Beskedet kom den 9 november: Åsundsholms G&CC ska läggas ned och plöjas upp för att återigen bli odlad mark.
– Det kom som en total överraskning, säger Stefan Berglund, som ordförande i Åsundsholms Golfklubb
– Vi var totalt oförberedda. Detta var något de tänkt på en längre tid för de var färdiga i tanken. De sa att det inte fanns en möjlighet att fortsätta att driva banan.
Men det fanns det. I vår skulle banan ha plöjts upp för att bli odlad mark. I stället öppnar den av en klubb som är starkare än någonsin tidigare.
Oväntad vändning
Det är en oväntad vändning och en händelseutveckling som ingen kunnat förutse.
När Stefan Berglund säger ”de” i citatet ovan så syftar han på den tidigare ägarfamiljen Gunnardo som 2001 anlade banan vid sjön Åsunden.
I ett år försökte de sälja banan, utan framgång. Flera köpare visade intresse men man kom aldrig fram till en affär. Till slut gav man upp, vilket Golfbranschen.se skrev om i höstas.
– Vi har sedan öppningen skjutit till kapital varje år för att hålla verksamheten igång. Nu har vi kommit till en punkt där vi har beslutat att ställa om marken till jordbruk, som den en gång varit, sa Fredrik Gunnardo, en av delägarna, i samband med nedläggningsbeskedet.
– Vi har lagt ner otroligt mycket engagemang och hårt arbete. Det är med stort vemod vi tagit detta känslosamma beslut. Vi är mycket stolta över vad vi har åstadkommit under dessa år. Det har på många sätt varit en fantastiskt givande resa. Samtidigt är det en lättnad att efter flera års övervägande nu ha landat i ett beslut där vi startar ett nytt och mer hållbart kapitel i gårdens historia, sa Fredrik Gunnardo.
Togs på sängen
Stefan Berglund och de andra medlemmarna togs på sängen av beskedet.
– För oss kom det som en chock – men styrelsen fortsatte jobba, berättar Stefan.
Varför fick ni inte erbjudandet att köpa banan?
– De såg inte möjligheten att vi som klubb skulle kunna ta över, därför fick vi aldrig frågan, säger Stefan Berglund.
Men en interimstyrelse som tillsattes av golfklubben började sondera terrängen. De kontaktade bank och potentiella investerare och förde samtidigt en dialog med medlemmarna. I dag finns nästan 70 investerare, både medlemmar och externa.
– Vi fick ihop tillräckligt med kapital så att vi kunde köpa anläggningen. Vi pratade med banken och fick lån så att vi kunde få en trovärdig och långsiktig lösning. Det blev familjen Gunnardo ganska imponerade av och när affären gått i lås tyckte de att det var det den bästa och roligaste lösningen. Vi tar ju över deras livsverk och vi vet ju att banan är omtyckt av många, inte bara av medlemmarna.
I dag finns ett nytt bolag som driver anläggningen medan klubben hyr in sig, precis som tidigare. Men med den skillnaden att många medlemmar är delägare i banan. Tidigare hade klubben 250 medlemmar men i dag är man nästan 500. Och nästa vecka tar 45 nyblivna golfare grönt kort efter en utbildning som genomförts i klubbens regi.
För få
– Och nu är det en tajtare kommunikation mellan bolag och klubb. Många medlemmarna har ju varit med och investerat i köpet. Sedan är det ju en tuff bransch. Förr hade vi för få medlemmar. Nu har vi jobbat hårt med att få in nya medlemmar och har ökat med 100 medlemmar bara i år.
I år ska man också återuppta den juniorsatsning man hade för några år sedan:
– Vi hade träning för juniorer men när de växte upp så gick de till Ulricehamns Golfklubb i stället för där fanns det bättre möjligheter. Men nu har vi tagit upp ungdomträningen igen. Den börjar nästa torsdag. Men det är positivt att vi fått in nya medlemmar och att många av dem är unga.
För att hålla nere de fasta kostnaderna så sköts banan av GML. En kanslist sköter bokningar och för andra arbeten har man bildat så kallade resurspooler.
– Bland annat har vi en pensionärspool som jobbar varje vecka med saker som behöver göras. Så det är mer samarbete mellan bolag och klubb nu. Vi försöker göra det så bra som möjligt med så låga kostnader som möjligt för att se så att allt funkar.
Det här verkar ha varit en injektion för klubben?
– Ja, jag känner det. Många medlemmar tycker det är kul och det är ett stort engagemang.
Varför fick man inte lönsamhet tidigare?
– Det vet jag faktiskt inte. Själv brukade jag spela och sedan åkte jag hem. Ibland hjälpte man till när det var städdag. Men mer än så var det inte. Det saknades nog engagemang. Det var ganska dålig kommunikation mellan klubb och bolag. Jag tror att bolaget tyckte att de ställde upp och gjorde mycket för oss medlemmar, men att vi som medlemmar i klubben gav lite tillbaka. Och vi medlemmar tyckte kanske att de var gnidna och att vi inte gjorde saker ihop. Vi var för långt ifrån varandra. Båda parter tyckte att man bidrog men inte fick något tillbaka. Nu är vi mer tajta. Vi är medvetna om kostnader. GML sköter banan och andra saker sköts med hjälp av medlemmar. Vi har en samsyn. Vill samma sak. Det känns så.
”Man insåg att det var allvar. Gör vi inget nu kommer vi inte att ha någon bana.”
Vad fick er att tro att ni skulle fixa detta själva?
– Det finns många som bor runt sjön som har intresse för bygden, och som vill bevara landsbygden. Och när beskedet kom var det många, även de som inte spelar golf, som kände att golfbanan var en tillgång för bygden som de ville ha kvar. Man insåg att det var allvar. Gör vi inget nu kommer vi inte att ha någon bana. För den skulle plöjas upp. Det var ett uppvaknande för många i bygden. Hade de frågat oss om vi ville köpa banan, då hade vi nog inte kunnat kraftsamla så som vi gjorde nu när vi ställdes inför nästan fullbordat faktum. Det blev så konkret att alla vaknade. Därför gick det att genomföra.
– Sedan är det en fridfull miljö Jag har ju varit runt och spelat en del andra banor, och det är klart att man är lite partisk när det gäller den egna klubbens bana. Men den ligger på en fantastisk plats. Vi har utsikt över Åsunden från nästan alla hål. •
