När jag började på Golf Digest 1999 var golf det coolaste man kunde ägna sig åt.
Alla företag med åtminstone ett uns självaktning arrangerade golfdagar för kunder och anställda.
Ingen misstyckte för att man tog med företagens största kunder till golfbanan. Tvärtom. Då ansågs affären vara så gott som i hamn. Inget imponerade mer än en golfrunda på en bana av hyfsad klass.
De mest haussade företagen i den tidens dot.com-boom förlade givetvis sina konferenser i närheten av en golfbana. Och sedan försökte de se ut som Jesper Parnevik i J.Lindeberg.
Alla pratade om grönt kort.
Sedan hände något.
De senaste 15 åren har golfen kämpat för att behålla sin värdighet. Företag som ordnar golfdagar där de inbjudna förväntas vara borta en hel arbetsdag (och kväll) sågs på med misstänksamhet.
Det var inte längre lika coolt att flasha sina orangea byxor på Visby GK:s uteservering.
Den här veckan spelar en av världens mest dynamiska basketballspelare på Web.com Tour.
Alla har inte varit lyckliga över det. Man jag är.
När Stephen Curry peggar upp i Ellie Mae Classic så signalerar det ”Golf är coolt!”
Det har jag saknat. Han kommer sannolikt inte att klara kvalgränsen och, ja, han tar kanske en plats från någon som möjligen skulle kunna göra det.
Vi borde ödmjukt tacka för uppmärksamheten (även om vi givetvis inte behöver visa det utåt, det vore ju inte så coolt, kanske…)
– Jag älskar att han är här, sa Web.com Tour-spelaren Nick Rousey efter tisdagens träningsspel med Curry.
– Det gör att folk blir upphetsade. Det gör sponsorerna upphetsade. De vill sponsra tävlingen. Om de gör det får jag ett jobb.
Gott så.
