Efter 25 år slutar Jörgen Kjellgren som klubbchef på Båstad Golfklubb.
I den här intervjun berättar han om bakgrunden till beslutet, hur det kommer sig att han blivit kvar så länge och vad som en gång i tiden gjorde att han fick jobbet.
Dessutom avslöjar han nyckeln till Båstads framgång…
Han aviserade sitt beslut nu i veckan men han gör sin sista dag först i april nästa år.
– Jag kände väl att jag började bli hyggligt färdig, säger han till Golfbranschen.se. Jag fyller 65 nästa år och ska kanske hinna göra lite annat i livet än att bara jobba på golfklubben.
Har du några idéer?
– Ja, jag har skött klubbens ekonomin ända sedan vår kanslichef Lena Ström gick bort för drygt 20 år sedan – redovisning och bokslut – och har erbjudit mig att fortsätta med det i eget bolag ett år eller två i en övergångsfas. Då kan de rekrytera en ny chef som kan organisera verksamheten som han vill. Och sen kan de rulla därifrån. Det ger dem lite respit på den tjänsten också.
Just det. Det lämnar först i april nästa år?
– Ja, då ska mina två sista stora projekt vara klara. Vi ska bygga en helt ny arbetsplats för tränarna. Samtidigt installerar vi Trackman på två tredjedelar av rangen med fasta skärmar.
Sedan är du klar?
– Det blir mina två sista stora projekt. De ska vara klara precis innan jag lämnar.
Hur skulle du beskriva utvecklingen för Båstad Golfklubb under dina 25 år på klubben?
– Jag tror den viktigaste biten är att klubben blivit mer homogen och en bra enhet för både de boende i närområdet och våra ”sommarmedlemmar”, om vi kallar dem dem så. När jag började på klubben var det rätt stökigt. Det fattades inte alltid så kloka beslut för att man förstod inte riktigt sommarmedlemmarnas önskemål och hur de skulle få tillgång till anläggningen. Det är ett svårt pussel att lägga för en klubb med 2 000 medlemmar, när det är så otroligt mycket folk som vill nyttja anläggningar under 5-6 sommarveckor. Det var en av de första uppgifterna jag fick av min första ordförande, Bertil Cederholm: Att se till att vi fattar kloka beslut så att alla gillar att vara medlemmar i Båstad Golfklubb. Vi ska inte ha två läger i klubben. Och det är jag stolt över, för dit har vi nått. Det känns så skönt att lämna klubben i det skick den är nu med medlemmarna som trivs att vara på sin anläggning.
Hur löste ni det? Finns det något enkelt sätt då?
– Nej, det finns faktiskt inga genvägar. Man måste lyssna på vad folk vill ha. Man måste förstå vad sommarmedlemmarna önskar sig under de här 5-6 veckorna, angående tillgängligheten. Och de som är närboende måste förstå att de kanske måste göra lite avsteg från att spela precis alla de golfronder man vill spela. Man får skapa bokningssystem som gör att det funkar och det har vi skruvat på många, många gånger genom åren. Vi börjar nog hitta en bra form för hur de ska boka sina tider. Allt kan inte bara ske via nätet i god tid. Det måste finnas möjlighet att boka starttid samma dag och på golfklubben. Det har varit en ganska viktig del. Det vi hör från medlemmarna är att de trivs att vara på klubben, de hänger mycket på klubben. I år hade vi, hör och häpna, nästan 15 000 ronder i juli. 500 om dagen!
Det låter rätt mycket.
– Och det ska passa ihop med alla andra verksamheter på klubben: Träningar för junior, sommarläger och allt vad det är. Och det ska fungera i restaurang och kiosk. Vi serverar en bra bit över 400 luncher om dagen på klubben.
Driver ni restaurangen själva?
– Det är den enda delen vi inte driver i egen regi. Vi tog över shop, driving range och golfbilar och anställde alla tränare 2020. Sedan dess driver vi allt utom restaurangen inom klubben.
Hur många medlemmar har du?
– 2 050 aktiva varav 1 650 äger aktier. Det måste man äga när man är 27 år eller äldre. Så har det varit sedan 1990. Det finns också 370 juniorer och ytterligare ett hundratal medlemmar mellan 22 och 26.
Hur kom det sig att du började på klubben en gång i tiden?
– Jag sökte tjänsten som utannonserades 1999.
Vad gjorde du innan?
– Jag var officer och skulle göra karriär. Jobbade på A3 i Kristianstad. 1989 befann jag mig i ett vägskäl: om jag skulle göra militär karriär eller inte. Då valde jag faktiskt att hoppa av och blev i stället assistent på Karlshamns golfklubb. Min bror drev verksamheten där på den tiden. Sedan gick jag HTU runt 1990-1991 tillsammans med många duktiga tränare. Fredrik Jendelid, Anders Johansson, Rickard Fors, Magnus Andersson… Det var ett kul gäng. Sen tog jag över min egen klubb, Östra Göinge fram till 1999 samtidigt som jag gick klubbchefsutbildningen. Hösten 1999 kom det ut tre jobb samtidigt: Båstad, Lund och Flommen. Jag sökte alla tre. Och Båstad var väldigt professionella. Man hade anlitat ett professionellt rekryteringsföretag. En av klubbens medlemmar var delägare och ledde processen väldigt professionellt. Det var 72 sökande och jag fick jobbet. Det som fällde avgörandet var nog egentligen min militära bakgrund faktiskt.
På vilket sätt?
– De tittade mycket på ledarskapsutbildningen. Sättet att leda och driva verksamhet. Sedan var jag ju inte van vid att driva de projekt man gör på golfklubbar. Det har jag fått lära mig successivt. Men jag hade en väldigt bra mentor de åren i ordföranden, Bertil Cederholm. Han var högsta förvaltningschef i Malmö kommun då. Riktigt vass. Han ville att vi skulle driva klubben i företagsform. Så precis när jag kom bolagiserades all verksamhet, 2000. Jag blev vd i bolaget och sedan dess har vi drivit klubben som ett bolag, inte som en idrottsförening. Vi har i princip lagt ner alla kommittéer. Allt är tjänstemannastyrt på Båstad.
Och medlemmarna gillar den ordningen?
– Ja. Jag tror de känner sig väldigt bekväma med det. Vi är tre stycken riktigt bra tjänstemän. Annika Löfven har jobbat i 18 år och Fredrik Nicander i 13 år. Det funkar väldigt bra. Vi styr allting. Lägger upp tävlingar. Genomför tävlingar. Det kommer aldrig in personal som är osäker. Det är vi som ser till att det funkar. Det är unikt i golfsverige att vi inte har en massa tävlingskommittéer och tävlingsledare.
Har andra golfklubbar intresserat sig för hur ni gör?
– Det vet jag att de har gjort men jag vet inte om de har vågat gå hela vägen som vi. Men jag har haft rätt många klubbesök. Rätt ofta har de tittat på hur vi har gjort och hur vi byggt verksamheten. Vi har ställt frågan till våra medlemmar många gånger, om de är intresserade av att hjälpa till klubben med den ideella verksamheten. Och svaret är entydigt: ”Nej, det vill vi inte. Sköt ni det, ni gör det bra. Vi är inte intresserade. Det funkar bra som det är.”
Det är nästan som att de ser golfen som en köpt tjänst då ju?
– Ja, lite åt det hållet faktiskt. I början fanns lite motstånd men de sista 10-12 åren ingenting alls. De vill bara att vi ska fortsätta att utveckla verksamheten och anläggningen. Det har varit min målsättning att när våra sommarmedlemmar kommer på våren så ska de känna att det har blivit ytterligare lite bättre. De utgör i dag mer än 50 procent av klubben. Men det har varit väldigt lugnt på klubben sedan vi tog över verksamheterna med range och shop. Då var det lite stök när vi skulle säga upp en tränare som hade varit här i 35 år. Det måste jag säga. Det kan vara svårt att riva ett sånt plåster. Men efter det så har det varit knäpptyst. Vi har inte fått några motioner under fem års tid. Nästan inga.
Man undrar ju lite hur det ser ut på era årsmöten?
– Tyvärr kommer det för få men det är knäpptyst.
Var det oro bland medlemmarna när ni tog över shopen och anställde tränare?
– Ja, lite. Man ville göra detta till ett årsmötesbeslut och det blev det kan man väl säga till slut också. Men vi sa nej, det är inte årsmöten som ska behöva titta på detta. Vi vet ju bäst hur verksamheterna ska bedrivas. Det fanns de som ifrågasatte att vi skulle skiljas från den dåvarande tränaren. Det blev ett årsmöte som var välbesökt. Majoriteten av medlemmarna förstod att det var rätt. Men det fanns en oro över den ekonomiska risk det innebär att driva shop och ha tre tränare anställda. Men i dag genererar ju de verksamheterna – golfbilar, driving range, tränare, shop – ett överskott till medlemmarna på mellan 1,2-1,5 miljoner årligen.
Jag har inga siffror på det men jag har en känsla av att den modellen börjar bli vanligare.
– Ja, naturligtvis får man räkna på det. Man får ju göra hemläxan. Det är lätt att säga att man ska ta rangen och så tar man den från en entreprenör, vilket jag tycker är helt fel. Då sparkar man undan fötterna. Man måste man titta på hela biten och då var jag tydlig med att tränaren ska vara anställd. Annars funkar det inte. Vi gjorde ju en massa räknemodeller och övningar på detta och kom fram till att det kanske inte blir jättebra initialt, men jag trodde på det. I dag genererar bara uthyrningen av 14 bilar på golfklubben ett överskott på 350 000 kronor.
Och snart har ni en ny driving range där intäkterna kommer att öka?
– Ja. Landskrona, som jag pratat med, är 100 procent upp. Det slås dubbelt så mycket bollar där i dag. Nu ligger den väldigt bra till centralt i Landskrona. Det är lätt att ta sig till rangen. Men att det driver ett nytt beteende hos människor, det vet vi. Det har jag sett med egna ögon. Så jag tror stenhårt på det.
Det är inte många klubbchefer som jobbar 25 år på en och samma klubb?
– Nej, men jag har haft förmånen att ha bra styrelser hela tiden och fått jobba som en vd. Jag har bara haft tre ordförande under min tid i klubben. Det säger lite grann om klubben, hur stabilt det är. Vi har bara sex styrelsemöten om året. Inga kommittéer. Jag får lugn och ro att tillsammans med övriga tjänstemän göra saker mellan styrelsemötena och sedan bara avrapportera. Det är inga kommittéer som ska tycka till och prata ”skruvar och muttrar”. Våra styrelsemöten tar två och en halv timme. Det ställer krav på oss att vi måste driva verksamheten framåt i nya banor och våga presentera projekt. Men gör vi det på ett klokt sätt så är styrelsen oftast väldigt positiv.
Du har alltså sluppit det som man i din bransch kallar för ”cykelställsfrågor”?
– Jag har inget sådant överhuvudtaget, det finns inte. Jag har inte under 25 års tid sysslat med det. Det här med ”skruvar och muttrar”, som jag kallar det, finns inte.
Det viktigaste på en golfklubb är ju ändå golfbanorna. Hur har de utvecklats och förändrats under åren?
– På Gamla banan har vi under min tid byggt två nya golfhål. Vi tog bort två hål och byggde två nya av säkerhetsskäl. De var väl lite ifrågasatta från början. De ritades av samma firma som ritade banan från 1930, alltså Hawtree & Taylor. Det var Martin Hawtrees firma som ritade de nya hålen, av arkitekt Kaspar Gauballe. Utformningen blev ifrågasatt men har successivt börjat smälta in bättre i banan och folk accepterar dem på ett annat sätt. Det är egentligen det enda som skett på den banan under mina 25 år. I övrigt jobbar vi försiktigt med den Gamla banan, bara med förädling. Vi ser till så att bunkrar och sådant håller stilen som när de byggdes 1930. Det är så vi jobbar med den produkten.
– På Nya banan har ju hänt mycket mer. Det finns en plan att bygga om alla greenområdena. Vi har hunnit med en tredjedel. Det var också ett stort projekt när vi byggde om alla tees på alla hål 2013. De hamnade på bättre platser och blev mer enhetliga i stil.
Hur fördelar sig spelet mellan banorna?
– De ändringar vi har gjort på nya banan har ju gjort att fler och fler spelare tycker om att spela nya banan. Framförallt damer har börjat tycka om banan mer. Det har varit bra förändringar som har gjort att mer spel flyttas över dit.
Vad var det man hade emot den banan tidigare?
– Den var för svår. Det var krångligt att spela. Det var mycket som var dåligt, faktiskt. Det är tråkigt att behöva lägga pengar på det. Varje greenområde som ska byggas om kostar ju en miljon. Vi tar den kostnaden men vi hinner inte med mer än max en eller två per år. Nu har vi faktiskt hoppat över det något år för att det inte alltid ska vara ett pågående banarbetare där ute. Men nästa år är det dags igen för en ombyhhnad av ett eller två greenområden.
Gör ni det i egen regi?
– Vi jobbar med Allan Strachan som shaper. Allan har hjälpt oss som konsult i snart 10 år tid med olika projekt.
Hur många greeområden återstår?
– Akut kanske … fyra? Men det är inget som hindrar att man tar ytterligare något efter det. De som står närmast på tur finns i den långsiktiga verksamhetsplanen. Det är hål 7, 14 och 16. De kommer att renoveras de närmaste åren.
Var det bara greenerna som hade brister på Nya banan eller fanns det annat?
– Vi har ju gjort om alla tees också. Det var rätt mycket som var undermåligt byggt. Banan byggdes 1989-90, invigdes 1990. Det var inga bra maskinskötare som byggde Nya banan. De var rätt amatörmässiga. Det var ett av Skanskas största projekt när de byggde golfbanor. Och de hade inte riktigt förståelsen för hur man skulle ”shapa” greenområden på ett mjukt och bra sätt. Man hade inte tillräckligt bra kontroll från golfklubbens sida heller. Så det fanns brister både från klubbens sida som beställare och det fanns klara brister hos dem som utförde jobbet. Jag tycker att även banarkitekten hade brister i sitt sätt att rita golfbanan.
Man kan konstatera att utvecklingen har gått framåt i Sverige när det gäller bandesign?
– Ja, vi har ju några riktigt duktiga barnarkitekter nu, som förstår klubbarnas behov av när man renoverar. Och de är duktiga på att genomföra projekten på ett smart sätt. Christian Lundin är duktig, Benestam… jag kan nämna många. De är jätteduktiga. Det har hänt mycket på den sidan. De har en helt annan förståelse för landskapet och spelbarheten för olika kategorier än vad man hade för 30 år sedan.
Du var en av de första i branschen som skapade ett starkt internationellt nätverk?
– Ja, den internationella biten var jag först med att ta tag i. Jag åkte i väg till en World Conference årligen i USA med CMAA, Club Managers Association of America. Jag var med i GAF och vi fick en inbjudan men ingen ville åka så jag stack själv. Jag byggde upp ett fantastiskt nätverk där och fick en otroligt bra utbildning i ryggsäcken. Och på den vägen hamnade jag så småningom tillsammans med ett gäng andra club managers från Europa. Vi byggde upp den europeiska organisationen där jag så småningom blev president i två års tid. Det var en jäkligt kul resa och det kan jag rekommendera alla som sitter på den här befattningen. Det händer så otroligt mycket ute i världen som man kan ta del av. Sverige är ju en liten, liten aktör. Det är otroligt bra utbildningar och ett bra nätverk man kan bygga genom att åka på de här konferenserna. Så det skulle jag vilja göra ett medskick till alla: Budgetera, få er styrelse att förstå den här typen av utbildning och resor. Det kommer man att ha nytta av. Det har varit det bästa jag har gjort genom hela karriären och att klubben har stöttat det. •
