I Golf Digest 2019-7 skriver Eric Franzén, chefredaktören, i sin ledare att den ranking av svenska golfbanor som sedan många år tillbaka publiceras i årets sista utgåva, får anstå till första halvåret 2020.
Den rankingen kommer aldrig att publiceras.
Det kommer nämligen ingen utgåva av Golf Digest nästa år. Efter 33 år med varierande grad av kommersiell framgång läggs den ned. Egmont har aviserat att man vill fokusera sina ansträngningar på Svensk Golf i framtiden.
Anledningen är givetvis att den forna förbundstidningen ”överges” av sin förre ägare, Svenska Golfförbundet. I stället för att stötta utgivningen ekonomiskt ska de lägga pengarna på att starta en ny tidning, Golfa!
Det kan tyckas märkligt eftersom det bara är fem år sedan förbundet konstaterade att man inte var lämpad att driva tidningar. Men nu gör man ändå ett nytt försök. Man har anlitat Aller-ägda Make Your Mark för att producera tidningen. Och Make Your Mark har för uppgiften satt ihop en redaktion som inte består av golfnördar. Somliga i redaktionen spelar inte ens golf. Vilket tydligen är eftersträvansvärt och helt avsiktligt.
Jo, det är lite skakigt just nu på golfens mediemarknad.
Men låt oss ägna ett par minuter åt Golf Digest. Jag är så klart part i målet men det magasinet har betytt mer än man kan tro för svensk golf. Och även för Svensk Golf, tidningen.
Golf Digest startades av Claes Lind med Jörgen Ohlsson som förste chefredaktör.
Det första numret av Golf Digest kom 1986 utgiven ax Saxons förlag.
Chefredaktör var Jörgen Ohlsson som med tvekan lät sig lockas över från Svensk Golf. Men när Stefan Melesko, Saxons VD, lockade honom med en attraktiv fallskärm: Han utlovade Jörgen en tjänst på valfri annan tidning i händelse av att Golf Digest inte skulle överleva. Jörgen tog klivet.
Nio månader senare gick hela Saxons Förlag i konkurs. (Detta kan du läsa mer om här.)
Under de första åren hade Golf Digest många ägare.
• Golfgruppen AB (Saxon)
• Medströms
• Medvik (MTG)
• Captronagruppen
• Bonnier Specialtidningar
• Svensk Specialpress
• TTG
• Hjemmet Mortensen/Egmont Tidskrifter
Tidningen väckte en del ont blod hos Svenska Golfförbundet som inte såg med blida ögon på att någon försökte utmana dem på en marknad som de betraktade som sin egen.
Svensk Golf var på den tiden en svartvit tidning. Inte alltid spännande men den tjänade sitt syfte. Och den blev bättre när den konkurrensutsattes.
Golf Digest kom med färg och spännande berättelser från den stora golfvärlden.
Svensk Golf kopierade Golf Digest på rätt många punkter. Det ser man tydligt om man bläddrar i gamla utgåvor.
Det kunde man göra eftersom den stora massan läsare aldrig märkte var influenserna kom ifrån.
Golf Digest låg som bäst på 31 800 exemplar i TS.
Efter Jörgen Ohlsson tog först Patrik Brissman och därefter Mårten Niléhn över som chefredaktör.
Mårten Niléhn skriver i dag så här på Facebook:
”Trist! Mitt allra första magasinsjobb.
Satt tillsammans med Stig Dahlén och Claes Lind på redaktionen i Karlstad – och tog golfvärlden till Sverige. Senare fick jag förmånen att jobba med Patrik Brissman, Tomas Hagfeldt, Daniel Back, Tommy Jeppsson och många fler.
Massor med oförglömliga minnen och snurriga ägarbyten, men ändå alltid med en känsla och en förhoppning om att vi faktiskt gjorde en skillnad och golf-Sverige lite roligare.
När Golf Digest nu försvinner, så är det naturligtvis ett tecken i tiden. Men med det tillägget: Är det några magasin som verkligen har klarat sig genom printdöden så är det nischade produkter mot en engagerad målgrupp.
Nedläggningen ska nog snarare ses som en affärsmässig reaktion och nödvändighet på Svenska Golfförbundets beslut att kapa banden till Svensk Golf och till våren starta en ny medlemstidning. Den konkurrensen klarar inte GD.
Man kan undra hur den varumärkeskonsulten på förbundet tänkte?
PS. Och om det nu är någon som till äventyrs minns Golf Digest från långt tillbaka i tiden så tycker jag fortfarande att 150-meterspinnar borde förbjudas”
Jag tog över efter Mårten Niléhn 2001 och stannade till 2015.
Jag jobbade tidigare på Hachette med bland annat ELLE och Café. Och om man man varit med om de goda åren då det varje vecka fanns anledning att fira någon form av framgång (lösnummer, prenumeration, annons…), då började situationen på Egmont och magasinsmarknaden att kännas rätt tröstlös från 2010 och framåt. Ekonomisk ängslighet och fantasilöshet ersatte successivt framtidstro och innovationlust.
När Golf Digest gick från TTG till dåvarande Hemmet Mortensen (senare Egmont) var det en främmande fågel i förlagets portfolio, en annorlunda affär jämfört med de övriga titlarna. På ett år sjönk upplagan från över 31 000 till under 20 000 ex.
Allt har sin tid och Golf Digest fick sin. Det blev totalt 33 år och några av dessa år var de yrkesmässigt roligaste i mitt liv.
