I 19 år arbetade Marcus Olsson på Ullna Golf & Country Club. Först som greenkeeper, sedan som andreman och därefter därefter som Course Manager i 10 år. Nu har han flyttat 3 mil sydvästlig riktning för att inleda en ny era – på Kungl. Drottningholms Golfklubb.
Marcus Olsson kommer ursprungligen från Sundsvall men har bott i Stockholm i 20 år. Så han räknar sig själv som stockholmare numera. Innan han började på Ullna arbetade han på norska Losby Golfklubb, och innan dess gick han naturbruksutbildning i Dingle på västkusten.
Det var där han lärde sig grunderna i banskötsel. Grunden han då lagt genom att jobba några säsonger på Sundsvalls Golfklubb.
På Ullna började han som banarbetare och blev senare andreman innan han tog över som Course Manager.
19 år på samma arbetsplats – det är lång tid?
– Nästan ofattbart lång tid. Det är få människor som är på samma arbetsplats i 19 år nuförtiden. Men på Ullna blev det ju så att man jobbade halva tiden med gamla banan. Efter ombyggnaden blev det ju som en ny bana och det var också vid den tidpunkten jag blev ansvarig för driften.
Vilka var utmaningarna på Ullna?
– Den största utmaningen var att ständigt alltid leverera så hög kvalitet som möjligt. Det är inte alltid så lätt. Man måste ju få plats på banan för att göra sina saker och visserligen är ju Ullna fördelaktigt på det sättet att klubben har färre medlemmar. Men att hålla en hög kvalitet är en utmaning.
Och Ullna har väl ögonen på sig? Kraven från medlemmar och gäster är höga.
– Precis, vi har ju det.
Det kanske blev lättare att hålla en jämn och hög kvalitet efter ombyggnaden?
– Ja, det var stor skillnad. Den gamla banan saknade ju ytavrinning. Var det dåligt väder fick vi stänga. På höstarna kom leran fram på fairway. Jorden och vitgröegreenerna var väl de främsta anledningarna till att vi byggde om. Det var ju väldigt fina vitgröegreener även då, men till slut så… Vintrarna har blivit allt svårare. De är isigare här i Stockholmsområdet märker man, och då är det svårt för vitgröen. Om den hamnar under is för länge så klarar den inte det.
Nu är det krypven?
– Nu är det krypven – med visst inslag av vitgröe som tagit sig in. Det är nästan oundvikligt.
Krypven får du ju även på Drottningholm nu?
– Precis, jag pratade nyligen med Erik (Dahl), min företrädare och han har gjort ett otroligt bra jobb med banan. De håller bra standard. De var ju ett eller två år före oss med att bygga om. Det är bra nivå på allt, fairway, greener, greenområde…
Varför blev det just Drottningholm för dig?
– Jag kände väl någonstans att jag inte ville stanna på Ullna hela livet. De närmaste fem åren ville jag flytta på mig, och jag och Erik har umgåtts på en del resor när vi besökt golfbanor. Vi har snackat en del på telefon och vi har skött banorna likvärdigt. Och han ringde en dag och frågade om jag ville ta över*. Sedan ringde klubbchefen Stefan Andorff och frågade om jag var intresserad. Och så blev det. Det kändes naturligt att gå hit. Jag har ju varit i hetluften nu i några år. Ullna har ju varit högt rankad som bana och anläggning. Nu går jag ned lite om man tittar specifikt på rankingen. Men jag tycker inte att det känns så konstigt. Nu ska jag vara med och utveckla en annan bana.
Ser du det som förvaltning eller ska du utveckla banan?
– Allt går att utveckla. Eric har gjort ett fantastiskt fint jobb med banan och i år så blir det en form, av förvaltning med bara små förändringar. Jag måste ju lära mig banan och känna hur den svarar på saker. Vi är noga med att ta jordprover för analys för att veta vad som behöver förbättras. Så vi har en bra grund att utgå ifrån när det gäller gödsling. Jag tycker jag har gödselbiten ganska klart för mig. Sedan får vi se hur säsongen artar sig. Nästa år blir det kanske fler förändringar. Banan är ju välskött så det är bara att fortsätta på den linjen. Sedan känner man efter längs vägen. Det handlar ju en del om politik också.
Vad tycker du om Drottningholm som bana?
– Jag tycker den är trevlig. Jag har inte spelat ännu, bara åkt på den för att se hur den är. Johan Benestam har gjort ett bra jobb med designen, jag känner honom rätt väl. Jag vet att de är stolta över sin bana. Och den nya rangen har också blivit fin. Den är utformad som en lång par 5:a. Det är smart gjort.
Hur ser du på ditt jobb i framtiden? Ni får allt mindre spelrum vad gäller användning av kemi?
– Visst är det så, på gott och ont. Det är ju bra att man drar ned men det kräver mer av banchefen. Man kan sköta en bana utan problem genom att gödsla, dressa och klippa. Det blir grönt och fint. Men ska man ta det till nästa nivå så är det viktigt att analysera jorden. Du måste veta hur mycket organiskt material du har i profilen. Den procentuella halten av organiskt material avgör om dina greener kommer att utveckla svamp, exempelvis. Har du för fet thatch så får du fler problem. Vattnet sitter i de översta 2,5 centimetern och har du för mycket organiskt material så kommer det inte vidare. Vattnet flödar inte genom profilen på rätt sätt. Det ger mjukare greener och svampproblem under höst och vinter. Det är viktigt att analysera sin mark. Det bestämmer kvaliteten. Så enkelt är det.
Vad höll ni för hastighet?
– Vi höll 10,5–11.
Och Drottningholm ska ligga på?
– 9,5–10, skulle jag tippa. För på Drottningholm har du mer frekvent spel. Ullna har inte lika hårt tryck, och rondtider är något man måste beakta. Vi vill inte att ronden ska ta fem timmar. Man får ha respekt för spelarna. Men det är ju svårt att mätta alla munnar. Jämnheten är ändå det viktigaste. Somliga tycker att 9,5–10 är åt helskotta för snabbt medan andra tycker det är trögt. Men Drottningholm är mindre ondulerat än Ullna. På så sätt blir det lite lättare.
* Erik Dahl arbetar i dag som bankonsulent på Svenska Golfförbundet.
