– Det är inte klokt att lägga 80 procent av träningstiden på närspel, säger Fredrik Wetterstrand, coach för svenska damlandslaget.
Han vet hur man tar fram det bästa i golfaren – oavsett om det handlar om vanliga bogeyspelare eller lovande flickjuniorer. Under hans tid som landslagscoach har flicklandslaget nått stora internationella framgångar.
Fredrik jobbade i 17 på som pro på Haverdals GK innan han övergick till att coacha flickorna i amatörandslaget. Han har också föreläst och utbildat på golfgymnasiet och Idrottshögskolan. En del känner också igenom honom som krönikör i Golf Digest. Där delar han med sig av tankar, teorier och forskning som rör träning.
Fredrik vet vad man ska träna på och varför.
– Generellt kan man säga att det som krävs för att utvecklas som golfare är hög träningsmängd, mycket coachad träning och mycket träning med sparring.
Just de här tre delarna har varit nyckeln till framgång för det flicklandslag han coachat de senaste åren.
Fredrik betonar att även träning ska innehålla tävlingsmoment. Helst ska man träna och tävla med likvärdiga eller bättre spelare.
– Då tränar man omedvetet på saker som är viktigt i tävling och som är svårt att träna på ensam.
Den grupp tjejer som utgjort stommen i flicklandslaget – Maja Stark, Lynn Grant, Amanda Linnér, Beatrice Wallin, Frida Kinhult och Julia Engström – skulle egentligen ha splittrats i år eftersom några skulle ha tagit steget upp till damlandslaget. Men eftersom det förra damlandslaget upplösts av naturliga skäl bestämdes att hela flicklandslaget (minus Julia som blev proffs vid årsskiftet) flyttades upp till damlandslaget. Och Fredrik fortsätter som deras coach.
Redan som 13-åringar talade han om för dem att de kunde bli bäst i världen.
– Jag ville tydliggöra för dem att det är fullt möjligt att bli en av de bästa. Det var ju ingen visste att de som är bäst i dag skulle bli det när de var 13 år. Då var de helt vanliga tjejer som valde att träna väldigt hårt. Man ska sikta mot toppen och då är det bara träning som gäller. Det är ett bra budskap som de fick med sig tidigt.
Fredrik menar att många amatörer kan hitta mycket i landslagets sätt att tänka och träna.
– De flesta skulle kunna träna mer, dels på egen hand, dels med en pro. Jag tror jag man tar tar för lite hjälp av en tränare, och så tränar man för lite med andra. Man kan utmana varandra i puttning och närspel. Det är jäkligt roligt. Man måste inte stå på en range för att träna och man behöver inte gå ut på banan för att golf ska vara kul. Men av någon anledning upplevs det som mindre seriöst. Man gör det inte spontant när man är vuxen, inte som när man var yngre.
Ett av de vanligaste felen Fredrik ser på svenska golfklubbar är de som köper en hink bollar eller två, och slår planlöst. Fredrik har påpekat att så skulle man aldrig göra inom andra sporter. En bågskytt skulle inte skjuta en pil utan att sikta. En fotbollsspelare skjuter alltid mot ett mål i en skottövning.
– Man ska alltid sikta på något och man ska byta klubba och mål ofta. Då påminner träningen om spelet på banan, och då ger den långsiktigt resultat. Och titta på puttning: Vad gör de flesta? Jo, de lägger ut tre bollar som de puttar från hål till hål. Det ger inte så mycket. När man puttar med tre bollar, då lär man sig inte läsa greenen innan man slår. Man justerar bara riktning och hastighet efter hur den första bollen gick. Felaktig greenläsning är den största anledningen till att man missar puttar. Men efter första bollen av tre så har man lärt sig linje och hastighet. Då slår man de två återstående bollarna efter den.
– Dessutom är avståndet mellan hålen ungefär fyra meter. Det spelar inte så stor roll om du gör det bra. För även om du missar så kan du ofta enkelt sätta andra putten. Du ska slå bollen bra dåligt för att du ska treputta från fyra meter. Så vi tränar mycket på ett avstånd som spelar lite roll. Då är det bättre att vi tränar från ett kortare avstånd – puttar som går att sänka. Kan vi bli bättre på att sänka från 1,5–2 meter, då kan vi tjäna fler slag på en runda.
– Likaså ska vi träna puttar från längre avstånd som vi ofta brukar treputta. Kan vi lära oss att lägga bollen närmare koppen så att vi kan tvåputta – då tjänar vi också många slag. Men många tränar på saker som får liten effekt på scoren.
En sak man ofta får höra från tränarhåll är att man ska träna mycket närspel. Fredrik simmar motströms. Han tycker vi ska träna mer med drivern.
– Drivern är otroligt viktig för scoren. Du ska kunna slå bollen så att du hittar den. Det kostar för mycket att slå dåliga drives. Dessutom använder vi drivern ofta, nästan lika ofta som de andra järnen tillsammans. 40 procent av alla fulla slag slår vi med drivern, då borde man givetvis träna mycket på det.
Dustin Johnson har berättat att han lägger 80 procent av sin träningstid på närspel.
– Det låter inte klokt att lägga 80 procent av träningstiden på närspel för närspelet avgör inte tävlingar på PGA Tour. Närspelet är viktigare på lägre nivå där man missar många greener. Men Dustin Johnson har ett så bra järnspel – han träffar 14 greener per varv i snitt. Det innebär att han bara behöver slå fyra närspelsslag under en runda. Och på touren är alla bra på närspel. Du kan inte få många ”shots gained” i närspelet på den nivån.
För en vanlig bogeyspelare kan det däremot löna sig. Fredriks råd till amatörer – utöver att träna utslag – är att träna korta wedgeslag, från 80 meter och inåt:
– Generellt måste spelare med handicap mellan 12 och 22 slå förhållandevis många slag med wedgar där man inte har en full sving, alltså 80 meter och inåt. Ett slag som många på den nivån har svårt för. Så inspel med wedgar plus längdkontroll i puttning är det man ska träna på den nivån.
Tre stora stunder
[tabs type=”horizontal”]
[tabs_head]
[tab_title]2012: Första gången vi vinner lag-EM, 2012[/tab_title]
[tab_title]2016: Julia Engström vinner British Amateur[/tab_title]
[tab_title]2017: Hela laget blir uttagna till junior Solheim Cup[/tab_title]
[/tabs_head]
[tab]Det var en en häftig upplevelse. Vi klarade oss nätt och jämt till slutspelet, med ett slags marginal. Sedan vann vi hela EM, fast vi var det sämsta laget i slagspelet. Vi var 36 slag efter England. I matchspelt fick vi möta England i första matchen och de var skyhöga favoriter. de hade bland andra Charlie Hull i laget men vi vann tack vare otroligt mycket bättre laganda och för att vi var bättre på att samarbeta. Det tydliggjorde hur viktig en grupp är för att individer ska utvecklas.
[/tab]
[tab]Det var egentligen det som blev starten på framgångarna som sedan spred sig till de andra tjejerna. Hon bröt en barriär som tydliggjorde för de andra att ”kan Julia så kan vi”.
[/tab]
[tab]Det var ett totalt orealistiskt mål vi hade satt upp – att alla sex skulle in i Solheim Cup-laget – men det tydliggjorde vikten av att ha en vision, och styrkan i att ha en vision tillsammans. Halva europalaget var svenskt det året.
[/tab]
[/tabs]
