KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
I diskussionen om att begränsa antalet golf-ID per 18-hålsbana har en alternativ lösning förbisetts. Den kommer dock inte älskas av distrikten. Förslaget kan ändå, eller just därför, vara gynnsamt för golfens utveckling.
En erfaren och erkänt duktig klubbchef presenterade idén. Då jag inte vill att han skall få problem får det bli anonymt. Det liknar det vi räknade på 2007 på förbundet.
Förslaget innebär att SGF direkt tillhandahåller golf-ID, försäkring och handicapsystem till spelare för en årlig avgift på exempelvis 399 kronor. Förbundet kan även kräva utbildning för att spelare ska få tillgång till banor, till exempel via ett spelprov under ledning av en PGA-instruktör.
Undviker juridiska risker
Klubbar som vill vara anslutna till förbundet får erlägga en årsavgift på säg 50 000 kronor per 18 hål som inkluderar allt. Väljer golfklubben annat tävlingssystem som gamebook eller annat affärssystem så blir det inte dubbel kostnad. Förbundet riskerar inte skadestånd i konkurrensmål och vi får mer utveckling av golfen när förbundets våta filt är borta. Att andra tävlingssystem än förbundets måste följa förbundets tävlingsregler är en självklarhet. Förbundet äger databasen över de som har golf-id.
Detta skulle inkludera alla grundläggande tjänster, samtidigt som klubbarna är fria att använda andra tävlings- eller affärssystem utan dubbel kostnad. Förbundet undviker därmed juridiska risker kopplade till konkurrensfrågor, och golfens utveckling kan främjas genom ökad konkurrens och innovation.
Klubbar skulle fortsatt kunna sälja årskort och erbjuda medlemskap enligt sina egna villkor. Klubb som vill ha medlemskap som krav kan ha det. De som vill tävla i scratch-tävlingar, som seriespel, måste vara medlemmar i en ideell förening enligt Riksidrottsförbundets regler. För sociala tävlingar, exempelvis en scramble med gemensam lunch, skulle medlemskap däremot inte vara ett krav.
Det är precis som idag upp till varje klubb att acceptera vilka kunder som får spela på banan. Kräver man medlemskap i ideell förening så är det ok, tar man villigt emot pengen för greenfee utan det kravet är det också ok.
Att SGF lägger till rutan ”Jag vill stödja juniorverksamheten på den här föreningen/bolaget med X kronor”, är en självklarhet.
Minskar antalet medlemmar – men…
Förslaget kan leda till en minskning av antalet medlemmar i ideella föreningar, men de som väljer att vara medlemmar skulle sannolikt bidra mer aktivt eftersom de valt det och inte tvingats till det. Jag tror inte det påverkar den avgift klubben kan ta ut för spelet.
Klubbarna skulle kunna bibehålla eller till och med öka sina intäkter från spelare, och förbundet skulle få stabilare ekonomiska resurser.
En 199 kronors Off course-produkt med hcp, golf-id men ingen rätt att spela på bana, kan bli en god sidoinkomst och bygger databasen för fler framtida On Course-spelare.
Stödet från oss golfare till elitverksamheten är bestående. Vi vill ha fler tjejer och killar som kommer fram och lirar i världsklass för den underhållning som PGA och LPGA utgör. Förbundet kan utveckla den verksamheten. Den här modellen ökar förbundets intäkter och sänker deras kostnader så vi kan få se fler Linn Grant och Ludvig Åberg.
De kommande kedjorna blir centrum för den kommersiella utvecklingen. Off course-branschen hanterar teknikutvecklingen. Förbundet blir världsbäst på hur man tar hand om barnen som börjar och på eliten. Ban- och klubbrådgivningen kan läggas ned medan idrottsutveckling utvecklas och får ökade resurser.
Succé?
SGF kan bli ett idrottsförbund som bara arbetar med idrotten golf samtidigt som man är mer kommersiell än något annat förbund. Professor Martin Carlsson-Wall på Handelshögskolan som forskar om så kallade hybridorganisationer kommer använda förbundet som Success case på internationella sammankomster.
Genom att låta kommersiella aktörer sälja golf-ID skulle SGF kunna optimera sina intäkter och samtidigt sänka kostnaderna. Detta skulle möjliggöra satsningar på eliten och barn- och ungdomsgolfen, vilket stärker golfens långsiktiga utveckling. Företag som Happy golfer har visat sig vara bäst så de borde stå först på listan och få 20 procent bruttomarginal. (Det är ungefär vad förbundet får i kostnader vid egen försäljning.)
Vi kan säkerställa att ledningen i förbundet inte riskerar halka efter i löner från de mest framgångsrika delarna av civilsamhället. En GS i ett framgångsrikt mycket lönsamt golfförbund borde ligga på mer än 30 procent i lön jämfört med det mindre framgångsrika Riksidrottsförbundet som ett exempel. Inom bara några är består förbundsledningen av före detta marknads- och försäljningschefer.
Bejaka trender
Man bejakar konsumentbeteende och de samhällstrender som finns.
Tänk ett golfförbund som bara har fokus på att golfen växer för att de tjänar på det?
Hur bra blir inte det för alla golfanläggningar om vi antar att var och en som lägger 399 kronor till förbundet också lägger i snitt 5 000 kronor till en golfklubb?
Den här modellen skulle ge förbundet cirka 240 miljoner kronor i årliga intäkter utan att golfspelarna känner att deras kostnader ökar. Samtidigt skulle golfklubbar få mer resurser till idrottsutveckling och lägre kostnader för administrativa tjänster. Ett golfförbund som enbart fokuserar på att få golfen att växa – hur bra vore inte det för hela golf-Sverige? •
