KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Jag skall inledningsvis be Sussie Persson, presskommunikatör på förbundet, om ursäkt. Jag skrev i förra krönikan att vi inte hade fått de data vi efterfrågat vilket indikerade att SGF inte heller hade tillgång till dessa. Det var fel. Jag hade missat en flik i Exceldokumentet där de efterfrågade siffrorna fanns. Det är nu jag är glad att jag tidigare konsekvent har berömt SGF för den generösa tillgången till intressant statistik på förbundets hemsida.
Det har nu gått ett par dagar sedan det avslöjades att ett antal aktörer har lämnat in ett klagomål till Konkurrensverket gällande kartellbildning och dominansmissbruk.
Frågan är nu: Vilken blir den långsiktiga konsekvensen av detta?
SGF har ännu inte formulerat en proposition av förslaget på att begränsa antalet golf-id per klubb.
Det bör man heller inte göra.
Siffrorna i förbundets egen statistik visar tydligt att förslaget om en begränsning av antal golf-id per 18 hål riskerar att kosta miljarder för klubbarna och hundratals miljoner för förbundet de kommande tio åren. Min gissning nu är att förbundsstyrelsen efter anmälan till konkurrensverket landar i det enda möjliga beslutet: Att skjuta upp propositionen om begränsat antal golf-id per 18 hål till nästa år.
Dock kan man föreslå att distriktsmedlemskap ska baseras på folkbokföringsadressen så att man slipper gnäll från de distrikt som får ses som golfens gökungar.*
Man kan självfallet inte föreslå samma nästa år för då kommer ett likalydande brev med anmälan till Konkurrensverket. Men man köper tid och räddar ansiktet, något som för organisationer oftast är viktigare än verksamheten.
Min tes är att antalet golfare skulle kunna öka med 5 procent årligen. Det är en bedömning som bygger på hur upplevelseindustrin utvecklas. Golfens totala omsättning borde kunna öka i takt med BNP plus 1,5 procentenhet per år. Det skulle betyda en fördubblad omsättning och närmare en miljon golfare 2040 om förbundet fungerade som stöd för en sådan utveckling.
R&As CEO, Martin Slumbers, bekräftar i Golf Monthly mina slutsatser de senaste åren i en artikel som handlar om att färre golfare väljer att bli fullvärdiga medlemmar i en golfklubb. Slumbers säger två saker i artikeln som alla som jobbar med golf bör läsa.
• »Golf clubs must sell a product that the consumer wants to buy.«
• »They have to focus on the consumer.«
Den högsta chefen för R&A använder alltså uttrycket konsumenten. Vilket torde innebära att han har accepterat marknaden.
SGF pratar fortfarande om »medlem« och ser uttryck som marknaden, kunden och konsumenten som lika politiskt inkorrekta som det var att ifrågasätta migrationen 2014. Det är tveksamt om SGF kommer att medverka till tillväxt för svensk golf om de inte accepterar dessa begreppen: ”marknad”, ”kund” och ”konsument”.
Går man igenom fördelningen fullvärdiga medlemskap och greenfee-medlemskap per ålderskategori över 25 (det sista året då unga har en rabatt) är utvecklingen entydig. Bland äldre (+60) har 80 procent ett fullvärdigt medlemskap. 20 procent ett greenfeemedlemskap. Siffrorna är nästan de omvända för golfare mellan 26 och 40.
De som skall ersätta oss som lämnar jorden för Heavenly G&CC, golfare mellan 40 och 60 år, är för få till antalet. Det finns inte på kartan att man kan rekrytera tillräckligt många nya fullvärdiga medlemmar i den kategorin.
Vad bör förbundet göra i stället? Det finns två problem:
1. Alltför många av de yngre spelar för lite golf.
2. Att äldre som spelar mycket golf betalar för lite.
Det tredje problemet i form av samhällsförändringar där medlemskap inte värderas särskilt högt kan vi inte göra något åt. Vi har sett detta komma i 20 år utan att agera.
En greenfeemedlem som spelar 20 rundor på 10 olika klubbar är en underbar kund till golfen. De som spelar två rundor per år ska inte heller föraktas. Alternativet är att de inte lägger 1 500 kronor och det är ett sämre alternativ.
Pengar är ändå inte problemet. Problemet är om det kan anses prisvärt. Vi tänkte spendera en vecka på fina Gumbalde på Gotland i sommar med syster och svåger. Det lär kosta 3, 4 gånger mer än vad vi betalar för fritt spel på hemmaklubben under ett år. En av mina kunder utanför golfen är i Murcia just nu. Han är greenfeemedlem hemma, har små barn. Detsamma gäller hans kompisar som spelar 6 rundor på en vecka för 20 000 inklusive flyg.
Tid är dessutom för många ett jätteproblem, ofta ett större problem än pengar.
Men i slutändan är det ändå enkelt. Vi måste få fler golfare, vi måste få dem att vilja spelar mer. Alternativet är färre golfbanor. Vi måste få fler banor som anammar marknadens villkor och blir attraktiva genom att sälja glädje, bredda sina tjänster med boende, Toptracer range med mer.
Vi måste få fler klubbar där vd/klubbchef lägger energi på att fylla banan utan att vara hämmad av årsmötesbeslut och en styrelse som tror att de bara är en idrottsförening. Vilket de förstås är men – bara om de har råd. Klubben måste gå plus.
För 25 år sedan satt jag med en golfbaneägare i Florida. För honom handlade ingenting om golf. Bara om avkastning per hektar. Han sa: »Tappar jag tio procent till så är biffkor lönsammare«. Han jämställde golfare och kossor och jag förstod honom.
Nu har kunderna i 20 år i ökad utsträckning indikerat att marknadens erbjudande inte passar dem, genom att övergå till greenfee-tjänster. Vi har inte lyssnat på kunderna. Svensk golf med förbundet i spetsen har gjort en Kodak. De var världens sjunde högst värderade företag. De uppfann digitalkameran men tjänade så mycket på att sälja vanlig film att de fokuserade på det i stället för förändring. Sen gick de i konkurs.•
