Hur ska ett medlemskap i en golfklubb se ut? Corona-krisen väcker frågor när virtuella golfklubbar och greenfeemedlemskap tar medlemmar från traditionella klubbar…
KRÖNIKA: I likhet med 90 procent av de som läser denna text har jag ett Spotify-konto. I stället för att köpa en cd- eller vinylskiva med tre bra låtar och resten mediokra, kan jag lyssna bara på det jag tycker är bra.
När statistik över de mest snabbväxande golfklubbarna i år nyligen presenterades, visade det sig att det inte var de traditionella klubbarna, där medlemskapet är en del av en social gemenskap, som vuxit mest.
613 kronor/runda
Det är i stället klubbar med låg avgift där man betalar greenfee för att spela, som ökar mest.
Vi spelade 61 rundor iförra året. 13 av dessa rundor var på vår hemmaklubb. Eftersom vi betalar åtta papp i medlemsavgift kostade varje runda oss 613 kronor. I år lär vi spela mer hemma eftersom alla resor är inställda men vi har all anledning att fundera på hur vi skall köpa tjänsten golfspel i framtiden.
Statistiken är tydlig. Det är inte 1960-talets medlemskapsform som är det vi lägger pengar på. Det är i en ökande utsträckning den köpta tjänsten golf.
Av de 18 procent golfare som ändrar sitt medlemskap varje år så väljer 16 procentenheter att sluta eller väljer de ett billigare medlemskap. Bara två procentenheter väljer ett dyrare.
Det leder till eftertanke.
Inte hållbart
Det behöver inte vara negativt. Fler klubbar som tjänar pengar ger mer pengar till elit- och juniorutveckling och det finns inga signaler om att vi golfare inte är beredda att betala för elit- och juniorutveckling.
I dag betalar 35 procent av golfarna långt över 1 000 kronor per runda eftersom de betalar full avgift och spelar färre än 4 rundor per år. Cirka 10 procent av golfarna spelar mer än 50 rundor för samma totala avgift.
Hur hållbart är det?
Mitt konsumtionsmönster av media är brett. Medias idé om betalväggar fungerar inte då jag inte har råd att prenumerera på 40 olika tidningar. Här hade jag velat ha en Spotifymodell.
Frågan uppstår om vi nästa år skall vara medlemmar i en klubb eller byta till ett så kallat greenfeemedlemskap. Vi är inte med i någon av klubbens aktiviteter. Vi betalar för att komma ut på banan och ett skäl att vara kvar är att vi nu får en fantastisk bana som vi kan vara ensamma på eftersom klubben inte klarar av att skapa beläggning.
En ny trend
Då uppstår frågan hur ser ett »golfify« ut och är det dit vi är på väg?
Jag ser det inte som en ersättning av det traditionella golfmedlemskapet utan som ett komplement. För många finns det stora värden i det traditionella medlemskapet och det kommer att finnas kvar under överskådlig tid.
Bor man på en ort med en golfbana och inte reser frekvent är den modellen bäst. Vi har hittills i år spelat 12 olika banor men när året är slut har vi med all säkerhet spelat fler ronder på andra banor än på vår hemmabana.
Statistiken visar att vi är en del av en trend och frågan som då uppstår är hur golfen skall möta den trenden.
Är den bestående affärsmodellen obsolet? En fråga som skivbolagen borde ha funderat på för länge sedan. Hotellen som lät hotels.com och bookings.com ta över deras kunder likaså.
Corona-katalysatorn
»Disruptive development« är engelska för en floskel om hur affärsmodeller eroderas eller dödas.
Kan Corona vara en turbokatalysator som tvingar golfen att ändra sig?
Det vet vi inte. Det vi vet är att morgondagen blir inte dagen lik för att travestera bibeln.
Hur ser då erbjudandet ut? Att mer eller mindre virtuella golfklubbar, där medlemmarna aldrig träffas, ökar mest kan man se som ett tecken på att man gör något fel i de övriga 400 klubbarna.
Min tes är att vi måste separera medlemskap från golfspel. Jag som individ köper för en tusenlapp en licens av förbundet med Git, golf-ID, hcp, försäkring och dylikt. 800 av dessa 1 000 kronor fördelas på de klubbar jag spelat under året. Sen spelar jag på olika klubbar och kan köpa ett oändligt antal paket. Min nuvarande hemmaklubb kan vara ett paket, på andra klubbar löser jag greenfee.
1990 fick vi en prejudicerande dom i marknadsdomstolen att golf var en konsumenträttslig tjänst. Att betala för en golfrunda är som att köpa en piké på H&M. Vill man vara med i en förening så finns den möjligheten. Vi som bara köper tjänsten golf lär vara villiga att bidra till juniorverksamheten, bara vi slipper gå på årsmöten.
Vem tjänar?
»First mover advantage« är en annan näringslivsfloskel. Oftast har det visat sig att trean vunnit racet. Ändå funderar jag på hur golfen i Sverige skall bli proaktiv utifrån hur kunderna vill att man agerar.
Vi vet ingenting om framtid, men det vi vet är att den kommer vara annorlunda. Då uppstår frågan vem som kan tjäna på att vara annorlunda? Den andra frågan är vilka som kommer att förlora?
Golfsverige har anledning att fundera på om man vill vara en förlorare eller en vinnare.
Det här är en opinionstext publicerad på Golfbranschen.se. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
