RUBRIKEN ÄR delvis hämtad från den studentsång som sjungs av berusade och lyckliga studenter samtidigt som deras första dag som arbetslösa inleds.
När det gäller golfen i Sverige är det en relevant beskrivning av vad som väntar.
Golfen har under en lång rad år fått in miljardbelopp från privata intressenter till primärt kommersiella golfanläggningar men även, som i fallet Österåker, till en aktie/medlemsklubb.
Exempel på sådana golfanläggningar är Elisefarm, Kristianstad, Hills, Mauritzberg, Lydinge, Gumbalde, Barsebäck, Idrefjällen…
Listan kan göras längre.
I ett läge där svensk idrott i övrigt skriker sig hesa över anläggningsbristen strömmar miljarder in i golfen och till sporter som padel. Det ligger nära till hands att fundera över om övrig svensk idrott har ett fundamentalt fel i sin struktur när skillnaden är så enorm.
Bana som attraherar
Även om stora delar av pengarna som gynnar golfen går till hotell, bostäder eller hela samhällen, så förutsätter verksamheten kvalitativa golfanläggningar med kringservice som golfshop, restaurang, butiker och en bana som attraherar.
Golfen attraherar nya aktörer som är beroende av att det hela tiden kommer in nya golfare i systemet. Vi blir fler som vill att golfen ökar och som kan lägga resurser på det.
De enda hotbilderna mot svensk golf just nu är dels att resandet kommer att återuppstå post corona och att en ökad andel av rundorna därför kommer att spelas utanför Sverige, dels att vi måste höja kvaliteten på all service och vässa förmågan att behålla nya golfare för att kapitalisera på de senaste årens framgångar. Därutöver är det kallare vintrar och vårar som senarelägger säsongstart. Det är ett problem som vi inte kan göra något åt.
Det ökade resandet, där vi spelar mer utomlands, kan få påverka antalet spelade ronder mer än intäkterna. Det är alltså ett problem vi kan leva med, och bättre kundomhändertagande kan vi alla lägga mer energi på.
Gynnar golfen
Vi har också tydliga bevis på en omfattande villa- och radhusbrist som en effekt av corona. Den antas bestå över tid. Ökat hemarbete skapar acceptans för längre pendlingsavstånd till kontoret för tjänstemän samtidigt som närheten till golf skapar fler möjliga rundor. Det vi sett i villakvarteren under pandemin är männens simultankapacitet: Man kan jobba hemma och bygga terrass samtidigt. Den kommer att gynna golfen.
Även medlemsklubbar som äger mark kan och bör sätta igång arbetet med att få igenom nya detaljplaner, en process som kan vara mycket lång, men som bör göras då redan ett mindre antal tomter kan göra underverk med klubbens ekonomi och den vägen skapa förutsättningar för årliga kvalitetsförbättringar av bana och anläggning. Det i sin tur attraherar fler medlemmar och gäster.
I kombination med förbättrad revenue management med mer dynamisk prissättning av både årsavgifter och greenfee, kan detta lägga grunden till ett långvarigt uppsving för ekonomin och därmed för golfen. Golfare som bor på golfavstånd kommer spela mer och måste därför betala mer.
Investera i banan!
Positiva spiraler skall man på ren svenska vara djävligt rädda om.
Det nationalekonomiska dilemmat att ökningen av kapitalmängden inte har en korrelation till produktivitet och tillväxt (och därför inte är långsiktigt hållbar) behöver vi inte fundera över.
Golfens fokus nu skall vara att se till att så mycket som möjligt av överflödet av kapital används till investeringar i golf. Ökar vi attraktionskraften och tillflödet av golfare så kommer kapitalet.
I kultfilmen ”Fields of dreams” med Kevin Costner och payoffen ”If you build it they will come” har vi den omvända situationen. För golfen just nu gäller att om golfarna kommer så kommer pengarna till anläggning och byggande.
Jag har följt ekonomin runt svensk golf som en viktig del av vår upplevelseindustri sedan 1995. Jag har aldrig upplevt ett så positivt utgångsläge som nu. Inte ens åren runt millenniumskiftet för då hade vi inte utbud nog för att hantera efterfrågan.
Starka trender
Nu kan vi förbättra beläggningen. Min övergripande bedömning är att vi har minst 20 procent fler möjliga ronder om vi blir duktigare på att managera våra ”inventories” och att vi i genomsnitt kan höja REVPAR med 30-50 kronor, vilket på 30 000 ronder i Mälardalen är 900 000 till 1,5 MSEK med över 90 procents täckningsbidrag.
Det finns obegränsat med kapital för att utveckla befintliga och bygga nya anläggningar eftersom flera mycket starka långsiktiga omvärldstrender stödjer sådana investeringar.
Bibelns ”Det människan sår skall hon också skörda” gäller just nu i första hand golfen. Vi skall så, gödsla, vattna för skörden kommer bli stor.
Det tragiska för samhället är att vår främsta konkurrent om vårt produktionskapital, det vill säga mark, är jordbruket. En fullständigt samhällsfarlig energipolitik under sju år gör att de i en ökad utsträckning inte kommer att så och heller inte skörda. Ökade kostnader för energi som de med världsmarknadspriser inte får ut av konsumenter gör att fler kommer att lägga ner. För golfen innebär det möjligheter.
Vi får sända en vacker tanke till de framsynta makthavare inom golfen som på 1980-talet tog besluten som gjort att vi kunnat bejaka det kommersiella kapitalet till skillnad från merparten av svensk idrottsrörelse.
Den ljusnande framtid är vår.
Det här är en opinionstext publicerad på Golfbranschen.se. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
