Magnus Sunesson kallar sig inte för banarkitekt, även om han är kandidat i Föreningen Skandinaviska Golfbanearkitekter (FSGA).
Hans rådgivare inom marknadskommunikation tycker i stället att han ska marknadsföra sig som »banförbättrare« men han brukar själv säga »banutvecklare«. Magnus Sunesson har skapat en helt egen nisch i det golfbanearkitektoniska fältet.
Han söker sällan de stora spektakulära projekten, även om det finns ett visst fog för att säga att resultatet av hans arbete blir spektakulärt.
Särskilt om man beaktar insatsen.
Magnus Sunessons styrka ligger i att med små medel och låga kostnader få trötta, livlösa banor att lysa och blomstra.
– Jo, man kan nog säga att jag har hittat en liten nisch, det förstod jag redan 2014 när jag drog igång detta, säger han.
Magnus har en bred bakgrund inom golfen. I sju år spelade han på Europatouren. Han har varit head pro på Drottningholm och klubbdirektör på Rya. Men i dag driver han Golfkonsult – ett bolag som gör om och förbättrar golfbanor.
Just nu arbetar han med två uppdrag som till sin karaktär är snarlika, samtidigt som de i vissa avseende befinner de sig i varsin ände av skalan.
Likheten är att både Lunds Akademiska Golfklubb och Mölle Golfklubb är utlagda på mark som klassas som naturreservat. Därmed är rörelsefriheten för ingrepp begränsad, och alltför yviga idéer och djärva visioner kommer inte nödvändigtvis att bemötas med jubel och applåder. Här måste man måla med små, försiktiga penseldrag. Det är nämligen inte bara klubbarnas respektive styrelser som ska övertygas utan också de lokala länsstyrelserna ska bevekas.
Icke desto mindre tror sig Sunesson har hittat vägar som ska ge båda banorna ett estetiskt såväl som spelstrategiskt lyft, både för elitspelare och motionärer.
Men innan vi berättar vidare om visionerna för Mölle och Lunds Akademiska kan det vara värt att gå tillbaka i tiden några år, till 2012. Då tillträdde Magnus Sunessson som klubbchef på Rya och det var där han utvecklade sin nyfikenhet på att förädla golfbanor. När han tog jobbet var det för att han ville projektleda den ombyggnad som klubben hade planerat och klubbat igenom. Magnus sa upp sig från ett jobb som kommentator på Viasat och gjorde sig redo. Efter en tid på det nya jobbet kände han sig allt mer tveksam till klubbens planer.
– Det var när jag såg vad som skulle göras och vad det skulle kosta. Då filade jag fram ett alternativt förslag som jag presenterade för styrelsen. Det tog hus i helvete! De hade arbetat i sex år med detta och så kommer deras nye klubbchef och sågar förslaget jäms med fotknölarna. Jag fick kriga mot styrelsen i två år, tills jag blev sjuk av stressen.
Till slut avgjordes allt vid ett extrainsatt möte där medlemmarna fick välja mellan styrelsens förslag och klubbchefens förslag.
– De valde mitt förslag, säger Magnus. Och när det var klart, sju månader senare, så gjorde Golf Digest ett reportage på åtta sidor om Ryas förvandling.
Magnus förslag sparade klubbens medlemmar 22 miljoner kronor.
– Helt ärligt, det kostade bara 25 000 kronor. Vi använde egen personal och ideella krafter. Pengarna användes för att köpa sprinklerhuvud och slang. Men massorna till tees fick vi av ett byggbolag. Bara genom att klippa annorlunda, sköta annorlunda, rensa, plantera och fixa finishen upplevdes banan helt annorlunda. Den fick en helt ny kostym genom att vi klippte på ett annat sätt och la till klipphöjder som inte fanns tidigare. Seasidekänslan ökade med några tusen procent…
Även om det extra årsmötet föregicks av en strid så har de svallande känslorna lagt sig i dag.
– Styrelsemedlemmarna har i efterhand kommit fram och tackat mig. De såg inte vad jag såg. De hade inte kunskapen. Och det får du gärna citera: Det är inte alla styrelser i golfsverige som har koll på hur golf ska bedrivas och vad som är viktigt för deras medlemmar.
Sedan åren på Rya har Magnus arbetat med nästan 30 banor. En diger lista.
Just nu är det Mölle och Lunds Akademiska som tar det mesta av hans tid. Uppdragen från Bosjökloster och Torshälla är uppskjutna på grund av ett visst virus.
Från Mölle förelåg ett tydligt formulerat uppdrag: Att hitta Mölles själ!
– Klubben vill förstärka allt det som är unikt med Mölle. De vill att jag ska se över greenområdena ur spelteknisk synvinkel: Passar de alla? Är de roliga för elit och motionärer eller bara för en kategori spelare?
En annan uppgift var att se över bunkerdesignen och placeringen av bunkrarna. Dessutom ville klubben ha fler plana lägen på fairway.
– När jag besiktigar en bana tittar jag på allt från två meter under banan ända upp till trädtopparna. Samt allt däremellan givetvis. På Mölle handlade det mycket om att ta fram den gamla miljön som fanns förr när banan byggdes.
Magnus gjorde ett grundligt researcharbete. Han läste in sig på banans historia och studerade till och med flygfoton från när banan byggdes och framåt.
– Jag tittade på vad som hänt under årens lopp och sedan presenterade jag materialet för styrelsen. I deras banguide stod det att de hade havsutsikt från 16 av hålen. Så var det kanske när banan byggdes men nu är det påståendet långt från sanningen. Det har slyat igen, träd har vuxit upp och havsutsikten har försvunnit. Men gör vi som jag föreslår kommer havsutsikten tillbaka.
En av åtgärderna är att ta bort en hel del träd från banan – särskilt arter som inte ska finnas på platsen.
– För 70 år sedan fanns inte björk på Kullahalvön. Då var det bara ek, en och bok. Det försöker vi ta fram igen samtidigt som vi tar bort all björk. Det handlar om att förfina naturen och göra upplevelsen mysigare.
Magnus presenterade sitt åtgärdspaket för klubben i höstas och redan i sommar kommer spelarna att kunna se skillnad.
– Personalen och skogsvårdsarbetare har varit ute och genomfört en hel del av förslagen. Det ser så mycket snyggare och trevligare ut redan. Det innebär att spelytorna får mer ljus vilket ger en bättre turf att spela ifrån. Greenområdena får mer ljus och luften kan cirkulera vilket minskar risken för svamp. Att Mölle fick problem med greenerna för två år sedan berodde delvis, inte bara, på att daggen ligger kvar för länge. Då ökar risken för att svampen får fäste.
Magnus har också justerat klipplinjerna på flera hål för att ge spelarna bättre läge när de ska slå.
– När du spelar hål 1, 5 och 10 kommer du nu att kunna stå plant när du slår från fairway. Normalt löser man detta genom att transportera jordmassor men jag lyckades trolla fram det genom att flytta klipplinjerna.
Övriga förändringar på banan är av både estetisk och spelstrategisk karaktär. Flera träd kommer att försvinna, exempelvis björkarna på hål 13 som skymmer greenområdet.
– När man står på gul tee ser man inte greenområdet på grund av björkarna. De står konstigt. Kronorna döljer inte bara greenen utan även klubbhuset. De björkarna kommer att försvinna och då får du en helt annan upplevelse av hålet. Du kan tydligt se vilken uppgift du har framför dig. Jag säger inte att man ska ta bort dogleg-hål, inte alls, men om det står malplacerade träd som döljer något fint så ska de bort. Jag har föreslagit liknande lösningar på några andra hål också.
Hål 2 kommer att bli enklare för motionärer men svårare för elitspelare.
– Det finns en bunker på höger sida som ska ersättas med en foregreenklippt slänt. Då rullar fadade bollar nedför slänten och vilar på klippt gräs. För dig och mig är det ofta svårare att ligga så än att ligga i en bunker. En bra spelare vet hur man spelar bunkerslag. Det gör inte motionären. Bunkern är en mardröm för dem. Jag har sett damer där som slagit tre, fyra slag innan de plockat upp bollen och gått till nästa tee.
– Nu blir tvåan mer spelbart där fler spelare med hcp över 18 kan göra bogey men där duktiga spelare som hamnar höger kommer att göra bogey oftare än de räddar par, för de får en svår chipp eller pitch.
Ovanstående scenario är en genomgående tanke i Magnus Sunesson banoptimering: Han justerar banan så att spelet blir mer utmanande för elit men behagligare för motionsspelare.
– Då har man vunnit, och då ökar chansen att äldre medlemmar är kvar längre som medlemmar i klubben. Det är inte bra att en 80-åring inte kommer ut ur bunkern. Det är bättre att han tar en putter och får en fyra i stället för ett streck.
På Mölle finns alltså en klubbad utvecklingsplan men vad som ska ske på Lunds Akademiska är fortfarande föremål för diskussion.
– Ännu så länge är den stora skillnaden mellan Mölle och Lund, att på Mölle är klubben och Länsstyrelsen på samma nivå. Innan jag kom till Mölle hade jag studerat en rapport, LONA-projektet, där ekologer och biologer utvärderat hur marken bör utvecklas. Det läste jag och det jag föreslår går i samklang med deras tankar. Där är vi tyvärr inte på Lund ännu.
En sak som är föremål för diskussion på Lunds Akademiska är högruffen. Magnus har tillsammans med banchefen markerat en ny linje för denna med vimplar.
– Vi ska försöka förmå Länsstyrelsen att förstå att det inte går att låta högruffen växa ända ut i fairwaykanten. Folk blir ju vansinniga. Problemet är att de inte får slå högruffen förrän i augusti. Det gör att banan blir ospelbar för hundratals medlemmar, för att nu inte säga nästan alla. Förra året hölls en elittävling på Lunds Akademiska innan ruffen slagits och det var många elitspelare som opponerade sig mot ruffen.
– Jag har försökt att vara moderat för det är viktigt att banan har en charm och att det finns en varierande färgskala. Men högruffen kan ju inte vara tre meter från fairway. Jag föreslår 12 meter. Det handlar om att få Länsstyrelsen med på banan. Det finns en dialog och jag hoppas att jag kan bidra till att innehållet i dialogen kan bli mer potent.
Som kompensation för att högruffen skulle flyttas ut mot kanterna har Magnus adderat högruff på andra platser på banan, exempelvis runt och bakom tees.
– Det är platser där du aldrig landar en golfboll. Jag har till och med lagt till högruff bakom vissa greenområden: 12 meter bakom men då har vi en stoppande klipphöjd för att långa bollar inte ska rulla ut där. Däremot vill jag ta bort högruff där slicar och hookar hamnar. Jag försöker ge och ta.
Magnus har spelat golf på hög nivå men det är inte elitspelarens perspektiv han har när han bedömer utvecklingsmöjligheterna på de golfbanor han besöker.
– Jag har ju spelat golf på hög nivå och jag har jobbat som banarbetare, jag har varit klubbchef på Rya. När jag gör en besiktning av banan så tittar jag med allas ögon på banan. Klubbchefens, banarbetarens, spelarens och motionärens… jag har ju under en tid jobbat som tränare också så jag vet både vad elitspelare tycker om och vad motionsspelare klarar av.
Magnus menar att han kan fungera som en katalysator för många klubbar. Han ser till att saker blir gjorda och att de görs på rätt sätt.
– Det finns vilja och ambition på många klubbar men det är så många olika viljor så inget händer. Jag hjälper bankommittéer och styrelser att få samsyn. Jag gör en besiktning och jag baserar inte min rapport på löst tyckande. Jag kan förklara syfte, orsak, verkan och effekt på olika justeringsjobb. Det handlar om fakta. Inte åsikter. Då får de en större förståelse och det blir lättare att ta beslut. Tar man in en expert utifrån kan styrelsen ta sunda, kloka beslut för klubbens ekonomi vilket gagnar banans framtid och nöjdheten bland medlemmar.
