KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Svenska Golfförbundet (SGF) har släppt sin årsstatistik. I den hittar vi en del siffror som bör analyseras.
Det positiva när vi slår igen boken för 2023 är att vi har en liten, dock marginell, ökning i antal golfare trots det trista konjunkturläget. SGF får därmed ingen negativ budgetpåverkan utan kan administrera golfen som vanligt.
Här bör svenska golfklubbar berömmas för att man behåller antalet golfare. SGF får berömmas också för den valda affärsmodellen där de får samma intäkt oavsett om en person betalar 22 000 i årsavgift eller 400 kronor. Affärsrisken ligger helt hos klubbarna.
I den recession vi nu uppenbarligen är inne i, och som kombineras med hög inflation, ökade räntor och stigande arbetslöshet (alltså det ekonomerna kallar stagflation) så brukar ”Nice to have”-konsumtion falla eftersom folk måste prioritera ”Need to have”-konsumtion. Huslån och elräkningar går före upplevelser.
Jag får erkänna att för mig hamnar golfen på Need to have-listan, uppenbarligen för många andra också. Den konsumtionsminskning ekonomerna pratat länge om har ännu inte inträffat. De hävdar att den kommer.
Vi kan också anta utifrån statistiken över ålder på golfarna, att medelålders och äldre golfare ur medelklass med god ekonomi gör att golfen påverkas mindre av lågkonjunktur och ränteökningar.
Det som sticker ut är att vi har en omfattande förflyttning till greenfeebolag som Happy Golfer. Klubben växer med 13 000 medlemmar, och Cloud Golf, som ökar med 2 000 medlemmar. Dessa två kommersiella bolag samlar nu cirka 12 procent av golfarna. Övriga aktörer med greenfeemedlemskap ökar också. Kunderna väljer mer flexibla lösningar när den ekonomiska framtiden är oviss. Happy Golfer måste göra mycket rätt.
Den siffra vi saknar, för den redovisas inte, är klubbarnas intäkter. Här får vi anta att vi pratar om mellan 200 och 500 miljoner i minskade intäkter när medlemmar väljer greenfeebolag eller billigare medlemskategorier i sin hemmaklubb och att en annan konsekvens är minskade greenfeeintäkter för många. Samtidigt får jag signaler om att många klubbar med boende har haft en mycket bra säsong med ökade intäkter så det senare är jag inte säker på.
•••
Siffrorna avslöjar också att kvinnor väljer bort golf. Vi är nere på den lägsta andelen kvinnliga golfare sedan jag fick mitt första uppdrag på SGF 1996.
De tio åren med Vision 50/50 – med gissningsvis 40-50 miljoner i kostnad – har alltså gett oss en väsentligt lägre andel kvinnliga golfare. 2023 är de 24,6 procent mot de 36 procent vi hade när vi var det land i världen som hade störst andel kvinnliga golfare.
Vore jag förtroendevald inom golfen skulle jag förorda en ordentlig utredning av Vision 50/50. När projektet drog i gång var andelen kvinnor 29 procent.
Väldigt mycket pengar har satsats med negativt resultat. Kanske gjorde man ett felaktigt antagande när man trodde att åtgärder för (en eventuellt) bristande jämställdhet på klubbarna skulle attrahera fler kvinnor. Kanske skulle man i stället ha satsat på att öka attraktionskraften för produkten?
•••
Vi står inför början av ett demokratiskt problem där förbundets legitimitet som demokratisk folkrörelse kan ifrågasättas om antalet golfare som är med i privatägda bolag ökar i andel, samtidigt som andelen medlemmar i föreningar minskar och i mycket låg utsträckning går på årsmöten.
Det är ingen kritik av förbundet och medlemsklubbarna, det är en följd av en samhällsutveckling som är svår att påverka. Politiken är värre ute och det är värre även inom de flesta delarna av civilsamhället. Men konsekvensen är minskad legitimitet.
Det vore intressant att få se statistik över andelen golfare som är medlemmar i en ideell förening jämfört med andelen golfare som är kunder till ett bolag över låt säga en 10-årsperiod. Det kan röra sig om 30-50 procent av golfarna som i dag betalar avgifter till SGF (för tjänster som mycket väl kan vara värda pengen, det är inte problemet) men som då saknar företrädare i en demokratiska modell som SGF saknar legitimitet att företräda. Den svenska modellen som förbundsledningen i övrigt hejar på verkar just nu vara att golfspelarna föredrar de kommersiella aktörerna.
•••
Årets statistik ger upphov till många frågor. Till stor del handlar det om de långa trender vilka förbundet har anledning att fundera över. Det är troligen alldeles för trist relativt möjligheten att välja en annan verklighet. Förbundet går ju skadelösa ur förändringen. •
