”Den som har den bästa banan vinner. Den trenden är tydlig.”
I går uppmärksammade Golfbranschen att Golfsverige riskerar att lida brist på greenkeepers. Vilket delvis beror på att en del lämnar golfklubben för att gå till närbesläktade branscher, delvis på att för få söker sig till yrket. De utbildningsalternativ som funnits har försvunnit eftersom efterfrågan varit vikande.
Göran Tyrsing är kanslichef för Swedish Greekeepers Association (SGA) och håller med om att problemet finns. Men tror att trenden är på väg att vända.
– Dagens situation är en följd av det i mitt tycke onödiga stålbad som branschen gått igenom. Många golfklubbar har haft helt fel fokus under en lång rad år. Jag är övertygad om att det vänder, att det redan har vänt.
Göran Tyrsing menar att många klubbar skalade ned för mycket under de tuffa åren – och det drabbade banorna.
– Man tittade på betalningsmodeller och olika typer av medlemskap men glömde bort golfbanan.
– Jag tycker att man i rollen som klubbchef inte får glömma varför folk vill spela golf. Medlemmarna vill njuta av en bra och rolig bana, av umgänge, de vill bli sedda, när de kommer och känna att ”här hör jag hemma, detta är min plats i världen”. Om man tror på den devisen, då ska man jobba efter det. Man ska skapa trivsel och sträva efter en bana som medlemmarna trivs på.
Göran Tyrsing var en av delägarna på Ringenäs men lämnade anläggningen i samband med att han började sitt nya jobb som kanslichef i våras. Sedan dess har besökt uppemot 70 golfklubbar runt om i landet. På varje klubb ställer han frågor om verksamheten och av svaren han fått, har han dragit slutsatsen att de flesta i dag har en positiv syn på framtiden.
– Den tydligaste trenden är att de klubbar som går bra, det är de som har riktigt bra spelytor. Det är hittills ingen som sagt att verksamheten går knackigt trots att banan och spelytorna är fantastiska.
– Den som har den bästa banan vinner. Den trenden är tydlig. Det beror på att kunden och marknaden är mer medveten numera. Och information färdas fort i dag. Drabbas en bana av sämre spelytor, då slår det igenom direkt. Oavsett om det beror på oskicklighet eller otur.
– Den vakne klubbchefen ser sambandet och förstår att en bra bana betalar sig. Och då ser man också ett annat samband, nämligen det mellan en bra bana och en bra greenkeeper med tillräckliga resurser. Så var ska jag lägga resurserna? Jo, på greenkeeper och bana.
Men hur ska vi få fler att intressera sig för yrket?
– Det är en lång resa där det handlar om att få ut budskapet i skolor och på golfklubbar. För ungdomar som gillar golf och som inte har någon längtan till den akademiska världen, är det ett fantastiskt jobb. Man går upp tidigt, och jobbar i en fantastisk miljö, omgiven av djur och natur. Det är ett fritt arbete och man ser direkt ett resultat av det man gör. Har man ledarambitioner så kan det vara en kick att utbilda sig till head greenkeeper. Men i stället har det basunerats ut att golfen är en bransch i kris. Hade vi inte gjort det, då tror jag många unga hade attraherats mer av att söka sig till vårt yrke.
En viktig strävan för SGA Riks är att höja statusen på yrket för att göra det mer attraktivt. Göran Tyrsing drar en parallell till Sydostasien där golf vuxit till en stor industri.
– Titta vilket högattraktivt arbete det är att vara Head Greenkeeper eller Course Manager där! Jobbet har hög status och de som jobbar är väldigt kompetenta.
– Ta en vanlig svensk klubb. Var finns värdet i balansräkningen?Jo, 80 procent ligger kanske i banan, resterande 20 i klubbhus och maskiner. Vem ansvarar för en stor del av detta? Jo, det är en och samma kille: Course Managern, eller Banchefen. Rätt många borde vara intresserad av det jobbet. Särskilt om man har ledaregenskaper. Det är viktigt att tala om att det är fantastiskt att jobba i den här branschen.
– Branschen har varit utsatt för en massiv påverkan under lång tid och det har fått branschen att deppa ihop. Det gäller inte bara banarbetare. Pro-sektorn är i samma situation. Om vi tittar tillbaka 15 år så har det i branschen skrivits rätt lite i svenskgolf om hur banorna sköts, vilka banor som är bra, vad som skiljer en bra bana från en sämre. Mellan 2000 och 2010 handlade det mest om att trumma in att vi befann oss i en kris, inte om banorna. Det var för lite stimulans och för mycket deppigheter.
– Jag minns fortfarande den där champagneflaskan som var på omslaget till Svensk Golf när vi spräckte 500 000-vallen för medlemmar. Sedan kom krisen och vi gick ned till 470 000, en nedgång på sex procent. Alltså, det var inte mycket.
– Jag tycker att krisen var självpåtagen. Och alltför många skalade ned för mycket när det gäller skötsel av banan.
Göran avrundar intervjun med att berätta om ett möte med en gammal kompis för någon vecka sedan på Kalmar GK.
– Vi brukade spela golf för 25 år sedan. Han var nu 2:e man på banan. Efter några glada skratt och gamla minnen sa jag: ”Men var inte du snickare?” ”Jo”, sa han. ”Men jag bytte till greenkeeper. Det här är toppen, jag stormtrivs med jobbet och med Kalmar GK.”
– Ett härligt exempel som bör lyftas fram i Golfsverige och det finns många fler.
