Brevlådeklubbar – så enkelt löser vi problemet 

KRÖNIKA | DAN PERSSON

Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för. 

Efter förbundsledningens förslag på förbundsmötet om att begränsa antalet tillåtna golf-id per anläggning, finns det anledning att fundera på om det verkligen är en lösning på problemet. 

Jag delar självfallet förbundets väldefinierade oro för bristande inkomster för klubbarna i tider med ökande kostnader. Golfklubbarna behöver öka sina intäkter. 

Min bedömning är att brevlådeklubbarnas ökande medlemsantal är en följd av ett stort problem men det är ett problem som inte löses av förbundets förslag. 

Problem är till för att lösas. En organisation som förbundet borde älska problem, förändring och utmaningar. Det är bara då de kan påvisa sin kompetens och sin förmåga. 

Min definition av problemet ser ut som följer:

Individens värdering av medlemskap i en förening har minskat och närmar sig noll för en stor majoritet. Det gäller alla föreningar så det är inte golfrelaterat.

Idén om att alla golfare ska betala samma kostnad, oavsett hur mycket de spelar, har gjort att de som spelar sällan lämnar klubben när kostnaden ökar. Detta eftersom det saknas köer och för att man inte värderar medlemskapet. 

De två punkterna ovan har resulterat i att vi har brevlådeklubbar. Förbundet har tillhandahållit möjligheten och samhällsförändringen har skapat behovet.

Det är de traditionella klubbarna, som med en homogen avgift, och som som genom höjningar av denna avgift, skapat kunder till brevlådeklubbar. De har därmed inte fått en intäktsökning av denna höjning.

Det egentliga problemet är två saker – och brevlådeklubbarna är en följd av dessa, inte det egentliga problemet.

1. Vi som spelar mycket betalar för lite i årsavgift.
2. Greenfee är för billig. 

Den ideologiska och traditionella modellen där alla skall betala lika mycket oavsett hur mycket eller lite de spelar är lika obsolet som banlonpolos, gabardinbyxor med sydda pressveck och Trio med Bumba. Det är den ideologiska idén som är problemet. 

Brevlådeklubbarna är en konsekvens. Det är de traditionella klubbarna med homogen prissättning som skapat utrymmet för dem. 

Vi bör ha i åtanke att vänsterns definition av marknad som säljarnas marknad bygger på ett missförstånd. Marknaden är i själva verket köparna – det jag väljer att konsumera och det jag väljer att inte konsumera är det som skapar marknaden. Det är trist om golfförbundet väljer vänsterns marknadsdefinition då den är felaktig. 

Så vad gör vi åt det? Vi har ett läge där en majoritet värderar medlemskapet i en förening nära noll, men där golf-id, hcp och annat har ett värde. 

Höjer man årsavgiften med 10 procent, lika för alla, och där de 10 procent golfare som spelar minst antal ronder lämnar spelet – då har man förlorat intäkter. Den vägen är död och begraven. 

Här bör vi då göra en stor skillnad på medlemskapet och spelrätten. Vill föreningen höja medlemsavgiften från 500 till 700 kronor för att kunna satsa mer på juniorer röstar de flesta ja. Få är emot juniorverksamheten och betalar gärna för den. Vi betalar några hundralappar per år till byns fotbollsförening som vi inte är med i eftersom vi vet att det går till en juniorverksamhet vi gärna stödjer. 

Om jag spelade tre rundor per år och spelrättsavgiften höjs, har jag anledning fungera på om en golfrunda är värd 2 500 kronor eller mer på en klubb där greenfee kostar 600. Om vi inte gör tydlig skillnad på medlemskap i förening och kostnaden för golfspel så är vi en del av problemet och inte en del av lösningen.

Hustrun och jag betalar cirka 40 kronor per timme för vår golf på hemmaklubben. Jämför med att gå på hockey, fotboll, spela bowling, konserter, krogen eller något annat vi gör är det billigt. För något vi älskar att göra. 

Så höjd greenfee gör att fler inte tjänar på brevlådemedlemskap. Kan vi sänka gränsen för att spelrätt för 8 papp är värt pengarna blir det färre som lämnar.  

Klubbarna måste försvara spelrättsavgiften genom att höja greenfee. De kan avskaffa rabattsystem där någon annan tar mervärdet och våga ta betalt. 

Råvarukostnaden för raggmunk med fläsk på min favoritkrog i Stockholm är cirka 20 kronor. Den kostar 175 kronor men då får jag mycket mer. En krögare som kommer fram och hälsar, en trevlig lokal, bra service och jag förstår vilka kostnader krogen har för hyra, personal, skatter, el med mera. 

En lämplig greenfee för en lördagsrond klockan 10.00 bör vara 1 000 kronor. Om ingen vill betala det har man gett spelrättskunderna tillgänglighet till den mest eftertraktade tiden, det vill säga höjt värdet på årsavgiften.

Sedan kan greenfee en regnig oktobertisdag med 3 plusgrader vara 195 kronor då jag hade stannat hemma även om jag fått betalt för att spela. 

Men priset på attraktiva tider som tar plats från spelrättsinnehavare måste upp för att försvara värdet på spelrättsavgiften. 

Med 35 000 möjliga starttider måste även årsavgifterna differentieras. 

Utöver medlemsavgiften bör prissättningen se ut ungefär så här (bara ett exempel) för en klubb som i dag tar 7 500 för alla, högre för storstad lägre för landsbygd.

Max 4 ronder: 2 700 kronor, 

Max 10 ronder: 4 900 kronor

10-20 rundor: dagens pris. 

20-40 rundor: 9 900 inkl 2 greenfeebiljetter, 200 kronor rabatt för gäster och tio hinkar på rangen, rätt att boka fler tider

40-60 rundor: 11 900, inklusive fyra greenfeebiljetter, 200 kronor rabatt för gäster, fria rangehinkar och fritt antal bokade tider

+60 rundor: 14 900 kronor, inklusive 8 greenfeebiljetter, reserverad p-plats (bilen är ju oftare på klubben än hemma), rabatter och 15 procents rabatt i restaurangen och ingen begränsning på bokning. Max 100 sådana medlemskap tillgängliga.

De som betalar för fyra rundor kommer förmodligen att spela 2,8 i snitt, en klubb kan ha 2 000 sådana utan att man begränsar andra. Vi som åker på dubbla avgiften mot idag kommer aldrig lämna golfen utöver sjukdom och död och årsavgiften är fortfarande försumbar relativt all annan golfkonsumtion med resor, weekendpaket och annat. 

Vi har utifrån en samhällsförändring golfen inte kan påverka, rabatterat golfen för oss som spelar mycket och höjt kostnaden för de som spelar lite. Det är problemet.

Med ovanstående som lösning adresserar vi det riktiga problemet.

En annan ganska enkel lösning är att förbundets avtal med A1-klubbar som säljer golf-id måste ha två greenfee i produkten. Då landar priset på typ 1 400 kronor i stället för dagens fåniga 300 och vi begränsar med automatik antalet golf-id. 

För medlemsklubbarna bör det vara en rekommendation för att undvika problem med kartellagstiftning. Om man inte tänker spela två rundor ska man inte vara med i golfen. 

Men jag och samtliga mina vänner måste förstå att vi måste betala mer för att inte vara parasiter som låter andra betala för vår golf. Ingen vill vara en parasit. 

Vill SGF öka klubbarnas intäkter skall man aktivt arbeta för mer differentierad prissättning. Gör man inte det är man en del av problemet.

Sen kan det finnas andra system än GIT som har stöd för detta. •

PS. Förbundets samarbete med WWF är kanonbra!