Det finns ett flygfoto av Stockholms Golfklubb som är taget 1935.
Det fotot spelar en nyckelroll i den restaurering av banan som kommer att genomföras med start nästa år i juli.
Christian Lundin, som bland annat byggde om Skövde och som var delaktig i Stensonbanan på Österåker, är den som fått uppdraget.
Det var under hans arbete med Stenson-designen på Österåker som en förfrågan om en översyn av banans bunkrar nådde fram till honom. Efter att ha tittat på banan konstaterade Christian att om något skulle göras på skulle det ske med stor varsamhet och med hänsyn till banans historia.
Ett konstverk
– Det har tagit oss två år att komma fram till den punkt där vi är i dag. Några i klubben förstod direkt vad jag menade och köpte tanken. Men – det är en ideell klubb och det är inte så lätt att säga till medlemmarna: ”Vi ska restaurera ett gammalt konstverk!” För det är egentligen det det är. Det är en kulturskatt som vi ska bevara.
De flesta äldre banor görs om för att bli modernare.
Lundin vill göra tvärtom.
– Det är lätt att fråga sig om att banan kan försvara par och om den är tillräckligt lång för det moderna spelet? Dessa två frågor kan jag svara på direkt: Svaret är nej. Banan är inte tillräckligt lång för att den ska kunna försvara par och eller stå emot det moderna spelet – och den kommer ofrånkomligen att dras med vissa säkerhetsproblem.
– Men sådana banor måste också få finnas. Vi måste hantera de frågorna så bra det går utifrån den situationen vi har.
En förebild
I USA har det varit populärt ett tag att restaurera gamla banor till vad de en gång var. Christian Lundin nämner LA CC som ett exempel, där den norra banan är restaurerad.
– De tittade på gamla bilder, studerade banan ur olika vinklar och återskapade hela banan i gammal stil, och återställde bunkrar och andra features som de en gång såg ut.
Det handlar mycket om att återskapa en estetik från den tid som brukar kallas för ”den gyllene eran” inom bandesign.
Kevingebanan är ursprungligen ritad av Harry Colt från den ansedda banarkitektfirman Colt, Alison & Morison. Den togs i bruk 1932 men klubben grundades redan 1904.
Modern skötsel
Att man återskapar en hundra år gammal miljö innebär inte att banan ska skötas med dåtida metoder.
– Den ska skötas med moderna metoder så att den får en kvalitativ turf. Vi kommer inte att ha hästar som släpar gräsklipparen bakom sig. Men den ska ha en känsla och ett uttryck som är hämtat från 1935. Vi kommer att ha modern bevattning så att vi kan få banan i ett bra skick. Den gamla känslan skapar vi genom looken, exempelvis genom hur bunkrarna ser ut, säger Christian.
– Vi brukar använda ett ord, ”golfscape” – vi gör ett golflandskap och i allt vi gör ska vi värdera golflandskapet. Det är viktigt att det kommer in ljung i ytterkanterna och att banan får tillbaka sina ”konstiga kullar”.
Konstiga kullar?
– Ja, när man byggde banan 1935 fanns inga grävmaskiner så vi får göra formerna på kullarna så att de ser ut som att de är gjorda för hand.
Är det något golfarna kommer att nicka belåtet och igenkännande åt?
– Nej, det är nog inte alla golfare som kommer att säga ”typiskt 1935”. Tyvärr är inte alla så välutbildade ännu men de som verkligen känner golfhistorien kommer definitivt att känna igen sig.
Men hur mycket av den ursprungliga klassiska banan finns egentligen kvar?
– Vissa saker anses ju vara klassisk Kevinge. Jag ser ibland bilder som läggs ut och många menar att det är typiskt för det gamla klassiska Kevinge men – faktiskt är det sällan de bilderna återspeglar det klassiska utseendet. I stället handlar det om klassiskt 70- och 80-tal. För det som hände i USA under den perioden, det hände också här. Man gjorde förändringar hos många av de gamla klassiska banorna och under den eran tittade man aldrig i backspegeln. Då såg man bara framåt och då fick vi det vi kallar för ”freeway design”. Bunkrar togs bort och fairways klipptes spikraka. Det finns ju inget organiskt alls i det, inget naturligt.
Så det kommer att märkas en tydlig skillnad på banan efter restaureringen?
– Ja, en del kommer nog att höja på ögonbrynen över en del saker vi gör. Till exempel ska vi återskapa öar i bunkrarna. Originalbanan på Kevinge hade åtta eller nio stycken bunkrar med gräs-öar i mitten. Det var sånt som försvann på 70- och 80-tal för alla banor skulle vara lätta att sköta. Och alla banor skulle skötas likadant. Det skulle göra skötseln billigare och mer effektivt. Men det är ju sådana ”features” som gör att banan upplevs annorlunda, att den sticker ut och får lite mer känsla. Det är en inredningsdetalj som höjer kvaliteten. Så vi ska göra fyra eller fem öar, inte fler. Vi har fått värdera, helt enkelt. Vi hade nog kunnat göra ytterligare någon men vi har fått värdera utifrån möjligheten att hinna sköta dem också.
Hur skulle du beskriva banan i dag?
– En kort, trixig golfbana med många tekniska detaljer men där säkerhetsaspekten har tillåtits ta bort en stor del av banans charm. Det beror så klart på att man har fått klagomål. Men i och med att man ”highlightat” alla säkerhetsproblem så är det dessa man minns i stället för en trixig, härlig bana som går snabbt att spela och som har en massa fina detaljer.
På tal om säkerhet: Hur gör du med 17 och 18?
– Klubben vände dem för 10 år sedan ungefär och byggde en ny 18:e green. Vi har tittat på vad man kan göra. Hade jag varit helt fri hade jag velat vända tillbaka dem men det är en enorm säkerhetsproblematik på 18 som då spelas mot puttinggreenen, med slicar ut mot bostadsområdet. Den lösning man har nu är en bättre lösning. Det enda vi inte återskapar är routingen, för där har vi förlorat för mycket mark. Hälften av bunkrarna återbördas till den position de ursprungligen hade. På den andra hälften av bunkrarna återskapas bunkerstilen eller bunkerplaceringen, det vill säga: Hur ligger bunkern i relation till hålet.
– 17 och 18 har ett bunkerkomplex på fairway som inte ligger rätt för någon som det är nu. Eller, jo, det ligger rätt för de som har låg svinghastighet. Och det är fel golfare att bestraffa. Så vi kommer att bygga samma typ av bunkersystem men vi kommer att flytta det lite för att det ska passa dagens längder. Där blir det en justering.
Kommunen har naggat mycket mark från banan. Det är synd att man inte kan k-märka golfbanor precis som man kan k-märka hus och andra byggnader.
– Det är en skam! Man gör inte det ens internationellt. 2010 hade vi en Architectural Summit i St Andrews, där banarkitekter från Europa, USA och Australien närvarade. Under en halvdag fick alla som ville hålla en femminuterspresentation av något man ansåg vara viktigt. Man sa vad man tyckte och sedan kunde man få argumentera om någon hade invändningar. Min kollega Paul O´Brien föreslog att R&A skulle gå i bräschen för att kulturmärka golfbanor. När de kom upp var det många som höjde på ögonbrynen och tänkte: ”Varför har vi inte tänkt på det?” Men jag tror inte R&A kommit någon vart. Det är synd för det är ju solklart så att Stockholms Golfklubb borde vara kulturmärkt.
Konstigt att ingen drivit det?
– Om man ska analysera så kanske det beror på att man tagit saker lite för givet. Det finns ju andra banor också, Hovås och Falsterbo. Bakom sexan på Halmstad har man byggt hus nu. Där hade man en tallskogsbakgrund. För mig har det förändrat rätt mycket av den estetiska upplevelsen faktiskt. Så det är synd att vi inte har något sätt att skydda våra gamla banor. Jag tycker golfförbundet skulle stå upp för det här, det är viktigt för golfkulturen i Sverige.
Hur ser tidsplanen ut för restaureringen?
– Vi är i upphandlingsfasen så vi är ute i god tid. Målsättningen är avtal i slutet av september. Första juli nästa år bygger vi om alla bunkrar. Sedan öppnar vi i början av augusti och kommer i mitten av september att bygga fyra nya greenområden. Sedan öppnar vi 90-årsjubileet 2022. •
