I september 2010 var jag på Walton Heath söder om London och blev förälskad i anläggningens båda ljungomkransade banor.
Jag var egentligen där för att testa Titleists nya 910-driver men vi passade givetvis på att spela banorna också.
De är för enkelhetens skull döpta till Old och New, och som vanligt i den här delen av världen så är New både relativt och missledande.
Nya banan öppnades 1907 som en niohålare. Old öppnade samma år som Winston Churchill fyllde 30. Han var för övrigt också medlem i klubben – vars förste kapten var King Edward VIII.
Banorna ligger som du förstår inte vid vatten men de är ändå de vackraste jag spelat. Och de är, jämte Turnberry och Royal Dornoch, de roligaste jag spelat. Om du bara ska spela 10 banor till i livet så bör Walton Heaths båda banor definitivt vara två av dem…
Hård bana
Jag minns glödande ljung i solen och stenhårda fairways där par 4-hålen var längre än en dubbeltimme i matte (aka 486 yards) men det går ju an när marken är hård som en landningsbana och man har en ny driver som är utprovad och byggd av Titleists på den tiden bästa custom fitter.
Vi gjorde utprovningen före rundan, på Walton Heats övningsområde. Som jag minns det var det inte direkt en driving range. Mer ett gräsbeklätt fält.
Den där drivern, om jag nu ska hålla mig till det tänkta ämnet, följde mig i många år. Sedan vänsterprasslade jag med andra mer eller mindre framgångsrika varumärken men i går blev jag uppmanad att ta med min gamla 910-driver när jag skulle testa Titleists nya TSi-serie.
Man skämdes ju en smula när man kommer dragande med en tio år gammal 910, även om jag inte är känd för att ha en bag som befinner sig på rätt sida om sista förbrukningsdatum.
Jag får inte berätta något om de nya drivermodellerna förrän 15 oktober men jag kan berätta att jag provslagit den. Och eftersom Matz Evensson på Instagram visat mikroskopiskt detaljerade bilder av hur den ser ut så antar jag att även jag kan göra det. Men tekniskt mumbo jumbo à la Ennis Myndel får vänta ett par veckor.
Vad jag kan berätta från gårdagens testdag är följande.
Den här gången befann vi oss inte på Walton Heath – utan på Österåker, norr om Stockholm.
Utprovningen
När min utprovare, Daniel, ställde en Trackman bakom mig slog jag min gamla 910-driver 235 meter. Jag blev överraskad. Med tanke på hur min ländrygg ser ut i en röntgenplåt så är det en längd jag är full tillfreds med. Men sedan började den roliga utprovar-resan med Daniel.
Vi hittade snabbt (well…) ett passande huvud och sedan gick vi igenom ett rad olika skaft och – voila! – så hade jag ökat längdsnittet med 10 meter. Och det allra längsta slaget slaget mätte 251 meter.
Om vi nu håller oss till snittet så kunde jag också notera att jag inte bara fick tio meter extra – bollen låg dessutom lite mer spelbar än den gjorde med min förra kärlek, den jag mötte på Walton Heath.
C Mores golfkommentator Mats Hallberg hade med sig en betydligt yngre 917-driver från samma tillverkare och han la till fyra meter i snitt med den nya modellen.
Vetenskapen visar
Så vi kan därmed, med vetenskaplig precision, konstatera att varje ny drivermodell, om den nu skräddarsys för användaren, ger cirka två meter mer i längd per år. I snitt, alltså. I Titleists fall handlar det alltså om fyra meter mer per modell eftersom de släpper drivers vartannat år.
Sedan kan man ju få på en riktig 251-metersklocka ibland… när ländryggen inte är beredd… men det är bonus.
Mer om drivern i oktober.
