KRÖNIKA | DAN PERSSON
Det här är opinionsmaterial – åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
En av de viktigaste frågorna just nu är Svenska Golfförbundets (SGF) förslag om ett maxtak på antalet medlemskap per 18 hål.
Jag har berört ämnet tidigare i den här spalten. Och det beror på att jag är rädd att förslaget kan komma att påverka svensk golf negativt, nämligen.
Betala eller sluta
SGF vill med sitt förslag om ett begränsat antal golf-id per bana gå emot marknaden och samhällsutvecklingen. De 280 000 golfare (50 procent) som spelar minst antal golfrundor får välja mellan att betala mer eller sluta. Samtidigt som de som spelar lite skall fortsätta subventionera oss som spelar väldigt mycket.
Den här lite för långa krönikan försöker utgå ifrån samhällsförändringar och beteendeförändringar. Det är inte mina egna påhitt och observationer utan belagda förändringar i omvärlden.
Om vi utgår från att den bärande idén i filmen Back to the future inte är en framkomlig lösning för att ändra skeendet, finns anledning att utifrån ett samhällsperspektiv bedöma förändringar av konsumentbeteende från låt säg 1980-tal och framåt för golfen.
Vi kan anta att stora samhällsförändringar och genomgripande förändringar av konsumentbeteende även kan ha en påverkan på fritidssysselsättningar som golf.
Om man som aktör inte är observant på samhälls- och marknadsförändringar finns risken att man hamnar i problem. Kodak och Facit är två bra exempel på företag som inte tog hänsyn till förändringar i samhällsutveckling och konsumentbeteende.
Tappat 90 procent
Medlemskapet i en förening är ett annat område där förändringarna varit mycket stora och genomgripande. Politiska partier har på 50 år tappat 90 procent av sina medlemmar. Det innebär inte att svenskarna idag är mindre politiskt intresserade, bara att de inte är intresserade att vara med i ett politiskt parti och den vägen tvingas stå för de 49 procent av partiets politik man tycker är mindre bra. (Det gäller alla partier utom mitt där det är 65 procent som är dåligt.)
Färre är med i facket. Svenska kyrkan tappar varje år medlemmar. I praktiken alla föreningar har tappat medlemmar under den här perioden.
En organisation där jag är medlem har sett hur antalet personer som stödjer oss ekonomiskt har ökat varje år medan medlemsantalet sjunkit. Det genomsnittliga stödbeloppet är cirka 2,5 gånger större årsavgiften. Men medlemskap utgör ingen attraktion längre, inte som förr.
Digitaliseringen har gjort våra unga till människor med en bredare plattform. De har en bredare musiksmak än vi som fick hålla till godo med en timme Tio i topp och en skivaffär som bara sålde de skivor som låg på topplistan. Vi svenskar har bredare intressen i dag och vi är mindre hardcore än på 1970-1990 tal. Vi är inte bara golfare som enbart utövar en idrott och vårt sociala sammanhang på ett ställe.
Utbudet har ökat
Utbudet har aktiviteter och sysselsättning på fritiden har ökat. Vi kan göra så mycket mer idag. Resandet har flerdubblats.
Medelklassens konsumtion av upplevelser har exploderat borträknat en nedgång under pandemin och de efterföljande åren med hög ränta.
Det tog sin början 2006 med jobbskatteavdrag, slopad fastighetsskatt och slopad förmögenhetsskatt. Hösten 2008 gick räntorna ner ordentligt och låg sedan på minus ett antal år. Vi tjänade tiotusentals kronor i värdeökningar på boende varje månad och vår disponibla inkomst ökade ordentligt. För de av oss som hade barn som vuxit upp och flyttat ut så var mängden fritid den enda begränsningen, inte mängden pengar till fritids aktiviteter.
Restaurangomsättningen sköt i höjden varje år. Flygresandet fördubblades på 10 år.
2007 kom Iphone. Lanseringsvideon finns på Youtube. Jag såg den igen för en vecka sedan. I söndags stannade en bil oss på väg hem från farsdagsbrunchen på klubben och ville ha hjälp att hitta. De hade en bilkarta av papper och en anteckningsbok där adressen var uppskriven. De var väsentligt äldre än jag. Jag förklarade hur de skulle köra och hann tänka tanken »ingen smartphone, ingen google maps, kan man leva så?«.
Torsdagsgolf på Djursholm
På 1980-talet var jag ofta med på torsdagsgolfen på Djursholms golfklubb som inbjuden. Jag var då alltid en av de tre yngsta då jag var under 40. Det var 100-talet gubbar (inga kvinnor fick vara med på torsdagar). Det var golf, ombyte efter golf till kavaj och slips, drink före maten, vin till maten. Alla kände alla. Klubben var ett socialt nav i samhället. Att vara med i klubben var nästan en förutsättning för att leva där. Golfen var en anledning till det sociala livet.
Så ser det ut på kanske tiotalet anläggningar i dag, men jag tvivlar på att det förkommer i samma skala.
Vi har ett omfattande socialt liv inom golfen. Med familj och vänner. Inte med andra som är med i samma anläggning.
Vi ser redan att den stora ökningen av unga killar handlar om att de har golfen som andra sport. Eller i praktiken fotboll eller hockey som enda idrott och golf och padel som tillkommande fritidssysselsättning. När våra barnbarn »hänger« på klubben är det inte som del av klubbens sociala struktur utan för att de är med kompisar som spelar i samma fotbollslag.
Greenfeegolfen växer
Fram till cirka 1990 spelade svenska golfare nästan ingen greenfeegolf. Mellan 80 och 90 procent av alla rundor spelades på hemmaklubben. En snabb koll i Exceldokumentet golf 2024 ger vid handen att 26 av mina 51 rundor inte spelats på hemmabanan och då har vi minst 5 rundor till i år på annan bana (har haft problem med en axel i somras, därav det försumbara antalet rundor).
USA spelar nu en tredjedel av golfarna golf off course (range, simulator, Top Tracer etc) – inte on course. Vi vet att golfare mellan 15 och 45 år spelar väsentligt mer off course än vi som är mellan 45 och 70, som vill ha promenaden och har tiden.
Vi får samma utveckling här om några år. Behöver de medlemskap?
Det samhälle där golfarna tillhörde övre medelklass och överklass och spelade på sin hemmaklubb finns inte längre.
Den homogena strukturen av golfare är borta. Pengarna vi vill lägga på att spela golf finns kvar. Därav följer att en affärsmodell baserad på ett samhälle som inte längre finns inte kan fungera framåt i tid.
Tittar vi framåt är det troligt att utvecklingen fortsätter. Min gissning är att mellan tre och fem procent av golfarna varje år väljer bort hemmaklubben på logiska grunder.
Vill spela fler banor
De vill spela på flera banor, de vill bara spela 2-5 rundor per år för de har inte tid till mer, de spelar primärt golf när de är utomlands, de spelar i första hand simulatorgolf. De vill ha en kostnad för sin golf som är relevant utifrån hur mycket de spelar. Klubben är ingen större del av deras sociala liv.
En alltmer heterogen grupp golfare kan inte attraheras av en enda ekonomisk lösning.
När förbundet sitter på den mycket attraktiva produkten golf-id till ett lågt pris blir den viktig även för de som spelar lite. Om förbundet inte agerar gör andra det.
Lösningen är att öka mängden golfare. Golfen kan växa, andra starka samhällstrender stödjer den möjligheten. Sedan får vi acceptera att fler blir bara kunder i stället för att de känner sig som del av ett socialt sammanhang.
Differentierade paketeringar och differentierad greenfee är enda möjliga vägen framåt.
Mot kundernas vilja
Allt annat skadar golfen. Det går inte gå emot starka samhällsförändringar, det går inte gå emot kundernas vilja. Alternativen till fritidssysselsättning är för många. Möjligheten att köpa tjänsten hcp via utländska aktörer för stor och så vidare.
Den förändring med en maxgräns för golf-id per 18 hål som nu föreslås kan utifrån ovanstående bara skada golfen. Den drivs dessutom fram av de distrikt som sett sina medlemsintäkter försvinna till Stockholm där tre av de största brevlådeklubbarna finns. Den egentliga orsaken är alltså en annan än den som kommunicerats. Distrikten har den politiska makten och de kan fokusera på sina egna intäkter utan konsekvensanalys.
Konkurrensen om människors fritid är mördande och ökar. Att i det läget gå emot samhällsutveckling och marknad är livsfarligt.
Jag inget annat mål än att svensk golf växer, utvecklas och ökar sina intäkter. Jag är inte emot förbundets förslag av något annat skäl än att jag tror det skadar golfen. •
