Det är inte bara de professionella golftourerna som drabbas av inställda tävlingar i strävan efter att begränsa coronavirusets spridning. Även SGF:s landslags- och amatörverksamhet påverkas.
– Alla våra utlandsuppdrag är av naturliga skäl inställda, eftersom tävlingar har ställts in eller skjutits på framtiden. Det gäller tävlingar i England, Frankrike, Tyskland, Spanien och Irland som inte kommer att spelas säger Katarina Vangdal, förbundskapten. Hur vi gör gällande planerade aktiviteter – uppdrag, tävlingar och läger – efter 10 april kommer vi ha interna dialoger om löpande.
– Som tur är hade vi bara en enda spelare ute på uppdrag när reserestriktionerna började komma. Det var Wilmer Ederö som var i USA, men honom fick vi hem.
Alla utlandsuppdrag som var planerade att äga rum under perioden 12 mars till 10 april har ställs in.
– Det känns helt naturligt att inte skicka i väg spelare och personal utomlands som det är just nu både med tanke på dessa individer men också för att inte bidra till ökad smittspridning, säger Katarina Vangdal.
All verksamhet inom landslagets ram på förbundet kommer från och med nu att planeras i cykler om 30 dagar från och med nu. Den 10 april görs en ny utvärdering för nästa period. Osäkerheten är stor.
– Vi befinner oss i ett läge där vi saknar erfarenhet av hur vi ska agera. Förutsättningarna ändras hela tiden. Vi tog ett beslut i går och i dag kommer det nya bud som vi ska förhålla oss till. Jag sitter med ackrediteringar till OS i Japan (24 juli–9 augusti) som ska vara inne senast 20 mars. OS väntar man nog in i det sista med att avlysa med tanke på de investeringar som gjorts.
– Även VM för flickor och pojkar i Japan planeras att ska genomföras men även om det finns flyg dit så kan det vara så att många känner oro och det är inte säkert att föräldrar vill släppa sina barn. Men tittar man på läget i Europa så är det inte aktuellt med tävlingar inom överskådlig tid, säger Katarina med tanke på de reserestriktioner som lagts till senaste dagarna.
I stället försöker landslagsledningen hitta alternativ för spelarna.
– Det är viktigt för den här gruppen att de har något att träna för och att se fram emot. De är ju i behov av att hålla uppe skärpan och trycket.
De fyra landslagstrupperna omfattar drygt 20 spelare (herr, dam, flick, pojk).
I det som kallas framtidsverksamheten ingår ytterligare 20 spelare. Dessutom spelar många svenska amatörer collegegolf i USA.
– Utifrån den rekommendation som RF har – och Folkhälsomyndigheten säger inget annat – kan man hålla igång barn- och ungdomsidrott. Skulle vi ställa in så rör sig de här spelarna ändå i andra miljöer. Det är viktigt att hålla motivationen uppe. Den internationella matchningen som är så viktig, kan vi inte få men vi har sagt att vi ska komma ur detta väl förberedda golfmässigt, även om vi inte kan resa och tävla. Detta innebär att vi som vi alltid gör även ser till det mänskliga och är lyhörda för hur olika de aktiva kan reagera på den osäkerhet denna situation medför. Vi har personer i landslaget som jobbar professionellt med olika former av krishantering, Marcus Börjesson (till vardags på försvarshögskolan) samt Peter Östlund
En annan grupp spelare som Katarina och hennes kollegor har kontakt med är de som spelar collegegolf i USA. Undervisningen där är i stort sett nedlagd och de flesta amerikanska eleverna har åkt hem.
– Vi har pratat med de flesta spelarna där och kartlagt läget. Några är kvar men de flesta försöker ta sig hem. Nu ser det ut som att de som vill hem kommer att kunna ta ett flyg hem.
Katarina Vangdal och kollegor har även varit i kontakt med unga proffs i etableringsfasen, som spelar på exempelvis Symetra Tour. De Flera av dem bor just ju i förbundets lägenhet i det som kallas Elitmiljö Phoenix USA
– De har en ansträngd ekonomisk situation, saknar ofta resurser och har svårt med bostad. Nu är det ett litet gäng som hänger där och tränar ihop. De vet att vi finns och att vi tänker på dem, vi har självklart också kontinuerlig kontakt med dem för att stötta dem i denna situation. Kontakten sköts av damcoach Patrik Jonsson och det expertteam som normalt jobbar med denna grupp innehållande både psykologisk och fysiologisk kompetens.
Situationen är svår att överblicka liksom konsekvenserna för golfen, idrottsligt såväl som ekonomiskt:
– Å ena sidan har vi ett solidariskt ansvar att inte sprida smittan men hur länge har vi den uthålligheten? Det går nog ganska fort utför, många verksamheter är extremt utsatta. Ta bara en restaurang på en golfklubb… Vi vet inte var vi befinner oss i den här kurvan. Jag är inne på linjen att golfen ändå kan vara en plats för att bryta isolationen, särskilt för äldre som annars isoleras helt. Vi behöver inte ta i flaggan och vi kan hålla avstånden. Vår bransch skulle kunna klara av det här. Det som är oroväckande är den personliga ekonomin. Vad händer när allt bromsar in?
