KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Jag är optimist.
Upplevelseindustrin kommer att växa 1,5 till 2 procentenheter mer än BNP framåt i tid och golfen har alla möjligheter att ligga på samma nivå eller högre. Detta förutsatt att marknaden bejakas.
Ökade kommersiella intäkter är grunden för att ideella klubbar kan förbättra anläggningen och också för att det skall finnas pengar till elitverksamhet och juniorverksamhet.
Hoten som skall bemötas är dock många. Hur tar vi oss exempelvis ur en betalmodell där alla betalar lika oavsett hur de spelar? Och vilka nya konkurrenter om golfarnas fritid dyker upp i framtiden?
Hur möter vi krav på bättre service och högre kvalitet om vi inte kan öka intäkter?
Listan kan göras lång. Min syn är att det största hotet mot de klubbar som drivs som ideella föreningar är:
A: Styrelser
Och:
B: Årsmöten
Det finns ett 20-tal ideella föreningar som saknar hot under överskådlig tid. Det handlar om golfklubbar där ordförande kan gå till årsmötet med två förslag, 1: Vi höjer årsavgiften med 1000 kronor eller 2: Vi ökar greenfeeintäkten med en miljon.
Det kan han göra i vetskapen om att medlemmarna hellre väljer alternativ 1.
Det mest extrema exemplet på detta är en fransk klubb cirka 10 mil söder om Paris som hade bara två medlemmar. Båda mångmiljardärer. De kunde blocka banan de dagar de själva ville spela och sälja greenfee alla övriga. Dock är det få förunnat att kunna göra så.
Går vi utanför Sverige, där golf fortfarande är överklass, hittar vi flera enormt fina anläggningar med extrema årsavgifter – men bara 30 procent av medlemmarna spelar golf. Resten är med av andra orsaker – social miljö, tennis, gym, restaurang, festsalar med mera. En belgisk klubb saknade helt kassor. Det gick inte betala på klubben. Inte för golf, inte i restaurangen, inte någonstans. När året var slut summerade man kostnaderna inklusive vin och öl i barer, delade på antalet medlemmar och skickade en faktura.
Så är det inte här. Vi har en uppsjö av klubbar som har fel förutsättningar, några som har det väldigt bra och vi skulle nog kunna dela upp klubbarna i tio segment. Det vanligaste felet är för få människor boende i närområdet. Det näst vanligaste är att banan är byggd med för lite pengar. För dåligt underarbete gör det svårt möta dagens krav på kvalitet och upplevelse.
Hade förbundet varit en koncern som ägde alla banor hade man vid varje lågkonjunktur lagt ner ett antal banor så att kundantalet gav lönsamhet på de närliggande.
Likaså hade andelen 36-håls anläggningar varit högre då man får en högre beläggning och skalfördelar jämfört med 18 hål.
Min syn att de två största hoten mot de ideella klubbarna är styrelsen och årsmötet tarvar en förklaring.
Först och främst är det inte vare sig korkade personer eller illvilliga sådana som sitter i styrelser och går på årsmöten. Här liksom på många andra håll handlar det om sociologiska orsaker och för årsmöten för egenintresse.
De 3 till 10 procent av medlemmarna som går på årsmöten är inte representativa för medlemskollektivet. De är äldre, spelar mer frekvent och deltar oftare i klubbens verksamhet. Det borde vara positivt. Det är det inte.
Egenintresset ljuger aldrig. Höjda spelavgifter är för den här gruppen något negativt. Differentierade sådana där de får börja betala för sin golf i stället för att vara en parasit på medlemmar som spelar lite, är omöjligt att få igenom om det inte föreligger ett direkt konkurshot.
Baninvesteringar är de ofta genomgående emot. Dels på grund av ökade kostnader, dels på grund av förändringsobenägenhet, men framförallt för att de inser vid hög ålder att de får vara med och betala, men inte kommer kunna njuta av den finare banan mer än något år.
För styrelser gäller att den befolkas av goda och fina personer som vill väl. Ofta med gott kunnande om ekonomi, fastigheter, juridik och liknande. De hamnar dock i en kultur som är förödande.
Det bästa eller enda sättet att bli omvald är att göra så lite som möjligt utöver att strössla med fina ord plockade ur golfens ideologiska ordlista.
Eftersom vi byter ledamöter i styrelser med hög frekvens blir långsiktigheten lidande. Beslut om ny bevattningsanläggning som många klubbar nu är nära är många miljoner, men en trettioårsinvestering som är helt nödvändig för att skapa intäkter blir då på kort sikt farlig för styrelsen. På lång sikt är beslutet avgörande för att intäkterna skall finnas kvar.
Det får inte vara så att ekonomin i form av för låga spelrättsavgifter gör att en av våra mest anrika klubbar med perfekt läge i en kommun med välbeställda medborgare, får klagomål på banans status för att de inte har råd med underhåll efter en omfattande renovering. Då är det något fundamentalt fel på golfsverige.
Min enkla syn är att alla problem är självförvållade. Av en kultur, av bristen på fungerande representativ demokrati och av ideologiska låsningar där det kommersiella ses som djävulens påfund.
Med mängder av banor byggda i slutet av förra århundradet, med år av underinvesteringar så står vi nu inför mycket stora investeringar. Som kräver årliga överskott.
Bevattningssystem, dränering, årlig fairwaydressning 3 gånger per år i 10 år för att återskapa turf, uppvärmningssystem, restaurangkök, energieffektivisering, solceller, robotklippare, nyasfaltering av ytor som parkeringar, Top Tracer range med tak och infra och så vidare i en nästan oändlig lista.
Ett årligt driftöverskott på 2 MSEK per 18 hål är min bedömning av vad klubbarna behöver för att klara sig i konkurrensen. Klubbarna behöver ett sådant överskott i kombination med en balansräkning där det går att låna 10 MSEK.
Det går för de alla flesta att öka omsättningen, men inte om affärsmässiga beslut skall fattas av årsmöte eller styrelse. Ledning måste ha fulla mandat såväl som ansvaret för intäkter och kunna vidta nödvändiga förändringar av alla erbjudande mot kund/medlem. Årsmöten skall självfallet bestämma medlemsavgiften i den ideella föreningen. Den har ingenting med avgiften för möjligheten att spela golf att göras som sätts av marknaden där klubben måste ligga rätt.
Att få medlemmarna att förstå vad medlemskapet i en ideell förening egentligen innebär tror jag är omöjligt.
Som medlem har man rättigheten att få rösta på årsmötet och att skriva motioner till årsmötet. Rättigheterna tar slut där. Skyldigheten är att genom egen nedlagt tid och egna nedlagda pengar vara med och tillse att föreningen är i bättre skick när den lämnas över till nästa generation.
Man äger inte sin förening. Golfspelandet är en kommersiell tjänst där man är kund, gäller för golf även om man tävlar för klubben i seriespel, oavsett om klubben är ideell eller kommersiell. Finns domar som påvisar detta.
Ska man klara framtida investeringar så måste anläggningen få bedrivas kommersiellt eftersom den marknad man befinner sig på är kommersiell för alla utom ett knappt tjugotal klubbar. Då måste ledningen ha makten över alla frågor som rör marknad, inkl spelrättsavgifter.
Den goda nyheten är att pengarna till upplevelseindustrin finns. Man måste bara veta hur man skall agera för att få fler att vilja ge klubben mer pengar för att det de får i gengäld är värt så mycket mer.•
