KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Amerikanska Troon är inte bara störst i världen på att driva golfklubbar – med över 800 klubbar i ett 30-tal länder. De anses också vara bäst. Det gör deras framtidsanalyser värda att titta närmare på, även för oss i Sverige. För när det gäller konsumenttrender har USA en förmåga att sätta den framtida tonen även för oss. I en artikel på Golfbranschen.se har Troons rapport – U.S. Golfer Insights by Troon International – sammanfattats. Du hittar den här. Den väcker några viktiga frågor om vart svensk golf är på väg.
Naturligtvis måste man ta hänsyn till att USA och Sverige är olika marknader. Golf är i USA ofta en sport för de mer välbeställda – medlemskap på privata klubbar kan kosta uppåt 11 000 dollar per år. Samtidigt finns ett stort utbud av kommunala banor där man kan spela billigt utan medlemskap. I Sverige har vi en helt annan struktur, där golfen fortfarande bär drag av folkrörelse och föreningsliv.
En tydlig trend i USA är att yngre golfare inte längre värderar medlemskapet i sig. De vill i stället betala utifrån hur mycket de spelar. Tänk om samma utveckling sker här. Det skulle kunna leda till att ett stort antal svenska golfare väljer flexibla lösningar – kanske i form av greenfeemedlemskap i en av kanske tio så kallade brevlådeklubbar – snarare än traditionella medlemskap. Ursäkta ironin.
En annan trend är tillväxten av off course golf, alltså golf utanför den traditionella 18-hålsbanan. I USA finns uppskattningsvis 12 miljoner golfare som endast spelar off course – på simulatorer, driving ranges eller minigolf. Många av dessa har inget golf-ID, inget medlemskap och ingen koppling till det organiserade golflivet. Även i Sverige ser vi denna utveckling – men få ideella klubbar har hittills valt att ta betalt för tillgång till sina övningsområden. Det är en missad möjlighet att både inkludera nya målgrupper och stärka ekonomin.
Det moderna golfandet handlar också om mer än golf. Det handlar om gemenskap, upplevelse, tillgänglighet – och service. Jag har själv varit med och arrangerat ett tiotal privata event med familj och vänner. Två rundor och övernattning. Utan någon klubb som mellanhand. Det går alldeles utmärkt.
I det här ljuset behöver såväl privata som ideella anläggningar hitta intäkter som kan förbättra verksamheten och öka omsättningen. För de flesta är detta en realitet. Ett fåtal banor har fortfarande möjlighet att ”bara höja avgiften”, men för majoriteten gäller det att skapa värde för kunden.
Och från kundens perspektiv – särskilt bland de yngre – är det i många fall oviktigt om banan drivs av en förening eller ett företag. Det som värderas är service, helhetsupplevelse och omtanke. Medlemskapet som idé har minskat i betydelse.
Mot den bakgrunden är det intressant att ställa frågan: Hänger vår svenska golfstruktur med i utvecklingen? Min tolkning av Troons rapport är att vissa delar av golfens etablerade system – kanske även delar av förbundets analysmodell – riskerar att gå i motsatt riktning jämfört med de trender vi ser bland golfarna själva.
Det är ingen dramatisk kris. Men det är en förändring. Och det är värt att diskutera och fundera på. •
