Joakim Sabel om sitt nya 600-miljonersprojekt

Joakim Sabel

Jocke Sabel summerar 15 år med TopTee – och har dragit i gång ett nytt jätteprojekt i Västervik…

Det måste vara 15 år sedan vid det här laget. Jag hade precis kommit in på Golf Digest redaktion på Baldersgatan på Östermalm, slagit mig ned i kontorsstolen och tagit morgonens första klunk kaffe, när telefonen ringde.

Receptionisten meddelade att jag hade besök.

Hon hann knappt lägga på luren förrän jag hörde spänstiga steg i trappen som ledde upp till vindsvåningen där vi satt.

Det var Jocke Sabel. Iklädd knähöga gummistövlar.

– Vad gör du? frågade han.

Han väntade inte på att jag skulle svara utan föreslog i stället att jag skulle hänga med honom ut på Brollsta och titta.

Det blev så. Han är bra på att få sin vilja igenom. Dessutom intressant att lyssna på. Hans entusiasm är smittande.

Vi åkte ut till Brollsta och så travade vi igenom hela banan som då bestod av jord. Här och var stack pinnar upp som markerade hålens olika sträckningar.

Jocke Sabel hade något halvår tidigare lämnat sin tjänst som pro på Stockholms GK. I stället byggde han en bana tillsammans med Gunnar Bark, Autoliv, som 2004 sålde sin del till Mats Gabrielsson.

Dessutom köpte han konkursade Västerviks GK tillsammans med Peter Billberg.

Det var många i Golfsverige som beundrade hans mod, hans nytänkande och inte minst hans energi.

Under åren som följde fortsatte de oförtrutet att investera pengar och tro i svensk golf.

I vintras gick den epoken i graven när TopTee såldes till Unipeg som samtidigt bytte namn till GolfStar. Av namnet att döma är det inte långsökt att tänka att de vill bli golfens motsvarighet till SkiStar.

Fortfarande har Joakim Sabel en viss delaktighet i GolfStar men den största delen av hans tid kommer att upptas av ett helt nytt 600-miljonersprojekt…

Här berättar Joakim Sabel om dåtid och framtid.

Varför sålde ni TopTee?

– För att vi hade svårt att själva få TopTee att gå med vinst. Om man har en tuff konkurrent i samma stad, som slåss om samma kunder och som man priskrigar mot… Då leder prispressen in i nedåtgående spiral. De har ju tyckt likadant om oss som vi om dem. Så för två år sedan började vi prata om att gå ihop i stället för att slakta varandra. Och sakta men säkert gick de samtalen framåt.

Jag minns när vi var ute på Brollsta samtidigt som grävmaskinerna byggde Tommy Nordströms bana. Det var ju själva starten på topTee. Känns det konstigt att lämna ifrån sig ansvaret?

– Jo, det gör det. Det är ju en helt ny situation. Och, ja, jag la en jäkla massa tid på Brollsta. Sedan köpte vi Tumbatältet och investerade en massa tid där. Sedan var det Strandtorp i Halmstad och därefter la jag tid på banan i Skåne, Öresund. Jag la mycket tid på International när vi byggde den. Sedan kopiöst med tid på Kungsängen. Så det har blivit ganska många bebisar genom åren…

– Han som äger Öresundsbanan ringde förresten förra vintern och ville att vi skulle ta tillbaka den. Han förlorade pengar. Men vi tackade nej. Banan var helt separerad från allt annat vi hade, det fanns ingen stordriftsfördel. Dessutom hade han förstört den. Greenkeepern var borta liksom, platschef och krögare… det fanns inget kvar. Det hade inte varit kul att ta över den igen.

Du är fortfarande delägare i GolfStar.

– Absolut, jag har en liten sudd. Jag bytte lite aktier och har möjlighet att skaffa fler om jag vill. Men man måste tycka det är kul. Vi får se vad som händer framöver.

– Jag tittade på de siffror jag kan komma åt, och det såg väldigt positivt ut. Brollsta har gått en miljon kronor bättre än budget, International har också gått en miljon bättre, (men den gick med förlust förra året). Kungsängen gick plus redan i fjol, men där har vi också ökat i år. De andra GolfStar-anläggningarna vet jag inget om. Men det jag vet är vi har fått 3 000 fler medlemmar än förra året. Totalt, inklusive GolfStar. Vi har gått från 29 000 till 32 000.

Är du nöjd med din exit?

– Jag har satsat mycket pengar men jag gjorde det för jag ville banorna skulle överleva. Man kan säga att jag fick tillbaka mina pengar. Och lite till. För fem år sedan hade jag lånat och investerat 5 miljoner som var värda noll. Nu fick jag tillbaka rubbet och lite till. Jag var lite i valet och kvalet när jag sålde. Jag kunde ju ha tagit allt i aktier. Men då är det ju bara aktier. De är inget värda förrän man realiserar dem. Och vem vet; GolfStar kan ju bli ett SkiStar. Då blir de värdefulla. Men det vet man ju inte.

”Man kan säga att jag fick tillbaka mina pengar. Och lite till…”

Vilken är din framtida roll i GolfStar?

– Jag är någon slags PR-person som hjälper till med nätverk, företagsevent, prissättning, marknadsföring och rådgivning. Jag konsultar kan man säga. Mot en månadspeng.

Direkt efter affären försvann du utomlands?

– Ja, jag har alltid gillat att vara involverad i elitgolf, så jag gick caddie åt Dani Holmqvist på LPGA. Jag började på Bahamas . Jag ville lära mig hur LPGA funkar. Och jag måste säga att det är superproffsigt skött. Välorganiserat. Men spelmässigt var det tufft. Hon spelade bra men missade fem raka kvalgränser med ett slag. De fyra sista kvalade hon in på men nu måste hon åka till kvalet igen i slutet av november.

– Det var intressanta månader. LPGA spelas över hela Amerika. Både väst och öst. Och vi var på magiska golfbanor. En caddie som varit med ett tag sa att det har hänt mycket de senaste sex åren. Nu kommer det 10, 12 nya spelare varje år som är riktigt bra. Förr dök det upp ett eller två bra namn varje säsong. De som kommer nu är drillade i Asien, på den koreanska touren. Man ser det på scorerna. Kvalgränserna ligger runt -2. Att man skulle klara sig vidare på +4 händer inte i dag. I en tävling var det 12 thailändska tjejer med. 10 klarade cutten. För sex år sedan fanns det inte en tjej från Thailand på LPGA.

– Sverige har hamnat lite efter. Vi har ju inte några nya spelare mer än Madelene Sagström. Damgolfen har hackat sedan Annika slutade. Det är Anna, Pernilla, Dani, Hedwall och Sagström.

Det är flera pro´s på GolfStar-klubbar som aviserat att de slutar. Tillfällighet? 

– GolfStar är ju inriktat på att driva golfklubbar. Man har lagt ut alla golfresor, restauranger, shoppar och företagsgolf externt. Man sköter banorna själva.Det finns vissa GolfStar Academys därman har anställda tränare som jobbar åt GolfStar. Sedan finns det ett antal pro´s som jobbat med Unipeg och det är de som slutar.

Är det en schism?

– Det har fått ett upplägg de inte gillar. Jag är ju pro så jag ska försöka rådge så gott jag kan, både för företaget och prona. Det är viktigt att det finns bra shoppar och bra pro´s på klubbarna. Jag har pratat med GolfStore för att försöka hitta en lösning men det är inte klart. Men det vore en trevlig lösning. Klubbar utan shop och pro är tråkiga platser. Alla banor som går bra har en shop och bra pro.

”Klubbar utan shop och pro är tråkiga. Alla banor som går bra har en shop och bra pro.”

Nu när golfbranschen vänder uppåt igen – ångrar du att du sålde TopTee?

– Nej, så kan man inte säga. Jag trivs när golfen mår bra. Det är fler nybörjarkurser, omsättningen i shopparna ökar. Och sedan har jag ju Västerviksprojektet.

Ja, i Västervik börjar det hända stora saker?

– Jo, Peter och jag sökte bygglov för 12 år sedan, och vi fick det 2015. Sedan har vi sökt finansiärer för att komma i gång. Problemet var att vi måste bygga en väg för 20 miljoner men nu har vi löst det. Så nu är det många byggbolag som vill vara med. Så tanken är att det ska bli lite som Kallfors, Lanna Lodge, Ekerum…

– Vi ska bygga 100 hus, 40 radhus och  3 femvåningshus med 25 lägenheter i varje. Vad gäller tomterna har flertalet sjöutsikt. Det finns bryggor, egen strand och fiskerätt. Till alla hus hör en golfbil om de vill. Man kan bo där permanent eller ha det som sommarboende och vi hjälper till att hyra ut för dem som inte är där hela tiden.

Det är ett 600-miljonersprojekt och där äger jag 49 procent. Där har jag min stora business nu.

Då måste ju banan vässas också?

– Ja, Peter har en del planer för banan. Han hade Pierre Fulke där nyligen för att gå igenom vad som behöver göras. Nu har han precis beställt 1,5 ton gräsfrö. Banan tar stryk när somrarna är torra.

Om du tittar tillbaka: Blev det som du trodde då när du trampade runt i leran på Brollsta?

– Golfbranschen gick ju bra till 2005. Fram tills dess var det kul. Sedan kom de tuffa åren. Det var ingen som var riktigt rustad för det. Det blev många kovändningar för att överleva. Hade golfen fortsatt växa hade det varit lätt och bra men golfbranschen gick ned tio år i sträck, från 2005 till 2014. Lågkonjunkturen varade i 10 år, inte två eller tre år. Så jag är ganska stolt över att vi härdade ut. Det var bra kämpat under de tuffa åren. Det var bara att försöka överleva. Det fanns ju inget statligt stöd, inga subventioner man kunde stödja sig emot. Man var helt i marknadskrafternas händer. Det var lärorikt. Nu är det mycket roligare igen. Golfbranschen går verkligen bra nu…