KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
På Förbundsmötets rådslag presenterar just nu förbundet ett förslag för hur man ska stoppa de så kallade brevlådeklubbarna.
Tanken är att beslut ska fattas om ett år för att ha tid att förankra beslutet och införande från första januari 2026.
Bakgrunden är att våra 10 största golfklubbar, vilket motsvarar två procent av det totala antalet klubbar, har 25 procent av golfarna som kunder. Vidare har vi liknande medlemskap i ett stort antal klubbar till så antalet kan det vara uppemot 40-50 procent av golfarna som valt bort den traditionella modellen.
Vad golfarna vill ha
Då är tanken att förbjuda det som konsumenterna vill ha.
Vi har knappt 500 banor som klarar i snitt 35 000 rundor var, det vill säga totalt 17,5 miljoner rundor mot de, enligt statistiken, faktiskt spelade knappa 10 miljoner.
Vi klarar – förutsatt att de spelar fyra rundor i snitt – att ta emot fler än 1,5 miljon nya greenfeemedlemmar utan att det skulle vara fullt på våra banor. Det är inte heller så att våra instruktörer har överfullt och saknar utrymme för att ge fler lektioner.
För så kallade A1-klubbar (bolag utan ideell ägare) är det enkelt. Här kan förbundet bara ändra i avtalen eftersom föreningsrätten inte gäller bolag. För de ideella medlemmarna är en begränsning av antalet medlemmar svårare för då gäller föreningsrätten som är en del av FN-stadgan om mänskliga rättigheter.
Sverige som stat skall skydda min rätt att gå med i vilken förening jag vill. Sen kan jag uteslutas om jag bryter mot stadgar, men det är en annan sak. Våra största föreningar är Friskis Stockholm med fler än 100 000 medlemmar, AIK Fotboll med fler än 20 000. Det är inte så att AIK Fotboll har tillgång till tillräckligt med fotbollsplaner för att hantera 1 000 lag som ett exempel på hur det ser ut.
På en skridsko
Min bedömning är att förbundet – med duktiga jurister som ordförande Maria Möller och vice Generalsekreterare Bo Bengtsson – gör bedömningen att de kan manövrera sig runt föreningsrätten, även om jag tror man får åka på en skridsko för att få acceptans för förslaget. Det vore intressant att få det prövat.
Hur det är med konkurrenslagstiftningen är svårare att svara på. Kan en dominerande aktör, som SGF onekligen är, begränsa mängden kunder i företag som tecknat avtal med förbundet? Eller skulle det ses som brott mot konkurrenslagstiftningen?
Svaret kommer om några år om någon gör en anmälan till marknadsdomstolen.
EU-förordningar med Bosmandomen som primärt underlag är svårare att komma runt. Dock att beslut där ligger minst 10 år framåt i tiden så det kan vara en risk man får ta. Enligt Bosmandomen och även svenska domslut är golfen en kommersiell tjänst som skall följa samma regler som andra kommersiella aktörer.
Nivån på begränsningen lär beslutas långt senare . En gissning är att den hamnar relativt högt, typ 2 500 medlemmar för 18 hål och 1 500 för nio hål.
Flyttar problemet
Vi har ingen brist på utrymme på makronivå inom svensk golf. Vår hemmaklubb skulle kunna ta in 1 900+1 700 medlemmar inom ramen för en sådan begränsning. Problemet med kannibalisering löses med en så kallad »non residence«-paragraf, det vill säga att man inte får vara skriven i kommunen eller angränsade kommuner för att bli brevlådemedlem.
Problemet är också att det finns gott om brittiska och holländska brevlådeklubbar. Man flyttar alltså problemet och även intäkterna.
Möjligheten för brevlådeklubbarna att teckna avtal om spelrätt med klubbar som har färre medlemmar än att maxnivån torde vara god.
Det är klart att förbundet kan nå sina mål och få klubbar som Happy Golfer, Cloud, Ekholmsnäs och några till att gå i konkurs. Frågan är om förbundet och traditionella golfklubbar tjänar något på det?
Risken är att kanske 30 procent av medlemmar i brevlådeklubbar slutar vara medlemmar, och nöjer sig med golf på klubbar som släpper ut dem. De kan fortfarande spela simulatorgolf och Toptracer-golfa samt avverka tio rundor per år i Spanien. Det skulle vara en ekonomisk katastrof för förbundet.
Gammal affärsmodell
Det vi inte vet är hur stor del av traditionella golfklubbars greenfeeintäkter kommer från brevlådeklubbarna. Min gissning är 35 procent, men jag saknar underlag för detta, kan vara färre, kan vara fler. Risk finns att beslutet kan skada traditionella klubbar. Den här statistiken måste tas fram innan det skarpa beslutet tas nästa år.
Problemet är inte brist på golfare, eller brist på starttider. Problemet är att vi har brist på golfare som tycker att en affärsmodell från 1930-talet är relevant. Det problemet försöker man inte ens lösa utan syftet är att återskapa 1930-talets golfsverige som affärsmodell i tron att vi golfare accepterar det.
Sedan ska vi komma ihåg att varje golfklubb är suverän och kan släppa ut golfare utan golf-id redan i dag, något som sker mer eller mindre frekvent. Hade jag drivit en kommersiell klubb i Stockholmsområdet hade jag planerat för att tillåta greenfeespelare utan id bara någon i bollen har det, med ett hcp lägre än 25. Då är förbundet enda förloraren.
Sen har vi den stora ideologiska skillnaden. Om förbundet ser golfen enbart som en idrott där vi alla skall vara aktiva medlemmar i föreningen, ha träning tisdag och torsdag klockan 18.00 och sen spela tävling på lördag och söndag samt vara på klubbens studiecirkel om golfens hållbarhet på måndagskvällar, ja, då är det naturligt att medlemsantalet begränsas till de klubben kan ta hand om med bildning, träning och tävling. Men om den tanken bara delas av en liten minoritet, medan vi andra ser golfen som livsstil och upplevelse och bara vill spela golf och helt struntar i föreningens aktiviteter så uppstår en diskrepans där begränsningen saknar syfte.
Inte bara idrott
Att utgå ifrån att golfen bara är idrott, bedömer jag som skadligt.
Att lösa en beteendeförändring i samhället med en begränsning och tro att samhället förändras är försiktigt uttryckt naivt. Mycket försiktigt uttryckt.
En samhällsförändring kan aldrig vara ett problem, varje aktör, ideell eller kommersiell har att anpassa sig efter hur samhällets förändras. De som inte klarar det kommer att dö. I golfen har vi 50 föreningar som klarar sig i generationer utan att ändra på något, men säkert 200 som inte gör det.
Vi behöver få fler golfare som spelar fler än 10 rundor om året för att lösa problemet som upplevs eller fler typer av medlemskap där sådana som spelar mycket betalar mer.
När marknaden nu växer med lägre räntor och ökad tillväxt inom upplevelseindustrin och förbundet trots detta vill minska antalet golfare så uppstår tanken att det här förslaget är till för att nå deras mål om färre golfare när alla andra planerar för ökning.
Utan golf-ID
Sen blir jag förvånad att förbundet föreslår en modell som stärker Sweetspot då man i deras bokningsapp enkelt kan boka även utan golf-id om klubben tillåter det. Sweetspot kan följaktligen ge sina kunder ökade intäkter. Den funktionen är ideologiskt omöjlig att skapa i GIT.
Vidare tror jag – vet alltså inte – att förbundets agerande här kommer användas av Sweetspot i den civilrättsliga förhandling som kommer inom ett år. Det är föreningsrätt, konkurrensrätt och EU-lagar här som där.
Sedan finns alltid möjligheten att den kreativa och fiffiga »marknaden« kommer att finna vägar runt det förbundet beslutar. Det brukar den göra.
Vad har man då uppnått? •
