KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Till att börja med känns det viktigt att konstatera att SGF är ett av våra mest välskötta förbund med ordning och reda, stabil ekonomi.
De förtjänar också oceaner av beröm för sin elitverksamhet där vi golfnördar kan glädjas åt att ha duktiga tjejer och killar högt upp på leaderboarden varje helg. Här har de varit mycket duktiga under lång tid. Det ser i nuläget mycket bra ut för framtiden också och vi kommer kunna njuta av Alex, Linn, Maja, Ludvig och Vincent med flera under minst 10 år till.
En sak jag upplever inte är lika bra, det är omvärldsanalysen.
Ett av skälen till detta är organisationsstrukturen.
De icke kommersiella förbunden har noll problem att vara organiserade enligt modellen från 1904 och med stadgar från 1904. De kan också basera sina strategier på en mycket homogen struktur av föreningar.
För lagidrotterna med intäkter från publik, media och sponsorer har strukturen med ligor och serier de senaste 30 åren gjort att man fungerar organisatoriskt.
SGF är lika kommersiellt som elitfotbollen. Men då det är utövarna som köper tjänsterna, inte publiken, blir det inte lika enkelt. SGF har aktivt och medvetet exkluderat de cirka 100 privata golfbaneägarna och tackat nej till all form av samverkan. Förbundets programserie Pitch har exempelvis aktivt valt bort andra former än medlemsägda golfklubbar under de år produktionen funnits.
Det finns över 200 medlemsklubbar som bedriver sin verksamhet i AB, och som måste förhålla sig till Aktiebolagslagen före förbundets stadgar. Vi har ett 100-tal anläggningar, både medlemsägda och privata, som driver resortverksamhet, det vill säga boende och restaurang i egen regi. Sen har vi fler än 100 simulatoranläggningar och drivingrange-verksamheter som till 90 procent är privata .
Av golfens totala omsättning är över 50 procent i dag privat och kommersiell. Mindre än 50 procent är ideell och kommersiell.
Sedan är det stor skillnad att driva en anläggning med 36 hål jämfört med en nio-hålsbana. Golfen i Sverige är extremt heterogen. One size doesen’t fit all.
Det kan tvärtom vara så att det saknas gemensam politik som inte skadar flera.
Handels har i flera år forskat på så kallade hybridorganisationer och frågan är om vi inte behöver en omfattande översyn om hur golfen i Sverige bäst skall organiseras?
Den Strategi 2031 som förbundet nu arbetar med och som då enbart bygger på input från medlemsägda, föreningsdrivna klubbar saknar alla möjligheter att vara en strategi som utvecklar golfen som helhet, vilket är förbundets uppdrag.
Vi får inga nya banor utan privat kapital som ett exempel. Insteget till golfen flyttar till simulatorverksamhet, det vill säga bort från den traditionella modellen. Det här är positivt och kommer ge fler nya golfare, men de privata simulatoranläggningarna ses fortfarande som något katten släpat in. I stället borde varje klubb samverka med simulatorer i området för att den vägen rekrytera nya kunder/medlemmar och vara beredd att betala för nya intäkter. Som marknaden alltid har fungerat.
Den omvärldsanalys som är en förutsättning för en strategi med mål 2031, det vill säga för ett samhälle vi inte känner alls i nuläget, behöver ett väsentligt bredare anslag än en introvert genomgång av vad de medlemsägda banorna tror. Här påverkar EU:s Fit for 55 i lika stor utsträckning som analyserna och trenderna för hela upplevelseindustrin, utvecklingen av robotar, energipriser, skatter, demografi med mera.
Jag är för egen del just nu ambivalent då olika experter är oense om upplevelseindustrin efter pandemin återgår till att växa 1,5-2 procentenheter snabbare än BNP, som var fallet innan pandemin.
Norska Oljefondens prognos för sämre tillväxt i hela EU (p.g.a EU:s Fit for 55) som kom i dag tisdag, stör mig just nu väldigt mycket då avsändaren är så kompetent. Detta är saker som har en direkt påverkan på golfen och i samma utsträckning för en privatägd resort som för en medlemsägd 9-hålsbana.
Om utgångspunkten är den myntade i boken Hundraåringen, det vill säga ”Det är som det är och blir som det blir” – då behöver man ingen strategi för 2031 annat än för elitverksamheten. Där kan man baserat på de mycket goda resultaten besluta att fortsätta på samma sätt.
Jag och många med mig uppfattar att förbundets uppenbarligen negativa syn på den privata och kommersiella golfen är ideologisk utifrån RF:s övergripande syn på att all idrott som inte sker i förening inte finns.
Utifrån golfarnas partival – det finns skäl till varför golfen hade öknamnet ”moderatbandy” förr i världen – är dock den ideologiska ståndpunkten obegriplig.
Det vi vet är att vi alla, oavsett organisationsform och oavsett vilken typ av verksamhet vi bedriver inom golfbranschen, har väldigt mycket gemensamt.
- Vi vill ha fler golfare.
- Vi vill ha högre kvalitet på banor och fler banor
- Vi vill ha svenska golfare i topp i världen genom fler juniorer
- Vi vill att golfen skall växa ekonomiskt.
Det borde vara grunden för samverkan och ett brett anslag på den omvärldsanalys som skall leda fram till en strategi som ger en utveckling där vi kan påvisa att vi nått ovanstående mål.
För mig är det i nuläget omöjligt att förstå att vi har en borgerlig regering som saknar tillväxtmål. På samma sätt bör förbundet mätas utifrån ett tillväxtmål på exempelvis 1 procentenhet över inflationen i total omsättning för svensk golf.
När Ulf Laurin, stor pojke i svenskt näringsliv, var ordförande i SGF kunde vi både skriva ”Öppen golf” avtalet med PGAs dåvarande ordförande, den nyligen bortgångne John Cockin och drev igenom A1 undantaget. Det är två beslut som mer än något annat fått svensk golf att växa.
Vill vi ha en strategi för 2031 som får golfen att utvecklas, krävs det bredaste anslag som går att nå och ett helt öppet sinne på samma tema som när Mao frågade Deng om man skulle tillåta privata företag och fick svaret. ”Vad spelar det för roll om en katt är vit eller svart så länge den fångar möss”. •
