För Nova Rilheim, 24, är jobbet som banarbetare mer än bara ett jobb – hon ser yrket som en möjlighet att kunna resa runt och se världen.
I mars 2020 stängde restaurangen som Nova Rilheim jobbade på, på grund av pandemin. Därför ringde hon golfklubben som hennes bror var medlem, Hökensås Golfklubb, och frågade om de hade något jobb åt henne.
De svarade att de behövde någon som klippte gräs. Det blev början på ett nytt spännande kapitel i hennes liv.
Hon är fortfarande kvar, inte på Hökensås men i branschen. Nu har hon jobbat som banarbetare i fem år.
– Det känns länge sedan jag var på Hökensås. Men det var ju där jag upptäckte greekeeping, så det var ju jätteroligt, tyckte jag. Då. Men nu har jag fått en helt annan syn på det. Jag var ju bara 19 år då, när jag gjorde min första säsong. Jag tyckte det var coolt att jag fick köra maskiner och jobba självständigt.
Efter två säsongen på Hökensås åkte hon till Karlstad och jobbade. Efter Karlstad blev det Skövde och därefter bar det av till Irland och The K-Club för att jobba under Irish Open (som Vincent Norrman vann). Sedan blev det ett kort nedslag på Kristianstad innan hon åkte vidare till Australien.
Och, just det, sommaren 2023 jobbade hon på Scandinavian Mixed när tävlingen spelades på Ullna. Det var det som väckte ”tävlingsnerven” i henne. Det vill säga – lusten att arbeta med banan på stora golftävlingar.
– Att få jobba på touren var helt fantastiskt. Det var det häftigaste jag gjort, säger hon. Så efter det googlade jag tourens schema och sedan skrev jag mejl till alla tävlingar för att fråga om de behövde arbetskraft inför och under tävlingen. Och jag fick svar från K-Club.
Hon jobbade under Irish Open – och sedan blev hon kvar på anläggningen.
– Man tänker att Irland, det inte är så långt bort. Men det var en väldigt stor skillnad jämfört med Sverige. Det är väldigt blött. Ingen snö. Banan är öppen året om. Så det blir helt annan slitage på banan. Jag hade det lite kämpigt med engelskan också för de talar ju väldigt stark dialekt i den delen av Irland.
– Det var ganska mycket press att arbeta där. Det är ju en femstjärnig resort och en premiumbana. Men det var väldigt kul.
Hur hanterade du pressen då?
– Jag är en sån som gillar press. Jag mår jättebra när jag har press på mig. Jag fungerar nästan bättre då än när det är väldigt chill och lugnt. Så jag tyckte att det var kul.
Hur blev du bemött av de manliga irländska kollegerna?
– Mycket bättre än jag förväntade mig! Jag åkte dit och var väl beredd på både det ena och det andra. Men de var jättesnälla. Det enda negativa var att inte tyckte att jag skulle bära tunga saker. Det motbevisade jag rätt snart. Annars var de jättesnälla. Och väldigt respektfulla.
I dag jobbar hon som greenkeeper på Kristianstad Golfklubb under Bevan Tattersall, och även om det är ovanligt att unga kvinnor väljer den här vägen så är Nova faktiskt bara en av fem kvinnliga banarbetare där just nu. En av dem är fast anställd, Nova och en kvinna till ingår i ett FEGGA Scholarship. Resten säsongare.
– Jag har varit här sen första april och sen var jag här två och en halv månad förra året.
Du gillar att flytta runt mellan olika klubbar?
– Ja det gör jag. Det är kul. Man får ju väldigt mycket olika erfarenheter. De senaste åren har jag jobbat i många olika länder. Det är roligt att resa och jobba samtidigt.
Nova tog grönt kort 2023 men började aldrig spela. Hon tycker det är roligare att sköta en bana än att spela den.
Den gångna vintern arbetade hon på en bana i Australien.
– Det var speciellt Det var ju väldigt varmt. Väldigt, väldigt varmt.
Jag kom ju direkt från The K-Club där det var väldigt höga krav eftersom de höll extremt hög standard. Och så var jag på Kristianstad där det också är väldigt hög standard. De strävar efter den här perfektionen. Och så kom jag då till en bana i Australien där det var lite mer chill. Det tyckte jag var svårt. Att det inte riktigt mötte den standard jag var van vid. Banan var jättefin, det är inte det jag säger, men det var inte riktigt samma som K-Club. Det tyckte jag var lite jobbigt, annars var det helt otroligt.
Såg du några ormar?
– Ja, det gjorde jag. Inte några av de mest dödliga arterna som tur var.
Du jobbade också på BMW International i Tyskland. Hur upplevde du att det var jobba på stora tävlingar?
– Otroligt kul. Men under alla stora tävlingar är det så mycket press att till och med jag känner att den är lite svår att hantera ibland. Men det är ändå press på ett bra sätt för när du tar dig igenom det och du ser ditt jobb på tv efteråt så känner man ju en stoltheten som inte går att beskriva.
Kommer du att åka igen?
– Jag kommer nog att åka igen efter den här sommarsäsongen. Jag vet inte riktigt vart jag skulle vilja åka. Men Nya Zeeland är på bucketlisten liksom Kanada. Och södra Europa, typ Grekland, Italien, Spanien, de länderna. Men jag vet inte vilket det blir än. Jag har gett mig själv några veckor att landa i Kristianstad nu men snart är det dags att slänga ut krokar inför hösten och vintern. Det vore skönt att ha det bokat innan högsäsongen drar igång.
Du ser banarbete som ett sätt att resa och se världen samtidigt?
– Ja, faktiskt. Jag tycker det är ett jättebra sätt för det är många unga människor som kanske inte har pengar att resa för eller saknar möjlighet att spara ihop en reskassa. Då är det ju perfekt att kunna kombinera resa och jobb.
Är det här ett yrke du ska stanna i eller ska du göra något annat när du blir ”stor”?
– Nej, det här är det jag förmodligen kommer göra resten av mitt liv. •
