För inte allt för länge sedan var det en självklarhet att vara medlem i en golfklubb. Det var en möjlighet att träffa likasinnade och utöva en gemensam sport i vacker välskött miljö. För vissa var det även en statussymbol, dessutom till ett minipris då avgiften för ett helt års obegränsad golf ofta inte var mer än hälften av vad en iPhone kostade.
Golfen var Sveriges mest socialistiska sport, Karl Marx hade varit avundsjuk på hur väl det fungerade i de inrättade leden i Sverige: Alla skulle betala lika mycket och alla skulle vara medlemmar i en golfklubb, end of discussion.
Men för några år sedan hände det något. Många av medlemmarna var födda på 30 och 40-talet och det var denna bas av lojala medlemmar som slet ideellt på klubben i allt ifrån styrelse till kommittéer och på arbetsdagar. När dessa av naturliga åldersskäl slutade med golfen hände något.
De medlemmarna som då fanns kvar på klubben hade många olika intressen. Tid var en bristvara, man spelade golf på ett helt annat sätt. Man ville inte spela klubbtävlingar, men gärna betta med kompisarna. Man ville inte lägga en värdefull lördag på ett årsmöte med hundra powerpointslides eller en söndag på att kratta kvistar under en städdag.
Man ville heller inte betala en full årsavgift när man bara spelade 4 gånger per år. Men spela golf ville man, så man gick ur sin medlemsklubb och med i en brevlådeklubb. Sedan kunde man fortsätta spela greenfee på den klubb där man tidigare varit medlem. Dessutom fanns det gott om externa aktörer som parasiterade på golfklubbar i nöd och erbjöd rabatt på greenfee.
För vissa kan detta tyckas vara en sorglig utveckling, men man kan också se det som en positiv förändring som skakade om golfSverige. För plötsligt öppnades en ny möjlighet då allt fler golfare ställde sig frågan:
– Varför ska någon behöva betala en årlig avgift för att spela golf på en viss bana? Om någon verkligen vill spela golf, borde det vara möjligt att göra det utan att behöva vara medlem i en klubb. För det andra borde de som spelar mycket betala mer. Varför ska någon som spelar en gång i månaden betala lika mycket som någon som spelar varje vecka, ja kanske till och med flera dagar i veckan? Det är helt orimligt. De som spelar mer bör betala mer för att täcka de kostnader som uppkommer.
Och så blev det – en mer marknadsinriktad modell ersatte den gamla socialistiska synen på hur golf ska organiseras.
Medlemskapen togs bort!
Nu fick alla golfare betala för vad man nyttjade. Golfklubbarna förstod att om man vill vara en attraktiv golfanläggning så måste man satsa allt på att erbjuda perfekta grönytor, moderna tävlingar och roliga fester & events. Golfspelarna förstod att en greenfee måste kosta. Allt fler firade sina födelsedagar på golfklubben. Allt fler företag la sina personalaktiviteter på golfklubben. Till och med kommunen hyrde in sig ibland och Golfklubben blev den naturliga mötesplatsen för alla.
Vad hände då med brevlådeklubbarna? Eftersom de inte hade något egentligt värde så försvann dom helt enkelt.
Så låt oss välkomna den minskade medlemskapstrenden i golfklubbar och se det som ett tecken på en framtida golfvärld där marknadsprinciper styr och där de som verkligen älskar sporten kan spela utan krångel och fördomar.
Vad om hände med SGF är en helt annan krönika. •
