KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Nu har nästan alla handlingar inför förbundsmötet publicerats, och jag har lagt lite tid på att gå igenom Svenska Golfförbundets (SGF) årsredovisning.
Ägarna – de ideella klubbarna – och kunderna, i form av de privatägda klubbarna, har god anledning att vara nöjda med SGF-koncernens ekonomiska resultat. Förbundet är ekonomiskt välskött, och det råder ordning och reda i ekonomistyrningen. Jag kan ha synpunkter på hur medlen används, men SGF följer det uppdrag som distrikten har gett dem vid förbundsmöten. Att sedan förbundets ledning styr vad distrikten ska tycka, tack vare sitt resurs- och informationsövertag, är inget unikt för just SGF utan snarare typiskt för ideella organisationer.
Medlemsdemokratin har sedan länge förlorat i betydelse. Golfare, liksom medlemmar i många andra ideella organisationer, deltar sällan i årsmöten, och verksamheten har professionaliserats.
Några centrala observationer:
SGF är överkapitaliserat. Ett eget kapital på över 40 procent av omsättningen är för högt. Förbundet är inte en kapitalförvaltare, utan dess syfte är att utveckla golfidrotten. Inom kommersiella idrotter som fotboll och ishockey anses 20 procent vara en rimlig nivå. Det innebär att cirka 47 miljoner kronor antingen skulle kunna återföras till klubbarna, genom sänkta avgifter, eller användas till specifika projekt enligt klubbarnas önskemål.
»Ett eget kapital på över 40 procent av omsättningen är för högt. Förbundet är inte en kapitalförvaltare, utan dess syfte är att utveckla golfidrotten.«
Texterna om att Sweetspot är dumma och förbundet snälla i texten som berör den pågående tvisten hör inte hemma här. Domstolen avvisade förbundets förslag vilket i sig betyder att SGF hade fel. Förvaltningsrapporten är inte rätt dokument för vinklad propaganda.
De ideella klubbarna blir relativt sett färre, om än långsamt. Det antyder att förbundet inte lyckas fullt ut med sitt utvecklingsansvar.
GIT-kostnader redovisas som »utveckling«. Det är semantiskt felaktigt. Det korrekta är »köpta tjänster«. SGF äger i praktiken inga värden i GIT. Systemets källkod tillhör externa leverantörer som Microsoft, Xlent och Golfbox. Under årens lopp har klubbarna betalat över 500 miljoner kronor i GIT-kostnader utan att något av detta kan bokföras som en tillgång. Snart väntar ytterligare stora investeringar, vilket innebär nya kostnader för klubbarna. Det är medel som i stället kunde ha gått till framtidens golfstjärnor.
Digitaliseringen bör moderniseras. GIT bör bli mer intuitivt och interaktivt. Jag vill kunna säga: »Hej GIT, boka en tvåboll klockan 13 på lördag på Woodlands«. Min bil och andra assistenter fungerar redan så.
Var finns utfallsrapporteringen för ban- och klubbkonsulenter? Denna del av förbundets verksamhet innebär en betydande kostnad, men flera klubbchefer jag talar med ifrågasätter dess nytta. Hur många klubbar har faktiskt implementerat deras förslag? Finns det skäl att minska den här verksamheten för att i stället sänka avgifterna för klubbarna? Svaret borde finnas i verksamhetsberättelsen, som per fredag 7 mars klockan 15.00 inte har publicerats.
SGF:s idrottsliga framgångar förtjänar beröm. Amerikanska universitet, personliga tränare och andra aktörer har spelat en viktig roll, men SGF är bra på elitverksamhet. Det mediala utrymmet matchar inte skidsportens, men framgångarna är lika betydande.
Sammanfattningsvis finns det ingen grund för att kritisera förbundets ledning och styrelse när det gäller ekonomin. På den punkten får de med beröm godkänt. •
