Det enkla sättet att avgöra värdet på en vara eller tjänst, det är att titta på hur mycket någon är beredd att betala för den. Om begärt belopp betalas – då har varan eller tjänsten det värdet.
Men nu är ju inte saker så enkla.
En starttid på Ailsa-banan vid Turnberry, rankad som den 18:e bästa i världen, kan nästa år komma att kosta så mycket som 1 000 pund. Det motsvarar alltså 13 000 kronor. Det gör den till en av världens absolut dyraste golfbanor att spela.
Turnberry Ailsa skuggar därmed banor som TPC Sawgrass och Pebble Beach.
Är banan värd de pengarna?
Nej. Det är den givetvis inte. Ingen golfrunda är värd 13 000 kronor.
Kommer någon att betala det?
Nej, ingen förväntar sig att någon ska betala detta belopp. Denna hisnande summa är ett utslag av så kallad »dynamisk prissättning« och nivån är satt för att dämpa spelsuget hos dem som vill gå ut före klockan 13.00 under högsäsong.
De mest attraktiva starttiderna vill man nämligen hålla rent i startlistan för att kunna släppa ut boende på hotellet och klubbens medlemmar.
Den mer »normala« greenfeen kommer att ligga på 545 pund, det vill säga cirka 7 000 kronor.
Är banan värd det, då?
Nej, inte det heller. Jag tvivlar på att särskilt många kommer att hosta upp 7 000 kronor för en runda på Ailsa. Att ett fåtal gör det betyder ju inte att banan är värd dessa pengar. Bara att den är värd det för detta lilla fåtal.
Banan är magisk men i just Turnberrys fall kompliceras saken också av att den ägs av Donald Trump och jag skulle personligen inte göra något som bidrar till att dryga ut hans förmögenhet.
Men, det är klart… om någon bjöd så. •
