KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Under några år brukade jag hjälpa pro’n på min klubb att skriva de månatliga nyhetsbreven till medlemmar. Jag baserade alltid dessa på att det han sålde var ”glädje”.
Min egen åsikt är nämligen att produkten lektioner är svår att sälja. Vi har alla en negativ definition av ordet sedan skoltiden. Glädje, däremot, är vi alltid beredd att betala för.
Jesper Parnevik sa en gång att han sällan slog mer än tre bra slag på en runda golf. Jag insåg att det gällde även mig, dock med den skillnaden att mina bästa slag var i paritet med Jespers sämsta.
Mer glädje
Fyra, i stället för tre, bra slag är 33 procent mera glädje. Det är inte svårare än så. För oss bogeyhandicappare är färre riktigt dåliga slag som konsekvens minst lika viktigt för glädjen i golfen.
I söndags slog jag ut på ett av våra par 3-hål – en tokslice som landade i grannkommunen. Nästa slag landar i koppen. Värdet av att inte slå just den typen av utslag kunde just där och då hamna på sexsiffriga belopp.
Men även vi bogey-hcp:are slår ibland ett slag på samma nivå som de bästa proffsen i världen. Det är bara frekvensen som skiljer när vi lägger en J8 från 130 meter till tre decimeter från pinnen, utöver mängden tur förstås.
Göran Zachrisson sa en gång för länge sedan att den som lyckades paketera känslan av en perfekt bollträff på burk skulle bli världens rikaste man.
Nu hittar jag ingen statistik men min känsla är att borträknat elitspelare tränar vi alla för lite och tar för få lektioner. Ofta är en halvtimmes lektion det som behövs för att komma tillbaka till rätt stans, grepp och sving från den förra.
Ökade intäkter
Vidare gör jag bedömningen att det finns en korrelation mellan träning, förbättring och spelfrekvens. På samma sätt som det finns en absolut korrelation mellan ökad spelfrekvens och ökade intäkter för klubben
Det som krävs är att pro’n på klubben kan ha samma intäkter som sina adepter. Som kan vara med på dotterns fotbollsmatcher flera gånger per säsong och kan hitta någon form av balans i livet.
Om inte klubben i sitt avtal med pro’n som entreprenör eller anställd, ger hen tillräckligt goda möjligheter att tjäna pengar, kommer det även drabba klubbens intäkter långsiktigt.
Min egen erfarenhet är att pro’n på klubben är den som hälsar på flest medlemmar och ur det perspektivet är den viktigaste för klubbens varumärke. Ordförande är i sammanhanget helt ointressant då bara en liten minoritet vet vem det är.
Trist trend
Det jag upplever, men inte kan belägga i siffror, så jag kan ha fel, är att vi har en trist trend där klubben vill plocka hem intäkter från range från pro som är entreprenör, vill betala rörlig lön från lektioner till anställd pro och på andra begränsa intäkterna för en pro som väljer att lämna om det blir problem att betala hyran.
Pro’n har, oavsett om hen är entreprenör eller anställd, en extremt säljande roll. Om det stämmer att förbundet dragit in på de delar av utbildningen som rör, marknadsföring, försäljning och företagande är det direkt skadligt för hela golfens utveckling.
Jag föredrar en klubb där pro’n driver range, shop, reception och studio i egen regi. Investerar klubben i range med Toptracer anpassas hyran till de ökade intäkter det ger. Jag tror inte det finns 10 klubbar där föreningen är bättre än pro’n på att driva den verksamheten.
Sedan behövs en helt annan samordning – och gemensam marknadsföring. Klubbens åtgärder för ökad retention (som får kosta för att det är lönsamt att behålla fler medlemmar) kan vara fria lektioner i juli för de som spelat mindre än två rundor där pro’n bjuder på 50 procent och klubben betalar 50, som ett exempel. Finns många ytterligare paketeringar som kan göras gemensamt.
Misshandlat varumärke
Pro’n är en omistlig del av klubbens varumärke så en misshandlad pro är ett misshandlat varumärke.
Ett exempel som jag ser som långsiktigt lönsamt för klubb och pro är kampanjer för att få fler kvinnor att få rätt anpassad och modern utrustning. Det är ett känt faktum att kvinnor generellt spelar med äldre utrustning som är mindre anpassad till kropp och sving. Rätt utrustning ger mer glädje och fler kvinnor som stannar i golfen. Vi ökar också juniorrekryteringen den vägen.
Att låta pro’n tjäna pengar på custom fitting är ett utmärkt sätt att öka glädjen i golfen och den vägen ge klubben ökade intäkter.
Om den nuvarande konstiga diskussionen om brevlådemedlemmar handlar om att för få spelar de cirka 10 rundor per år som gör det lönsamt att vara så kallad fullvärdig spelrättsinnehavare. Nivån där man lämnar för brevlåda ligger på 7 rundor. Pro’n kan vara verktyget att få 20 procent av dem som spelar 4-5 rundor att spela ytterligare minst två.
Det är hög tid att uppgradera pro’n, en pro som mår bra ur alla perspektiv är grunden för en klubb som växer och mår bra. •
