En debattartikel signerad av representanter från Svenska Golfhistoriska Sällskapet (SGS) väcker reaktioner i sociala medier och har, skulle man kunna säga, delat Golfsverige i två läger.
Georg Kittel, Göran Nyström och Leif Einarsson vill varna för effekterna av att Svenska Golfförbundet vill strypa ambitionerna med Golfmuseet i Landskrona.
Svenska Golfmuseet har under flera år brottats med svag ekonomi.
”Museets styrelse har i ett flertal år försökt få till stånd en kommunikation med Förbundsstyrelsen kring museets framtid och hur golfhistorien skall säkras. … Från tjänstemannaleden och distrikten har museet mött en förståelse för situation och behov, men den tidigare Förbundsstyrelsen har hittills varit ointresserad och avvisande. Man har föreslagit små kostnadsreduceringar av ett slag innebär en långsam kvävningsdöd.”
”Svenska Golfförbundets kostnader för golfmuseet uppgår till cirka 0,3 procent av förbundets omsättning i förening och bolag, så det är på intet sätt något som allvarligt tynger den resultaträkningen. Om man gör en grov uppskattning av hela golfrörelsens omsättning (1,5 till 2,5 miljarder) rör det sig om några ynka promille”, skriver Kittel, Nyström och Einarsson i debattartikeln.
Många håller med om budskapet i uppropet i sociala medier.
Men inte alla.
Debattören Dan Persson menar att museets utveckling är trist men ofrånkomlig:
”Problemet är att museet saknar attraktionskraft, det vill säga inga eller väldigt få betalande besökare. Samlingar som ingen vill se har ett lågt värde. … jag skulle inte förstöra någon del av min kvarvarande livstid med ett besök i golfmuseet. Om ingen annan vill besöka museet så skall det läggas ner.
En annan reaktion lyder: ”Jag skulle aldrig åka till ett svenskt golfmuseum. Men lycka till!”
Klas Ohlson, pro på Lunds Akademiska, pekar på att förbundet hamnat i en absurd situation när man vill strypa museets ambitioner samtidigt som man ägnar sig åt saker som inte har mycket med spelet att göra::
”Svenska Golfmuseet ligger dåligt till och SGF satsar på ’Footgolf’ ”.
Marie Wennersten-From, pro på Örestads GK, skriver:
”Vad händer? Vi måste värna om spelet golf som det är och dess historia. Jag är inte alls insatt i vad ”Footgolf” är men det verkar inte som golf för mig och då undrar jag om SGF ska hålla på med det, kanske bättre att skapa ett Footgolfförbund där SGF inte är involverat. Alla golfare: Svenska Golfmuseet är jätteviktigt för att samla in materiel för framtiden som kanske annars förstörs och sedan har vi ingen historia och har vi ingen historia blir vår idrott inte som den är tänkt.”
När Förbundsmötet 1999 fattade beslut om att skapa ett golfmuseum, bestämde man att verksamheten skulle finansieras med en krona per medlem ur förbundsavgiften. Det upplevdes då som en bra ekonomisk grund för en verksamhet i dess uppbyggnadsskede. Men sedan dess har dels medlemsantalet i golfförbundet minskat och en krona inte samma värde som för tjugo år senare. Detta har allvarligt gröpt ur ekonomin för golfmuseets verksamhet.
Nu kan värdefull svensk golfhistoria skingras eller rent av förstöras.
”Den fotografiska bilden är en väsentlig bärare av historisk kunskap och känsla. I nutid har det blivit uppenbart att angelägna bildsamlingar riskerar att förstöras eller skingras. Inte minst har detta blivit tydligt när mediehusen av kostnads- och utrymmesskäl avvecklar sina bildsamlingar. Det är en angelägen uppgift för ett golfmuseum att ta ansvar för att viktiga bilder som kan beskriva golfens historia tryggas och digitaliseras så att de inte försvinner av rent materiella skäl.”
”När Svenska Golfmuseet bildades på initiativ av tongivande personer inom Svenska Golfförbundet och Svenska Golfhistoriska Sällskapet, skedde det utifrån en insikt om historiens betydelse; att kunskapen om vårt förflutna är avgörande för golfrörelsens sammanhållning och utveckling. Golfen förändras, men i små steg.”
Uppropet stöds av en rad kända golfprofiler, såsom Helen Alfredsson, Gösta Carlsson, Pierre Fulke, Marlene Hedblom, Gunnar Mueller, Catrin Nilsmark, Pia Nilsson, Tommy Nordström, Peter Nordwall, Stig Persson, Mikael Sorling och Annika Sörenstam.
