SAS Invitational har nästan blivit synonymt med matchen mellan Jesper Parnevik och Tiger Woods på Ullna 1999.
Det var första gången Tiger var i Sverige och Jesper vann matchen med 2/1.
Till och med Aftonbladet skrev om att han var i landet.
Expressen hade skickat ut en ung sommarvikarie, Tobias Bergman, till Ullna för att sammanföra vad som påstods vara en svensk Tiger Woods med originalet. Det enda de hade gemensamt var pigmenteringen. För såvitt känt är vann den svenska versionen aldrig några tävlingar på högre nivå. Förmodligen spelade han golf.
Tiger och Jesper minns vi, alltså. Det är inte så många som kommer ihåg att även Patrik Sjöland ingick i det skandinaviska laget och att han spelade mot Steve Stricker det året.
Om marginalerna varit annorlunda så kunde det faktiskt varit Sveriges första majorvinnare som tog sig an Stricker den där soliga julidagen. SAS Invitational spelades måndagen efter The Open på Carnoustie. Det stora mästerskapet vanns av Paul Lawrie sedan Jean Van de Velde tappat tre slag och given seger.
Sjöland hade inlett lördagsrundan på Carnoustie med birdie, par, birdie och avancerat från tredje plats till toppen av resultattavlan. Han var i bra form. På söndagen spelade han med Paul Lawrie. De var lika när sju hål återstod.
– Sedan gick vi åt olika håll, sa Patrik några år efteråt. Vi snackar faktiskt om det än i dag, Paul och jag, att det kunde lika väl gått åt andra hållet.
Medan kalabaliken på Carnoustie pågick satt Tiger, Sjöland och Parnevik i en hotellrestaurang och väntade på en kameraman som skulle följa med till Ullna. Van de Veldes show gjorde att det drog ut på tiden.
Idrottsligt var det ett lättsamt uppvisningsjippo. Den idrottshistoria som kan ha skrivits består i att den svenska publiken fick se några av världens bästa spelare: David Duval, Mark O´Meara, Retief Goosen, Adam Scott… Men för framtida golfarkeologer är kanske ändå Svenska Golfförbundets agerande i samband med inbjudningstävlingen mer intressant än resultatet i de fyra matcher som hölls mellan 1998 och 2001.
SAS Invitational utspelade sig i en tid då perestrojkan inom svensk golf ännu inte slagit till. Det fördes ett kallt krig mellan arrangören IMG och Svenska Golfförbundet. Förbundet vägrade sanktionera evenemanget.
– Jag minns att jag tyckte det var märkligt att de ville stoppa publiken från att se Tiger och de andra världsstjärnorna. Den enda chansen att få hit dem var med det här upplägget. Jag vet inte varför de agerade så, säger Lars Sternmarker som var chef på IMG på den tiden.
Kanske var det historien som spökade.
– Vi klev in i Scandinavian Masters från början och såg till att Masters hade världsettan till världstrean i startfältet fem år i rad. Och vi lyckades få in Volvo som namnsponsor. På den tiden gick tävlingen med vinst. Sedan tyckte väl förbundet att de kunde göra det där själv, säger Lars Sternmarker.
– Då tackade vi för kaffet och satsade på damgolfen i stället.
Situationen räddades av att Mikael Sorling på PGA sanktionerade tävlingen. PGA och SGF hade nämligen delat ansvar för golfen i Sverige.
I det dåvarande förbundsorganet Svensk Golf publicerades ett uppslag där man raljerade lätt över jippot. Golf Digest gav SAS Invitational det utrymme eventet förtjänade. Vi flög in med samma plan som världsstjärnan. Och faktum kvarstår. Hade inte Mikael Sorling sanktionerat så hade Tiger Woods aldrig spelat golf i Sverige.
Lagen:
Internationella laget: Tiger Woods, Mark O’Meara, Steve Stricker, Colin Montgomerie, Andrew Magee och Stewart Cink.
Nordiska laget: Jesper Parnevik, Thomas Björn, Per Haugsrud, Anssi Kankkonen, Patrik Sjöland och Robert Karlsson.
