21 av Frösåkers 50 bunkrar är nu renoverade. De nya bunkrarna ger banan ett riktigt visuellt lyft men man vinner också stora fördelar när det gäller skötsel, dränering och spelupplevelse.
Renoveringen genomförs med moderna metoder som förmodligen kommer att få fler efterföljare i Sverige.
Bunkrarna på stora banan byggs delvis efter den modell som testades på Frösåkers korthålsbana. När Christer Ral, som äger Frösåker, gav Adam Mednick och Pierre Fulke uppdraget att bygga korthålsbanan föregicks projektet av diskussioner om hur den skulle utformas. När det bestämdes att den skulle byggas i linksstil blev det självklart att banan skulle ha reverterade bunkrar. Vilket kan vara kostsamt, både att anlägga och sköta.
– Men då fick vi syn på en annons i Architectural Digest, berättar Christer Ral. Det var ett litet företag i Wales, Durabunker, som tog hand om gamla kasserade konstgräsplaner och anlade bunkrar av dem.
Christer tog kontakt med företaget och bad dem skicka prover. Det gjorde de inte. I stället föreslog Durabunker att Christer skulle köpa materialet och att Durabunker skulle bygga tre provbunkrar gratis. Företaget var då helt nytt och behövde referenser.
– Så de satte igång och vi tänkte ”vad f-n är detta?”… Det såg ju inte så roligt ut. Men när de tre bunkrarna var färdigbyggda var vi helt förstummade. Fördelen med dem är att de är hållbara. Och estetiskt ser de väldigt bra ut. De flesta tänker inte på att det är kasserat konstgräs som ligger där. Man lägger bitarna på varandra och packar dem med sand emellan. Till skillnad från vanliga reverterade bunkrar håller de sin höjd. De sjunker inte ihop, som mest kanske 2 procent. Bygger du en meterhög reverterad torvbunker med vanliga metoder så har den efter något år sjunkit till 80 centimeter, och det blir fult.
”Vi brukar kalla dem för öststatsbunkrar.”
Resultatet av samarbetet med Durabunker blev så bra att Christer 2015 inledde ett renoveringsprojekt på stora banan efter samma modell.
– Vi var så nöjda med bunkrarna på linksbanan. Vi tycker att bunkrarna är fantastiska. Vi var första banan i världen som använde oss av den metoden och det materialet. Sedan dess är det flera som har följt efter.
Även på stora banan används Durabunker men man går ett steg längre och anlägger bunkrarna med Capillary Concrete som grund, Martin Sternbergs fuktreglerande innovation för bunkrar. Även sanden i bunkrarna är utbytt mot en vit. Den nya sanden är inte bara estetiskt tilltalande – den ger också en bättre spelupplevelse.
– Vi har haft tre olika sorters sand sedan banan öppnade. Vi har kommit fram till att den vi har nu är den bästa. Vi valde en krossad kvartsitsand som vi köpt från Mellerud. Vanlig sjösand, som den många köper från Baskarp, är rundslipad. Men den gör att bollen pluggar sig. Bollen ligger ofta kvar i sin egen plugg. Kvartsiten tar emot bollen bättre och dessutom dränerar den bättre i och med att den har kantiga korn. Sedan är den fin, sanden syns men den är inte kritvit utan lite tonad.
Kostnaden för att bygga om samtliga bunkrar hamnar på 2,5 miljon kronor.
– Varje bunker kostar mellan 35 000 och 50 000 kronor. Men vi bygger inte alla bunkrar så höga. Fairwaybunkrarna har ju en kant som normalt mäter mellan 25 och 40 centimeter. Vi vill ha minst 15-20 centimeter för att det ska bli något. Det ger en viss karaktär och fina skarpa silhuetter när man står på tee.
Men investeringen går att räkna hem i form av sparade arbetskostnader:
– Med vanliga bunkrar måste man utföra kantskärning och de kräver en arbetsprocess tre gånger om året för att fräscha till dem. Det enda som kan hända med de nya bunkrarna är att väggarna kan få en patina. Det kan växa mossa på dem men det går att rugga bort med en stålborste. Om man nu inte vill ha det kvar, förstås. Det kan ju vara ganska snyggt med mossa också. Vanliga torvade bunkrar måste helrenoveras efter mellan 5 – 10 år.
– Du kan ju kolla på hål 16 till exempel. De bunkrarna är 10 år gamla och de ser inte roliga ut. Vi brukar kalla dem för ”öststatsbunkrar”.
– Vi byter i den takt vi hinner. Det är 20 bunkrar kvar. Vi gör fem, sex i höst och lika många till våren. Så om två år ska det vara klart.
Sedan de första bunkrarna byggdes på linbanan har Durabunker fått många nya kunder. De säljer i dag mycket till USA.
– De har anlagt bunkrar på bland annat Trumps banor, säger Christer. Och där finns bunkrar som har både två och tre meter höga kanter. Jag tänker ibland på de banor som Trent Jones ritat, med fingerbunkrar. De är ju väldigt svårskötta och tidskrävande att klippa. På en sådan bana skulle man spara väldigt mycket pengar.
