Årets Greenkeeper 2020 heter Mattias Wulff och jobbar på Ombergs Golfklubb – en bana som är vida känd för fina spelytor. Det är en nödvändighet för en anläggning vars klubb bara har 250 medlemmar och som därför är beroende av nöjda gäster.
Priset delas ut av Swedish Greenkeepers Association
En av ägarna till anläggningen, Ulf Tegnebo, säger så här om SGA:s val:
”Mattias och hans team gör ett fantastiskt jobb med anläggningen. Han har ett mycket stort engagemang i sitt jobb och detta samtidigt som han har en ung familj att ta hand om. Han gör ett fantastiskt jobb och vi hade aldrig varit lika populära utan honom.”
Golfbranschen får tag i Mattias strax efter att han överraskats av SKA:s kanslichef Göran Tyrsing på SGA. Mattias visste nämligen inte att han skulle få emotta ett pris denna fredag:
– Nej, jag visste ingenting. Det kom som en total överraskning, säger Mattias. Jag hade bokat in ett möte med en reporter från Corren som skulle göra ett reportage om öppning av vår bana. Men han var ju införstådd med vad som skulle hända.
Hur länge har du jobbar på Omberg?
– I åtta år.
Och varför får du priset?
– Svår fråga. Jag tror det beror på att vi lyckats hålla en bra och hög kvalitet på banan varje dag. Och jag säger ”vi” för vi är ju flera om det.
Vilken är utmaningen på Omberg ur skötselsynpunkt?
– Utmaningen är just den: Att hålla samma höga kvalitet, dag efter dag. Att aldrig släppa efter och backa undan. Det ska vara bra hela tiden. Men det blir det med lite framförhållning och planering. Åtgärderna ska göras på de dagar då vi inte har så mycket spel och det ska göras under rätt förutsättningar och i rätt väder. Allt måste tajmas.
Det krävs lite magkänsla?
– Ja, mycket! Du har ju en planering och sedan flera olika scenarier som du måste förhålla dig till. Sedan måste du fatta beslut och det ska helst vara rätt beslut.
Hur har året varit, det som gått?
– Speciellt. Det var tufft när Corona slog till. Vi hade ett bra bokningsläge och sedan började folk boka av. Då såg det jobbigt ut. Vi tappade mycket i maj som var en jobbig månad. Eftersom vi bara har 250 medlemmar hade vi inte lika mycket spel som andra men när reseförbudet släppte så blev det fullbokat resten av året. I normala fall har vi ganska mycket spel på banan men nu fanns det inte en lugn stund så vi slutade ändå på ett bra resultat.
Och då blev det kanske svårt att få utrymme att sköta banan?
– Vi är vana vid mycket spel men nu fanns inga luckor alls.
Vad ska göras i år? Några planerade förbättringar?
– Vi håller på med bunkrarna och sedan pågår det ett ständigt förbättringsarbete. Men det är inga större saker. Lite överallt.
Vad har du gjort tidigare?
– Jag jobbade på Gränna i tre säsonger. Innan det tävlande jag på nordiska och svenska touren.
Har man nytta av att ha en bakgrund som elitspelare när man är greenkeeper?
– Ja, jättemycket. Med min tävlingsbakgrund så vet jag ju hur jag vill ha det men jag har fått lära mig hur man skapar det. Det har jag fått utbilda mig till. Men jag vet när det är bra och det har gjort det lite enklare för mig.
Hur ska en bra bana kännas, då? Stenhård eller?
– Ja, gärna. Men det är en balans. Det beror på målgruppen. Vi kollar varje dag i GIT, för att se vad handicapnivån ligger i snitt. Därefter försöker vi anpassa. Men greener försöker vi hålla hårda och det är för att minska slitaget från nedslagsmärken. Men vi strävar efter fasta, rättvisa ytor överlag. Vi har jobbat en hel del med greenområdena eftersom vi har olika markförhållanden.Vvi försöker få områdena utanför green att bli mer greenlika. Greenerna är ju uppbyggda av sand och områdena runt är lera. därför har vi dressat mycket under 8 år, bland annat för att klara slitaget från bilar och mycket spel.
Vad betyder ett sånt här pris?
– Det ger energi att fortsätta. Det är ett tufft jobb och man var ganska sliten efter förra året så det var välbehövligt. Det ger inspiration. Nu är det bara att gå framåt.
