Långe Jan var en snackis när den byggdes om vintern 2014-2015.
Banan blev kanske en ännu större snackis när den öppnade i april 2015.
Och inte allt som sades var särskilt vänligt – banan dömdes ut av många när den öppnade för spel efter den omfattande renoveringen.
Men efter tre säsonger börjar banan få upprättelse.
– Antalet spelare har gått upp 38 procent i år, säger Magnus Lagerlöf, VD på Ekerum Resort. I år är det fler som spelar Långe Jan än Långe Erik vilket är speciellt eftersom Erik historiskt alltid har varit den av våra banor som spelats mer.
Christan Lundin fick uppdraget att bygga om delar av banan och det gjordes med den uttalade tanken att Ekerum skulle bli en svensk motsvarighet till Pinehurst No 2:
Utgångspunkten var att Ekerum skulle ha två kontrasterande banor, av vitt skild karaktär. Långe Erik skulle vara en resortbana med vattenhinder och vit sand i bunkrarna, medan Långe Jan skulle bli en mer naturlig upplevelse: Banans ruff ersattes med öppna, packade sandytor där naturligt gles växtlighet planterades. Runt fairway löper semiruff som på bredaste stället är fyra meter. Utanför finns sandytan, waste area, som övergår i det som kallas torräng och som består av växter och gräs arttypiska för Öland. Peter Nordwalls greener lämnades intakta. Matjorden under ruffen grävdes bort och ersattes av den sand som finns naturligt på platsen.
Hur resultatet blev?
Det beror på vem du frågade. Samt när du frågade.
– Visst var det lite kämpigt 2015. Vi fick en och annan kommentar och en del elaka gliringar men det har helt och hållet svängt. I år är det en helt annan ton. Vi har inte tappat greenfeebesökare, tvärtom. Men det är ju alltid så att man vill vara till lags, man vill att ALLA ska tycka om det man gör. Oavsett om det bara är tio på en säsong som säger att de inte gillar banan så blir man ju ledsen. Nu kan man säga att det gemensamma för dem som är kritiska mot banan är att de nästan alltid kommit in med under 30 poäng, säger Magnus Lagerlöf.
Långe Jan är en bana det fortfarande pratas om och som ständigt är föremål för rykten. Ett av dessa sa att banan skulle göras om i höst. Men det stämmer inte.
– Nej, vi gör en del arbeten på banan i höst men det vi gör nu är en del av en ”on going”-historia. Det sorterar under området skötselåtgärder. Vi har torvat, flyttat en del växtlighet, kantskurit… inget av det vi gör är något som väsentligt ändrar layouten eller ändrar grundtanken med banan. Tvärtom har vi fått synpunkter på att det borde vara mer sand i några områden, men vi har inte tagit något beslut om detta än. Man kan säga att det vi nu gör är att hjälpa naturen på traven genom att plantera in växtlighet från ett sandområde till ett annat.
Annars har naturen varit ovanligt snabb att läka de sår som renoveringen medförde. Banarkitekten Christian Lundin sa att det skulle ta många år innan bannan hade vuxit ihop. Minst fem men förmodligen upp till 10.
All ombyggnad skedde mellan oktober och april 2014-2015.Sedan den öppnade har tre växtsäsonger passerat.
– Banan är helt annorlunda i dag än när den öppnade, säger Magnus. Av det vi föreställde oss när vi började bygga om så har vi kanske nått 85 procent. Så det har gått snabbare än vi trodde.
Ändå har tålamodet trutit hos somliga besökare. Att öppna en nyrenoverad bana tidigt på våren kan förstås vara riskabelt för en resort som lever på sitt goda rykte och på greenfeebesökare. Men den chansningen lyckades.
– Den våren vi öppnade, 2015, hade vi ingen tillväxt alls. Våren var riktigt kall. Men på Länsstyrelsen sa de att det var det bästa som kunde hända på sikt. Då kunde växtligheten lagra näring i stället för att växa. Det vi trodde skulle ske på fem, sex år, det hände sedan på 2-3 år. Så med facit i hand var det bra med en kall vår men just då var det kämpigt.
– Det var först på hösten 2015 som det började se lite vettigt ut. De som har ett vant öga kunde då se och föreställa sig hur det skulle bli. Vi släppte på spelet i april och de som kom då och förväntade sig samma bana som de spelat i 20 år reagerade ju. De kom till en sandbana som hade en ny bevattningsanläggning, med de uppenbara sår en sådan medför, och en miljö som nyss varit en byggarbetsplats. Det blir ju lite sterilt.
Eftersom banan är unik i sin design är den trots allt en vattendelare. Somliga gillar, andra inte.
– Det handlar förstås om tycke och smak: Är Picasso konst eller bara konstigt? Men de problem vi hade när vi öppnade är som bortblåsta. Så till den grad att vi i somras gjorde om Erik med nya klipplinjer bland annat. Vi klarade inte av alla spelare på en bana så vi var tvungna att piffa upp Erik så att också den fräschades till. Det finns alltid de som har kommentarer, det är vi i och för sig glada över, men vad som är roligt är att det nu pratas om de olika hålen på Jan. Tidigare var det 19:e hålet och de stora greenerna man pratade om. Inte de enskilda hålen.
– Jag kanske önskar i dag att vi gjort om även greenerna, men då var jag bromsklossen. Greenerna var ju en grej man snackade om, det finns många som uppskattar de stora ondulerade greenerna. Och de har vi försökt behålla. Christian fick uppdraget att efterlikna Nordwalls greener i de två han var tvungen att bygga om. Nu blev de väl ändå något mindre och har en något annorlunda design. Men uppdraget var att behålla greenerna. Man kan ju inte ha 34 greener som ser ut på ett sätt och två på ett annat.
Även om banan etablerat sig snabbare än man trott så har den en bit kvar innan den smälter in i det gamla landskapet. Och Långe Jan kräver också en annorlunda skötsel än Långe Erik. Några pengar sparar man inte på den naturliga layouten. Banan har inte blivit enklare skötselmässigt, bara annorlunda.
– Rent tekniskt är banan vare sig svårare eller enklare att sköta men kunskapsmässigt är det annorlunda. Det är mer att vi får annan typ skötsel, både under och utanför säsong. Vi måste lära oss nya tillvägagångssätt. Bara för att det ska vara naturligt så betyder inte det att naturen ska vara orörd. Naturen behöver störas men man ska störa den så naturligt som möjligt. Förr var det exempelvis vanligare med blixtnedslag som orsakade bränder. Det händer inte så ofta numera. Men naturen har blivit ”störd” av det i miljontals år.
– De två senaste åren har vi bränt stora delar av ruffen för att magra ur. Men det kan man inte göra varje år. Nu måste vi hålla upp i två år och övergår då till slåtter. Det är en vetenskap i sig att sköta den här banan. När vi slår torrängarna i höst plockar vi upp klippet så det inte blir tjockt. Växtligheten ska vara gles. Annars sker en stor del av skötseln i samråd med Länsstyrelsen. Det finns många ovanliga växter, som orkidéer så det är jättespännande. Vi bygger en kunskapsbank. Vi behöver lära oss en hel del inte bara om banskötsel utan om skogs- och naturvård.
– När man tittar på gamla kartor som Länsstyrelsen har från förra sekelskiftet, så kan man se att det var sandig mark, torrängar, från Färjestad upp till Ekerum. Förr i tiden var det betesmark men så fort det upphörde så växte det igen. Och det gick snabbt. När det byggdes en bana här för 25 år sedan lade man på matjord vilket fick till följd att vår ruff var extremt tjock.
Magnus Lagerlöf beskriver Långe Jan som ”ett av världens största miljöprojekt”. För andra året i rad är Ekerum nominerade i World Golf Awards.
– Men att stå och säga det till människor som 2015 bara ser en steril sandyta, det var svårt. Men det vi gör, gör vi på 100 års sikt. Man måste höja blicken, det här är en resa för morgondagens golf och framtidens Öland.
– Vi har 25 år på nacken och har varit etta när det gäller greenfeebesökare under de flesta av dessa 25 år. Och det är en bedrift med tanke på alla nya anläggningar som öppnat under 2000-talet. Jag tror förändring och förädling är otroligt viktigt.
Förebilden: Pinehurst No2
