Fjällbacka GK – en av Bohusläns riktiga golfpärlor – fyller 50 år i år.
Klubben invaldes i SGF när banan öppnade 1967 men historien tog sin början tidigare på 1960-talet då Harry Järund började verka för dess tillkomst. Tack vare en kombination av dörrknackning och övertalningsförmåga fick han 57 personer i trakten att låna ut 100 kronor var mot utsikten att få möjlighet att spela golf. Pengarna lånades ut utan några löften om återbetalning inom överskådlig tid… Inte illa med tanke på att befolkningsunderlaget var begränsat och att det bland sommargästerna bara fanns tio golfare.
När de första hålen var klara hösten redan 1966 var det en enkel bana utan grästees och fairwaybunkrar, och med endast ett tiotal greenbunkrar. Men Harry Järunds lilla bana har med små medel utvecklats i sin egen takt.
”De sju sista hålen spelas rakt in i den förhärskande sydvästliga vinden. Där har många lovande scorer blåst bort.”
I dag har klubben har 1 100 medlemmar – ungefär hälften består av sommargäster – och sedan 1973 spelar man på 18-hålsbana som kan vara en stadig utmaning när höstvindarna sveper in från Skagerrak… De sju sista hålen spelas rakt in i den förhärskande sydvästliga vinden. Där har många lovande sporer blåst bort.
Grundaren Harry Järund får inte vara med på födelsedagskalaset som hålls nu på fredag – han gick bort för några år sedan.
– Han var en visionär, berättar Ture Eriksson som är klubbens VD och pro.
Harry studerade i Lund och jobbade på TetraPak i Fjällbacka. Eftersom den nybildade klubben var liten och hade ont om pengar köpte han den gamla bevattningsanläggningen från Lunds Akademiska GK. Den användes för greenbevattning. Än i dag saknar banan fairwaybevattning.
– Det är ganska coolt, faktiskt, tycker Ture. Jag brukar säga att det sällan behövs fairwaybevattning i Sverige. Har det varit torrt länge så blir banan lite åt det bruna hållet. Banan blir hård. Bollen studsar och rullar, och spelet blir lite mer åt links- och seasidehållet. Men när det väl kommer en regnskur så tar det bara några dagar innan det är grönt igen.
– Vi har tittat på rotsystemet och det är fascinerande hur djupt det är. Tack vare det har vi klarat oss jättebra. Gräset är otroligt starkt! Och duktiga spelare ska kunna behärska att spela på en hård fairway. Spelet blir dessutom roligare en sån här sommar. Slår man drivar på normalt 120 meter så blir de nu 150. Det är många som gillar det.
Banan är byggd i en dalgång och löper till stor del utmed Anråsälven. Harry Järund köpte in marken av en lantbrukare.
– Det är rätt häftigt när man kör in mot klubben. Utifrån vägen ser man bara berg men när man viker av mot klubben så öppnar sig den vackra dalgången med Anråsälven i mitten, säger Ture.
– Vi brukar kalla det för semi-seaside för det är just vad det är. Banan ligger inte precis intill havskanten, men efter sju hål når man fram till en vik som går in från havet.
Anråsälven spelar en nyckelroll: Älven är i spel på hål 1, 2, 3 och från hål 13 hela vägen hem. Det är där den riktiga utmaningen börjar.
Harry köpte även in lite omgivande mark och det var framsynt för delar av den har styckats av och sålts som tomtmark. På så sätt har klubben haft bra ekonomi.
– Vi byggde om greenerna 2005-2006 enligt USGA-rekommendationer. Så greener och greenområden är fasta och bra, sådda med rödsvingel. De kan bli rätt snabba om vi klipper lite. Men vi måste hitta en hastighet som balanserar med vinden, säger Ture.
Det blåser alltid. Utom just den här sommaren.
– Det har varit en märklig sommar, vissa dagar har det varit helt vindstilla. Men normalt så har vi lite vind från hål 13 och hem igen.
Banan är inte lång men greener och greenområden är ”spännande” som Ture uttrycker det.
Han är själv gammal elitspelare. Han växte upp på Koberg. Föräldrarna bodde i ett hus mitt på banan. Så golfen kom naturligt. Så småningom blev han assistent åt Klas på Trollhättan och började spela på SGT. Parallellt med golfkarriären körde han ambulans om vintrarna.
I början av 1990-talet fick han sommarjobb som pro på Fjällbacka och anställdes på heltid 1994. Sedan 2011 är han också klubbchef.
Banan har rankats som en av Sveriges 50 bästa och har fyra år i rad stått värd för en SGT-tävling, Stora Hotellet Bryggan Fjällbacka Open.
– Det gör gott för banan, säger Ture. Och spelarna tycker om banan, de tycker att den varit välskött och att den har en tuff layout från 13 och hem. Det är lite amen corner när man vänder på 12 och börjar gå hem mot 18.
Medlemsantalet har legat ganska stabilt på 1 100 medlemmar. Klubben har fyra året runt.anställda på banan och två på kansliet.
– Det är ganska högt på en 18 hålsbana med kort säsong.
Banan är hårt spelad från midsommar fram till sista augusti, samt under storhelger. I övrigt är det lätt att boka tid. På höstarna får man ofta besök av norrmän som vill förlänga säsongen. 7 000 greenfeegäster besöker klubben varje år. I likhet med medlemsantalet är det en siffra som är stabil från år till år och den kommer förhoppningsvis att landa där även i år, även om Ture menar att ”säsongsstarten var tuff med kyla och elände”.
Det enda han skulle vilja ändra på är att klubben fick en föryngring.
– Vi jobbar på det, vi är ute i skolor och rekryterar. Men det tar sin tid. Man kunde ju önska att det gick lite snabbare.
Och så är det ju bunkrarna, förstås:
– Jag skulle vilja bygga om de flesta bunkrarna, och några tees.
Banan ritades ursprungligen av Erik Röhss, men byggdes om av Susanna Gustafsson, Barsebäck.
– Det är en rolig och trevlig klubb att vara på med många sommargäster. Folk har ledigt och är glada. Det är sällan gnäll. Men den var välskött långt före min tid. Det är en klubb som tagit ett steg i taget. Man har inte förbyggt sig.
Fotnot: 50-årsfirandet sker 4 augusti och inleds med en scramble-tävling över 9 hål och avslutas med mingel och buffé på kvällen.
