KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Svenska Golfförbundet (SGF) har gjort en så kallad ”deal” som årligen kan förflytta en kvarts miljard kronor från svenska golfklubbar till en privat tredjepartsaktör. Ett finansbolag.
Det är flera i branschen som lätt fundersamt lyfter på ett ögonbryn.
Mailet gick ut till klubbarna den sista augusti. Förklaringen till hur man får medlemsfakturering att fungera när GIT läggs ner i den gamla versionen, vållade starka reaktioner bland golfklubbarna.
Förbundet lyssnade och ny information med flera faktureringsalternativ erbjöds. Dock med blott ett enda alternativ för medlemmar som ville delbetala av årsavgiften.
SGF lägger alltså ner gamla GIT och har inte lyckats få den mest centrala funktionen, medlemsfakturering, att fungera fullt ut i den nya versionen. Om orsaken är bristande förmåga att utveckla IT-system, eller oförmåga att upprätthålla en av förbundets viktigaste principer – att ge mervärde till sina klubbar – är oklart.
För de cirka 70 procent av golfarna som gärna betalar sin avgift till golfklubben månadsvis har SGF slutit ett avtal med fintechbolaget Finqr AB.
Finqr är ett litet bolag vars affärsidé är att få små e-handelsbolag att köpa deras tjänster genom att erbjuda extremt låga avgifter till det säljande företaget och sedan överdebitera deras kunder och leva på indrivning och dröjsmålsräntor.
Problemet med detta är att Finqr inte har erforderlig tillgångsmassa i sin balansräkning för att förbundet skall låta dem köra miljarder av klubbarnas pengar genom sina system. Ett grundkrav när man låter någon ta hand om ens pengar är att aktören är extremt solid.
Finqr får Klarna att framstå som Moder Theresa ur ett moraliskt perspektiv. Med tanke på att Klarna inte är konsumenternas älsklingsföretag, är det svårslaget. När det gäller SGF är det ju så att kunderna också är ägare – medlemmar, aktieägare och spelrättsinnehavare. Här har man därför valt fel leverantör.
En lägsta avgift borde varit enda acceptabla lösningen. Då kunde klubbarna behålla mervärdet av att kunderna var beredda att betala för månadsfakturering via autogiro.
Hade jag som heltidskonsult på SGF år 2006 föreslagit att vi skulle lägga flera miljarder av klubbarnas pengar i ett bolag som omsatte 16 miljoner kronor, då hade jag fått gå hem samma dag.
På den tiden hade vi en skyldighet att gå igenom varje samarbetspartners resultat och balansräkning fram och baklänges innan vi ens vågade andas något om samverkan. Jag fick med rätta nej till samverkan med ett bolag som sålde villalån till pensionärer med ohemula villkor, trots en möjlig miljonintäkt för SGF.
Vi har sedan länge en trend där en ökad andel golfare vill betala per månad. Det har sedan länge varit uppenbart att en klubb som har 7 200 kronor i årsavgift, det vill säga 600 kronor i månaden, kan ta ut minst 700 kronor per månad för den tjänsten. Klubben kan alltså få ut 8 400 kronor eller 20 högre årsavgift.
Det finns för välskötta klubbar inget behov att betala för att få ut allt på ett bräde. Ett stabilt månadsinflöde av likvider räcker gott. Därför finns inget behov av att betala premier för kreditrisker som inte finns och för kassaflöde.
De 10 procent per månad som Finqr tar ut av konsument är en årsränta som kan göra SMS-lånebolag avundsjuka. 0,83 procents månadsränta är 12 procents årsränta, men även vid en tolftedels betalning blir skillnaden extrem. Snittskulden blir vid 10 000 kronor i årsavgift 5 000 som ger 1 000 kronor i ränta, det vill säga 20 procent.
Det är det lilla problemet. Det stora problemet är att det borde vara klubbarnas pengar. Kostnaden skall ligga under 2 procent eftersom våra banker skall ha sitt, men inte högre.
Om alla klubbar om fem år använder sig av den här lösningen för 70 procent av medlemmarna så tjänar Finqr 240 miljoner kronor per år och har kostnader på under 40 miljoner kronor. Det är pengar som golfklubbarna borde ha haft.
Ett förbund som SGF skall självfallet göra olika typer av inköpsavtal för att sänka klubbarnas kostnader. På min tid hade vi en regel som sa att om vi kunde sänka klubbarnas kostnad med 40 procent och det fanns utrymme, då kunde vi även ha en ”kick back”. Om vår gemensamma volym var större och gav lägre pris för klubb, då kunde vi också skapa en intäkt för förbundet. Men bara då. Här hoppas jag SGF inte har kick back då det till 100 procent är klubbarnas pengar.
Jag har varit med om att utveckla grundläggande strategier för stora aktörer inom svensk idrott. Den enkla grundprincipen för mig har alltid varit att ingen skall stå mellan klubb och kund/medlem.
Relationen mellan mig och min golfklubb, fotbollsklubb, hockeyklubb skall vara direkt eftersom min relation till stor del är emotionell
Varje krona som går från mig till en klubb skall gå direkt till klubb. Om klubben behöver köpa tjänst för detta är det klubbens ansvar och vinsten som uppstår är klubbens. För mig är 600 kronor extra till klubben för tjänsten att jag månadsbetalaren en så kallad ”no brainer”.
600 spänn till ett obskyrt finansbolag är stöld. (Och ja, alla finansbolag är obskyra.)
Nu består förbundet av det min hustru kallar goda personer. Jag är helt trygg i att ingen haft något syfte att skada klubbarna. Min gissning är att något skitit sig vid IT-utvecklingen och det här var något som upplevdes som tvingande med tanke på klubbarnas behov av att kunna fakturera.
Men med en kvarts miljard av klubbarnas pengar på bordet så räcker inte det som ursäkt.
Det som gör det extra allvarligt är att 2023 ser ut att bli ett 20-20 år, med 20 procent högre kostnader och 20 procent lägre intäkter. Att i det läget ge bort en möjlig merintäkt för klubbarna håller inte.
